Dans la salle je vois que les mâles n'en croient pas leurs yeux.
Idag var hela familjen tillsammans i Göteborg och handlade julklappar (till varandra...) Det var smått utmattande, men trevligt och gick förvånansvärt, kan man tycka, bra. Jag drack även kaffe för första gången på ca tre veckor. Jag kände att det var på tiden, då jag börjat utveckla ett beroende av att inte dricka kaffe - självspäkningens lockelse är starkare än man tror... inte för att det är något fel med att förneka sig själv just kaffe, men principen är i min mening inte bra. På samma sätt som att det är dags att klippa när man börjar känna separationsångest för det.
I vilket fall kom jag hem med ett antal julklappar, inga pengar, en eyeliner, ett läppstift och Deluxe Edition av Céline Dions nya skiva (hon ruinerar mig). Samt vissa tendenser till skofetisch, efter att ha sett och provat ett par deliciösa lila högklackade skor med remmar på DinSko. Sans cuir. Come to think of it så matchade läppstiftet jag köpte dem, trots att jag inte hade de ekonomiska medlen att köpa själva skorna. Så om någon känner för att donera ett par skor som jag inte kommer att ha användning för såvida jag inte lyckas skaffa mig en karriär som drag queen (vilket jag förstås jobbar på), vore det högst uppskattat.
Så småningom tänker jag börja mäta och klippa i min gröna sammetsgardin som jag köpte. Jag har stora förhoppningar för dess framtid.
Jag har förresten sett hela Le Cabaret des Hommes Perdus-dvd:n (som egentligen består av två skivor). Föreställningen är som sagt fantastisk, och extramaterialet är roligt intressant och ibland genialiskt. Och Jérôme Pradon är stundvis bedårande. Precis som man kan vänta sig.
I vilket fall kom jag hem med ett antal julklappar, inga pengar, en eyeliner, ett läppstift och Deluxe Edition av Céline Dions nya skiva (hon ruinerar mig). Samt vissa tendenser till skofetisch, efter att ha sett och provat ett par deliciösa lila högklackade skor med remmar på DinSko. Sans cuir. Come to think of it så matchade läppstiftet jag köpte dem, trots att jag inte hade de ekonomiska medlen att köpa själva skorna. Så om någon känner för att donera ett par skor som jag inte kommer att ha användning för såvida jag inte lyckas skaffa mig en karriär som drag queen (vilket jag förstås jobbar på), vore det högst uppskattat.
Så småningom tänker jag börja mäta och klippa i min gröna sammetsgardin som jag köpte. Jag har stora förhoppningar för dess framtid.
Jag har förresten sett hela Le Cabaret des Hommes Perdus-dvd:n (som egentligen består av två skivor). Föreställningen är som sagt fantastisk, och extramaterialet är roligt intressant och ibland genialiskt. Och Jérôme Pradon är stundvis bedårande. Precis som man kan vänta sig.
May Gomorrah pay our debts.
Soundtrack: Crime Passionnel blandat med Crime of Passion. På grund av de få men starka bibliska inslagen. Och för att förundras över Jérôme Pradons förmåga att rabbla upp snabba textrader på ett språk som inte är hans första.
Vad är roligast, tro, att skriva skolarbete om Kristendomen eller se på de drillade barnstjärnorna i Junior Eurovision Song Contest? Jag vore inte så negativ till den fördjupning jag tvingas skriva om det inte varit så att kristendomen hade blivit så ofantligt uttjatad under hela min skolgång. Ett av mina första minnen från lågstadiet är av att gemensamt läsa historier ur Bibeln och sedan illustrera dem. Det var någotnting med hö som bugade sig. Inget fel med det, jag tyckte om att teckna. Jag tycker bara att Kristendomen borde vara bygones vid det här laget. Vi kan rätt så mycket,de flesta verkar t.o.m. vara döpta pch konfirmerade (fast konfirmander är ofta förvånande obildade). Det jag inte vet vill jag troligen inte veta. Dessutom tvingas man varje dag möta människor med nämnda trosuppfattning. Jag är tillräckligt fördjupad som det är. Det finns säkert andra religioner jag skulle behöva lära mig mer om, och utan att känna att den står mig upp i halsen.
Åh, kristendom. In your arms there's a familiar torture. Är det så de tänker, "better the devil you know"?
På tal om kristendom som leder oss att tänka på jesus, som i en scen av Hedwig & the Angry Inch liknas vid Hitler, så såg jag på Sound of Music idag. Den var vädigt... lång. Flera årgick jag och trodde att jag redan hade sett den på Fritids, men det visar sig att jag nog bara hade sett fram till dockteatern. "Nu är det mellanmål barn, stäng av., filmen är ändå nästan slut nu." Yeah right.
Jag inser att jag inte har lyssnat på Crime of Passion på ganska länge. Ah Jérôme, comme je vous adore. Och snart (om en-två veckor) kommer jag ha honom på dvd (utöver de vhs, dvd, cd, vinyl där han medverkar som jag redan har) när mitt nex av Le Cabaret des Hommes Perdus kommer från amazon.fr. Yay.
Vad är roligast, tro, att skriva skolarbete om Kristendomen eller se på de drillade barnstjärnorna i Junior Eurovision Song Contest? Jag vore inte så negativ till den fördjupning jag tvingas skriva om det inte varit så att kristendomen hade blivit så ofantligt uttjatad under hela min skolgång. Ett av mina första minnen från lågstadiet är av att gemensamt läsa historier ur Bibeln och sedan illustrera dem. Det var någotnting med hö som bugade sig. Inget fel med det, jag tyckte om att teckna. Jag tycker bara att Kristendomen borde vara bygones vid det här laget. Vi kan rätt så mycket,de flesta verkar t.o.m. vara döpta pch konfirmerade (fast konfirmander är ofta förvånande obildade). Det jag inte vet vill jag troligen inte veta. Dessutom tvingas man varje dag möta människor med nämnda trosuppfattning. Jag är tillräckligt fördjupad som det är. Det finns säkert andra religioner jag skulle behöva lära mig mer om, och utan att känna att den står mig upp i halsen.
Åh, kristendom. In your arms there's a familiar torture. Är det så de tänker, "better the devil you know"?
På tal om kristendom som leder oss att tänka på jesus, som i en scen av Hedwig & the Angry Inch liknas vid Hitler, så såg jag på Sound of Music idag. Den var vädigt... lång. Flera årgick jag och trodde att jag redan hade sett den på Fritids, men det visar sig att jag nog bara hade sett fram till dockteatern. "Nu är det mellanmål barn, stäng av., filmen är ändå nästan slut nu." Yeah right.
Jag inser att jag inte har lyssnat på Crime of Passion på ganska länge. Ah Jérôme, comme je vous adore. Och snart (om en-två veckor) kommer jag ha honom på dvd (utöver de vhs, dvd, cd, vinyl där han medverkar som jag redan har) när mitt nex av Le Cabaret des Hommes Perdus kommer från amazon.fr. Yay.
Stockholm e ikimasen.
P.g.a. sjukdom c'est pas de skolresa till Stockholm för mig. Pas de Zarah Leander-opera. Turnerar Folkoperan med sina uppsättningar?
Jag får trösta mig med att vår nya inspelningsbara tv-box är absolutely fabulous. Fantastisk. (Även om jag ännu inte förstått själva poängen med pausa-sändningfunktionen.) Och Jay McCarrolls Project Runway Säsong 4 recap-blogg. Genius, darlings, genius. Och på söndag ska jag på Figaros Bröllop på GöteborgsOperan.
Jag får trösta mig med att vår nya inspelningsbara tv-box är absolutely fabulous. Fantastisk. (Även om jag ännu inte förstått själva poängen med pausa-sändningfunktionen.) Och Jay McCarrolls Project Runway Säsong 4 recap-blogg. Genius, darlings, genius. Och på söndag ska jag på Figaros Bröllop på GöteborgsOperan.
Hair today, gone tomorrow.
Min far kom just hem med en ny frisyr. Så länge jag kan minnas har han haft hår längre än till axlarna, och nu är det alldelles... kort. Några centimeter-kort.
Oh my.
Oh my.
Messieurs dames... mr Joss Whedon!
We believe that your home should make you happy.
I mitt nuvarande tillstånd av total pengabrist (eller blivande pengabrist, för att vara exakt, efter att biljetterna till Céline D's Stockholmskonsert släpps) har jag plötsligt börjat se fördelarna med min ovana att köpa tyger som jag aldrig vet vad jag ska göra av, samt att alltid köpa litet exktra av allting. Plötsligt sitter jag liksom här med ett lager.
Iallafall, bakom tygerna på bildern ser ni (förutom en välfylld bokhylla - folk borde lägga ut bilder på sina bokhyllor oftare, finns det något roligare än att göra psykologiska profiler baserade på vilka böcker någon äger) min högt älskade golvkub som jag efter mycket om och men köpte för några veckor sedan, och bar igenom halva Göteborg (den är gigantisk, iallafall jämfört med mig).
Mandy & I.
Ooo.... ny layout, typ. (Jag bytte skrivbordsunderlägg för första gången sedan i typ Januari och blev inspirerad.) Inga dramatiska förändringar, men det får gå iallafall.
CSS vägrar samarbeta med mig, men det får duga som det är för stunden.
Layla tov, Eropa.
CSS vägrar samarbeta med mig, men det får duga som det är för stunden.
Layla tov, Eropa.
I'll just leave Captain Scott behind and walk into the sunset with Austin & Anzej.
Det är rent omöjligt att ägna sig åt filosofi mer än en halvtimma utan att tappa intresset (yeah right, som om jag någonsin varit intresserad) och plötsligt finner jag mig mentalt jublandes över att det finns en fanclub för Anzej Dezan på facebook, med hela åtta medlemmar. Att bli medlem i olika fan-grupper på webcommunities kan väl inte möjligen vara mer meningslöst än att fundera över vad jag skulle göra ifall jag befann mig på någon kall pol med en skadad kamrat. Ta med den eller traska iväg själv? (Först och främst föredrar jag att hålla mig borta från polarexpiditioner. Alla temperaturer som ligger utanför 10-27 C är obehagliga och bör undvikas.)
Tidigare idag såg jag de två sista avsnitten av Buffy the Vampire Slayer, samt sedan det sista med kommentatorspår (och fick bland annat obehagligt klart för mig vad exakt symboliken var då flickorna skar upp sina handflator och blödde på, um, golvportalen), samt en del av säsong 7-overviewen. Det är tragiskt, jag vet, men inte i närheten av filosoferande. Nu har jag dock i vilket fall som helst tagit mig igenom hela Buffy-boxen (allt extramaterial ej inräknat) och frågan är vad se härnäst? Ska jag sätta tänderna i Angel (som jag inte sett överhuvudtaget, stort hål i allmönbildningen där) eller varför inte Project Runway säsong 1? Klarar mitt arma hjärta av att se det avsnitt då Austin orättvist skickas ut till följd av någon vulgär kändis' totala brist på smak?
Anyways, ser man på vad som finns att skåda på Bravos eminenta hemsida.
The Evil Queen Herself.
Inspirerande! (Om än snarare till sömnad än till filosoferande.)
Tidigare idag såg jag de två sista avsnitten av Buffy the Vampire Slayer, samt sedan det sista med kommentatorspår (och fick bland annat obehagligt klart för mig vad exakt symboliken var då flickorna skar upp sina handflator och blödde på, um, golvportalen), samt en del av säsong 7-overviewen. Det är tragiskt, jag vet, men inte i närheten av filosoferande. Nu har jag dock i vilket fall som helst tagit mig igenom hela Buffy-boxen (allt extramaterial ej inräknat) och frågan är vad se härnäst? Ska jag sätta tänderna i Angel (som jag inte sett överhuvudtaget, stort hål i allmönbildningen där) eller varför inte Project Runway säsong 1? Klarar mitt arma hjärta av att se det avsnitt då Austin orättvist skickas ut till följd av någon vulgär kändis' totala brist på smak?
Anyways, ser man på vad som finns att skåda på Bravos eminenta hemsida.
The Evil Queen Herself.
Inspirerande! (Om än snarare till sömnad än till filosoferande.)
Rentrée.
Det är varmare i Paris än i Göteborg. Igår höll jag på att få solsting på väg till Champs Elysées.
Nous déambulerons dans les rues de Paris...
Igår kunde ha varit bättre. Jag skolkade från japanskan för att hinna sy min baddräkt, men lyckades dock med bragden att stänga en dörr på min egen (vänster-)tumme, vilket gjorde att min fingerfärdighet gick ned a couple of notches. Hela upplevelsen var mycket surrealistisk: jag stänger dörren (har uppenbarligen vänsterhanden på dörrkarmen), inser att jag sitter fast, tänker "hm... jag har visst stängt dörren på tummen... tänka sig... jag kanske borde öpnna den?", och först när jag väl kommit loss infann sig paniken ("Ohmygoddess jag kommer tappa tummen!!!!)
Nu ser fingret ifråga extremt massakrerat ut, så högst upp på min shoppinglista står ett par eleganta inomhushandskar - särskilt om nageln ramlar av, då får jag snällt förvandlas till värsta Maud Lilly (inte mig emot) och bära handskar konstant.
Imorgon bär det hursomhelst av till Paris med familjen, för besök på Ethical Fashion Show och underhållning i form av den nya musikalen Panique à bord.
Förresten: gissa hur tacksam jag är nu att jag "tvingades" läsa Doris Lessings The grass is singing för enegelska C-kursen? Och tack och lov, liksom, att jag var ambitiös och läste ut den förra veckan. (Att jag sedan inte direkt fattade poängen med den är en annan sak.)
Nu ser fingret ifråga extremt massakrerat ut, så högst upp på min shoppinglista står ett par eleganta inomhushandskar - särskilt om nageln ramlar av, då får jag snällt förvandlas till värsta Maud Lilly (inte mig emot) och bära handskar konstant.
Imorgon bär det hursomhelst av till Paris med familjen, för besök på Ethical Fashion Show och underhållning i form av den nya musikalen Panique à bord.
Förresten: gissa hur tacksam jag är nu att jag "tvingades" läsa Doris Lessings The grass is singing för enegelska C-kursen? Och tack och lov, liksom, att jag var ambitiös och läste ut den förra veckan. (Att jag sedan inte direkt fattade poängen med den är en annan sak.)
Separated at birth: Masija
C'est pas moderne, c'est contemporain.
Det är en stor dag pour moi: jag har, med hjälp av min fader, gjort mitt första försök till att bli av med saker på Tradera. Två kjolar som jag - tja - växt från, och en ekologisk klänning från h&m som ajg på något sätt lyckades köpa fel storlek av (vilket jag förstås inte insåg förrän ages senare, med kvittot nowhere to be found). Evemtuellt har jag lagt på mig beaucoup sedan i somras...
Anyways, om någon av auktionerna fungerar skulle pengarna nästan räcka till att köpa en puff som jag såg Indiska - min nya raison d'être. Jag kan bara se framför miog hur inredningen av mitt rum skulle bli perfekt med en sådan på golvet, i biblioteket (...tja...)
My life is an open book. I'm just not gonna read it to you.
Under veckan har jag insett att det inte är en helt lysande idé att bara ögna igenom instruktionstexter - det finns risk att man missar något mycket väsentligt -, att det inte är helt försent att försöka utveckla mitt tecknande, att sköterskor inte är ute efter att vara elaka mot mig och att det är fullkomligt möjligt att överleva hållandet av argumenterande tal inför en klass.
Förresten är veckans stora nyhet, att skolans biblioteksgrupp kommer att fotograferas för skolkatalogen - vi tycks med andra ord ha uppnått samma status som den kristna skolgruppen! We so kick ass.
I övrigt fick jag i onsdags den bok med Barbara-noter som jag beställt från Frankrike, et il est beau. Jag vill bara läsa den från pärm till pärm... Samt beundra omslaget, på vilket Barbara ser mycket intellektuell ut (hon har förresten eyelinern på samma sätt som Amy Winehouse - gissa vem som var först, liksom.)
Samma dag begav jag mig till Bellevue (det närmsta Paris man kommer utan att lämna landet) för att köpa tyg till mitt blivande baddräktsset. Fabulous, I'm telling you. Om konstruktionen går åt skogen, kommer iallafall tyget vara fint att se på.
Förresten är det bästa på tv just nu Black Donnellys, måndagar kl 21.00 på Canal+ (1?), av en enkel anledning.
Kates karaktär borde förstås få en egen spinoff.
Petite but fabulous.
Nypremiären av Top model på tv3 inspirerade mig att öva på mitt eget poserande. Och egentligen har ag bara en förebidl när det gäller modellande: Simon Doonan.
Lätt spegelvänt, je sais, men håll med om att vi kunde ha varit tvillingsystrar, om än med ovanligt stor ålderskillnad. Vi delar till och med samma besatthet av vår brist på höjd.
As if.
Ohmygoddess jippi. Min dator har, efter lång tids sjukdom och några veckors koma uppstått, as good as new. Vilket betyder att jag har en massa upplyftande webbradio Diggil-ej att lyssna igenom.
För någon och någon halv vecka sedan återvände jag från norra Öland, för att ist'llet ägna mig åt hårt arbete. PÅ nämnda öl spenderades stärre delen av min tid med att göra sånt här:
Dricka kaffe, alltså. Vilket dock kan försvaras med att jag cyklade någon mil för att över huvud taget komma till de diverse närliggande kaffeserverande inrättningarna. På bilden här, i Trollskogen.
Spännande nog innefattade konsumtionen av kaffebrödet något så för årstiden exotiskt som en lussekatt: kvinnan i kassan i caféet blev lika förvånad att se den i sitt sortiment som vi, även om hon till sist kom fram till att det troligen var någon i köket som bakat någon form av saffransskorpa e.d. och tyckt att det var skojigt att göra ett par lussekatter också.
Anyways, det första jag gjorde väl hemma var att plocka upp och läsa Simon Doonans (krönikör, författare och windowdresser extraordinaire samt gift med superstar-krukmakaren Jonathan Adler) memoar "Nasty", som visade sig vara mycket inspirerande. Dessa visdomsord, in particular, satte djupa spår i min själ:
För någon och någon halv vecka sedan återvände jag från norra Öland, för att ist'llet ägna mig åt hårt arbete. PÅ nämnda öl spenderades stärre delen av min tid med att göra sånt här:
Dricka kaffe, alltså. Vilket dock kan försvaras med att jag cyklade någon mil för att över huvud taget komma till de diverse närliggande kaffeserverande inrättningarna. På bilden här, i Trollskogen.
Spännande nog innefattade konsumtionen av kaffebrödet något så för årstiden exotiskt som en lussekatt: kvinnan i kassan i caféet blev lika förvånad att se den i sitt sortiment som vi, även om hon till sist kom fram till att det troligen var någon i köket som bakat någon form av saffransskorpa e.d. och tyckt att det var skojigt att göra ett par lussekatter också.
Anyways, det första jag gjorde väl hemma var att plocka upp och läsa Simon Doonans (krönikör, författare och windowdresser extraordinaire samt gift med superstar-krukmakaren Jonathan Adler) memoar "Nasty", som visade sig vara mycket inspirerande. Dessa visdomsord, in particular, satte djupa spår i min själ:
Entering a room as if one is entering a room is so much more
amusing and exhilirating than just entering a room.
See ya later, clueless waiters!amusing and exhilirating than just entering a room.
Candy, darlings!
På tal om frukter, så brukade The Unemployed Philosophers Guild producera sådana här godisburkar (med små tuttifruttipastiller i):
Inte det mest intellektuellt imponerande godiset, men vad gäller smaker så slår tuttifrutti åtminstone mint .
Dock har jag fått för mig att just dessa inte görs längre (andra kan man däremot köpa på Dolores i Göteborg), och jag har sedan länge ätit upp mina, och burken är så liten, så ndet är svårt att komma på något som man kan förvara däri. Kom gärna med förslag...
Dock har jag fått för mig att just dessa inte görs längre (andra kan man däremot köpa på Dolores i Göteborg), och jag har sedan länge ätit upp mina, och burken är så liten, så ndet är svårt att komma på något som man kan förvara däri. Kom gärna med förslag...
"Litegrann som sommarprogrammet, men kanske inte riktigt lika mycket snack."
Igår eftermiddags ungefär halverades mängden av hår på mitt huvud. Nej, jag rakade inte vänstersidan eller något sådant, men numera befinner sig topparna någonstans över axlarna. Efter (ännu) en avfärgning blev resultatet även lite ljusare (om än inte helt... jämnt).
Imorgon bär det av till nordligaste Öland, morföräldrar, syster och kusiner med familj, och, vad jag vet, tv-apparater utan möjlighet att få in favoritkanaler som tv3, Kanal5, Star! och tv4+. Även om det innebär att jag slipper PR/Miss Marple-dilemmat smärtar det mig litegrann att jag inte kommer få se de kvarvarande avsnitten av Project Runway (även om jag förstås redan har sett dem på mindre lagligt sätt). Inte heller blir det något Martha, Fashion Television eller ett så viktigt program som Star!Daily. Utan det är jag orolig att min allmänbildning kommer att förfalla totalt - tidigare i veckan såg jag i nämnda nyhetsshow en intervju med en ursnygg Darren Hayes i lila skjorta och slips, där denne talade om hur mycket det betytt att komma ut, och att erkänna för sig själv att han är gay. Och jag liksom: =O Här har Mr Savage Garden uppenbarligen varit out and about och gift med en man i ett helt år och jag hade ingen aning. Varför var det liksom inte på alla tidningars (skärp er, Ölandsbladet!) förstasidor? Visst, det är ingen big deal egentligen eller speciellt oväntat, men jag tillhör liksom generationen som växte upp med Savage Garden som superstars och minns alla intervjuer jag läste med Darren i Frida och hur han genomgick en jobbig skilsmässa och allt. Så man vill ju liksom gärna hänga med i utvecklingen. Vilken rauk kan jag ha levt under?
Lärdomen är hursomhelst att om det varit för Star!Daily hade jag fortfaranden levt i den ovetandes mörker, så jag inser att jag för min allmänbildnings skull bör se det.
Men nej, som sagt, blir det inget sådant de närmsta tre veckorna. Så jag ber vänligast all världens celebriteter att inte göra någonting spännande whatsoever under angivna tidsperiod.
I övrigt vill jag ge en månadens ros till de som har hand om prenumenationer på kulturtidskriften bang: mitt ex av det senaste numret var gravt försenat, så min mor ringde upp prenumenationshjläp-numret. Då personen som svarade såg min adress i sitt register ska hon ha utrbrustit någonting om att "det är inte ofta vi får samtal från Sätila!" Det visade sig nämligen att denna vänliga människa var gammal Sätilabo själv. I vilket fall som helst hade en av soiffrorna i mitt postnummer blivit fel, så hon ämndrade det och skickade direkt ett nytt ex, som jag fick dagen efter. Det gjorde mig mycket lycklig, då det innebär att jag han få den innan avresan till Byxelkrok. Så, en ros för snabbhet och, um... ursprung.
I veckan var jag förretsen i Göteborg för att köpa knappar till min nya rosa klänning, och då jag fann mig själv paraply- och spårvagnskortlös i en helvetisk regnskur (helvetisk regnskur? något av en oxymoron?) tvingades jag söka skydd inne på Prickig Katt där jag medan jag vätnade ut ovädret hittade en bedårande väska (i tyg!). Den är rosa-och-vit-rutig med en supersizad blommig muffin på, och matchar nämnda klänning utmärkt. De femton knappar som jag inhandlade blev till fjorton då jag hade bort en, vilket dock betydde att jag bara blev tvungen att sy fjorton knapphål, samt sy i 14 kanppar (vilket ajg gjorde i går på samma gång som jag såg på brittiska såpoperor på tv.)
Vistelsen på Öland kommer troligen inte bli alltför sysslolös då diverse cykelturer (och en och annan shoppingtur till metropolen Borgholm) redan är inplanerade, likaså sömnad och läsande av en massa böcker. Det senaste blir extra strssigt, eftersom en vän till mig övertygat mig om att jag måste läsa Harry Potter (den, vad blir det, sjätte boken) nu - dock endast i utbyte mot att hon läser den underbara franska illustrerade barnboken "Cochon-Neige" (oh, I'll be checking).
Imorgon bär det av till nordligaste Öland, morföräldrar, syster och kusiner med familj, och, vad jag vet, tv-apparater utan möjlighet att få in favoritkanaler som tv3, Kanal5, Star! och tv4+. Även om det innebär att jag slipper PR/Miss Marple-dilemmat smärtar det mig litegrann att jag inte kommer få se de kvarvarande avsnitten av Project Runway (även om jag förstås redan har sett dem på mindre lagligt sätt). Inte heller blir det något Martha, Fashion Television eller ett så viktigt program som Star!Daily. Utan det är jag orolig att min allmänbildning kommer att förfalla totalt - tidigare i veckan såg jag i nämnda nyhetsshow en intervju med en ursnygg Darren Hayes i lila skjorta och slips, där denne talade om hur mycket det betytt att komma ut, och att erkänna för sig själv att han är gay. Och jag liksom: =O Här har Mr Savage Garden uppenbarligen varit out and about och gift med en man i ett helt år och jag hade ingen aning. Varför var det liksom inte på alla tidningars (skärp er, Ölandsbladet!) förstasidor? Visst, det är ingen big deal egentligen eller speciellt oväntat, men jag tillhör liksom generationen som växte upp med Savage Garden som superstars och minns alla intervjuer jag läste med Darren i Frida och hur han genomgick en jobbig skilsmässa och allt. Så man vill ju liksom gärna hänga med i utvecklingen. Vilken rauk kan jag ha levt under?
Lärdomen är hursomhelst att om det varit för Star!Daily hade jag fortfaranden levt i den ovetandes mörker, så jag inser att jag för min allmänbildnings skull bör se det.
Men nej, som sagt, blir det inget sådant de närmsta tre veckorna. Så jag ber vänligast all världens celebriteter att inte göra någonting spännande whatsoever under angivna tidsperiod.
I övrigt vill jag ge en månadens ros till de som har hand om prenumenationer på kulturtidskriften bang: mitt ex av det senaste numret var gravt försenat, så min mor ringde upp prenumenationshjläp-numret. Då personen som svarade såg min adress i sitt register ska hon ha utrbrustit någonting om att "det är inte ofta vi får samtal från Sätila!" Det visade sig nämligen att denna vänliga människa var gammal Sätilabo själv. I vilket fall som helst hade en av soiffrorna i mitt postnummer blivit fel, så hon ämndrade det och skickade direkt ett nytt ex, som jag fick dagen efter. Det gjorde mig mycket lycklig, då det innebär att jag han få den innan avresan till Byxelkrok. Så, en ros för snabbhet och, um... ursprung.
I veckan var jag förretsen i Göteborg för att köpa knappar till min nya rosa klänning, och då jag fann mig själv paraply- och spårvagnskortlös i en helvetisk regnskur (helvetisk regnskur? något av en oxymoron?) tvingades jag söka skydd inne på Prickig Katt där jag medan jag vätnade ut ovädret hittade en bedårande väska (i tyg!). Den är rosa-och-vit-rutig med en supersizad blommig muffin på, och matchar nämnda klänning utmärkt. De femton knappar som jag inhandlade blev till fjorton då jag hade bort en, vilket dock betydde att jag bara blev tvungen att sy fjorton knapphål, samt sy i 14 kanppar (vilket ajg gjorde i går på samma gång som jag såg på brittiska såpoperor på tv.)
Vistelsen på Öland kommer troligen inte bli alltför sysslolös då diverse cykelturer (och en och annan shoppingtur till metropolen Borgholm) redan är inplanerade, likaså sömnad och läsande av en massa böcker. Det senaste blir extra strssigt, eftersom en vän till mig övertygat mig om att jag måste läsa Harry Potter (den, vad blir det, sjätte boken) nu - dock endast i utbyte mot att hon läser den underbara franska illustrerade barnboken "Cochon-Neige" (oh, I'll be checking).
Oh-la-la-la med franskt uttal.
Jag tog en paus från mitt skapande av VÄRLDENS FULASTE och mest misslyckade JACKA NÅGONSIN för att lyssna på en (kort) intervju med Jérôme Pradon på Les Musicals hemsida (av någon anledning talade de bara om JCS-filmen och vilken intensiv upplevelse det var att spela in den - bygones, liksom) och nu när datorn är igång kan jag lika gärna passa på att använda den.
Uppenbarligen är jag tillbaka från den veckolånga resa (med tåg! gudinnahjälpemig) till Rotterdam som företogs tillsammans med mina morföräldrar, då min morfar skulle (och fick betalt för att, believe it or not) läsa några av sina dikter på Poetry International Festival som gick av stapeln i ovan nämnda stad. Själva festivalen var måttligt intressant - poesi är inte riktigt min tekopp - men vad jag dock gillade var en nederländsk poet vid namn Anneke någonting som såg ut som Isabelle Huppert (just för att hon såg ut som Isabelle Huppert och gick omkring och var allmänt supercool) och egyptiskan som gestikulerade dramatiskt med ena handen när hon lästa sina (inte alltför imponerande) med ena handen.
--- senare ---
På grund av åska tvingades jag lämna datorn och tog istället - ackompanjerad av Dions nya album D'Elles som jag ääälskar - itu med tidigare omskrivna av VÄRLDENS FULASTE och mest misslyckade JACKA NÅGONSIN. Den blev klar under kvällen, och till min förvåning (och skamlöst strålande stolthet) ställer jag mig numera tveksam till huruvida den faktiskt är gör sig förtjänst av sin titel: efter att ha sett det färdiga resultatet är jag övertygad om att det till och med kan finnas flera plagg i världen som är fulare, även om konstruktionen av just den här kanske lämnar något att önska. ("Möbeltyg är väl jättebra? Och rita mönster ja, hur svårt kan det vara? Peter Pan-krage, hur svårt kan det vara?" Très.)
Nu behöver jag bara svälta mig själv för att se till att jag kommer i den tillhörande kjolen (det är alltid läskigt när man tycks ha blivit fetare under själva sömnadsprocessen.)
Hursomhelst, då, tillbaka till resan. Innan vi anlände vid vårt mål spenderade vi en natt på ett hotell i Hamburg. PÅ grund av dettas placering i staden (granne med centralstationen) var det enda jag fick se av staden djupt dekolleterade, um, gatuarbetare samt casinon som öppnade vid typ nio på morgonen. Sammanlagt intryck av Deutschland blev följaktligen: sjaskigt och vulgärt.
Snart lämnade vi dock denna gudsförgätna plats till förmån för resan huvudort, det nederländska Rotterdam. Om denna stad har jag en god sak att säga: alla cyklarna! Jag blir lika förvånad varje gånga jag ser alla cyklar i Holland. Det är rent fantastiskt. Tyvärr avskyr jag med passion det Rotterdamska biblioteket, ett tråkfärgat åbäke till byggnad med super-sizeade orangea avloppsrör utanpå. Rent vidrigt.
För att slippa dylika syner åkte jag med mina morföräldrar till den mycket närbelägna staden Delft, känd för sitt blåvita porslin. Där höll vi oss till den gamla delen av staden, som i min mening är fantastiskt fin, med kanaler och stenhus med blommor på väggarna (ibland).
På hemvägen från Nederländerna, sedan, spenderade vi en varm halvdag i Bryssel, i det delvis fransktalande Belgien (efter att ha vistats i Tyskland och Holland var det en välsignelse att kunna förstå vad folk sade omkring en). Det såg jag som en utomordentligt möjlighet att få öva min lätt katastrofala franska. Jag var mycket ambitiös, och sade, vad jag kan minnas, inte ett ord på engelska (eftersom samtalspartnerna dock begränsades till expediter blev det inga långa konversationer av det), och lyckades på något vis göra mig förstådd och förstå.Till och med lärde jag mig ett nytt ord genom att peka på ett föremål i en dentelle-butik och fråga vad det hette... éventail, solfjäder.
Förutom solfjäder inhandlade jag en samlad volym av Marjanes Satrapis "Persepolis" (det är fascinerande hur så fort man hamnar i ett fransktalande land ser man plötsligt tecknade serier överallt) en francais. Innan sommarlovet frågade min franskalärare - uppfordrande snarare än undrande - om jag planerade att läsa någon fransk bok under sommaren. Jag undrar om serier räknas??
Uppenbarligen är jag tillbaka från den veckolånga resa (med tåg! gudinnahjälpemig) till Rotterdam som företogs tillsammans med mina morföräldrar, då min morfar skulle (och fick betalt för att, believe it or not) läsa några av sina dikter på Poetry International Festival som gick av stapeln i ovan nämnda stad. Själva festivalen var måttligt intressant - poesi är inte riktigt min tekopp - men vad jag dock gillade var en nederländsk poet vid namn Anneke någonting som såg ut som Isabelle Huppert (just för att hon såg ut som Isabelle Huppert och gick omkring och var allmänt supercool) och egyptiskan som gestikulerade dramatiskt med ena handen när hon lästa sina (inte alltför imponerande) med ena handen.
--- senare ---
På grund av åska tvingades jag lämna datorn och tog istället - ackompanjerad av Dions nya album D'Elles som jag ääälskar - itu med tidigare omskrivna av VÄRLDENS FULASTE och mest misslyckade JACKA NÅGONSIN. Den blev klar under kvällen, och till min förvåning (och skamlöst strålande stolthet) ställer jag mig numera tveksam till huruvida den faktiskt är gör sig förtjänst av sin titel: efter att ha sett det färdiga resultatet är jag övertygad om att det till och med kan finnas flera plagg i världen som är fulare, även om konstruktionen av just den här kanske lämnar något att önska. ("Möbeltyg är väl jättebra? Och rita mönster ja, hur svårt kan det vara? Peter Pan-krage, hur svårt kan det vara?" Très.)
Nu behöver jag bara svälta mig själv för att se till att jag kommer i den tillhörande kjolen (det är alltid läskigt när man tycks ha blivit fetare under själva sömnadsprocessen.)
Hursomhelst, då, tillbaka till resan. Innan vi anlände vid vårt mål spenderade vi en natt på ett hotell i Hamburg. PÅ grund av dettas placering i staden (granne med centralstationen) var det enda jag fick se av staden djupt dekolleterade, um, gatuarbetare samt casinon som öppnade vid typ nio på morgonen. Sammanlagt intryck av Deutschland blev följaktligen: sjaskigt och vulgärt.
Snart lämnade vi dock denna gudsförgätna plats till förmån för resan huvudort, det nederländska Rotterdam. Om denna stad har jag en god sak att säga: alla cyklarna! Jag blir lika förvånad varje gånga jag ser alla cyklar i Holland. Det är rent fantastiskt. Tyvärr avskyr jag med passion det Rotterdamska biblioteket, ett tråkfärgat åbäke till byggnad med super-sizeade orangea avloppsrör utanpå. Rent vidrigt.
För att slippa dylika syner åkte jag med mina morföräldrar till den mycket närbelägna staden Delft, känd för sitt blåvita porslin. Där höll vi oss till den gamla delen av staden, som i min mening är fantastiskt fin, med kanaler och stenhus med blommor på väggarna (ibland).
På hemvägen från Nederländerna, sedan, spenderade vi en varm halvdag i Bryssel, i det delvis fransktalande Belgien (efter att ha vistats i Tyskland och Holland var det en välsignelse att kunna förstå vad folk sade omkring en). Det såg jag som en utomordentligt möjlighet att få öva min lätt katastrofala franska. Jag var mycket ambitiös, och sade, vad jag kan minnas, inte ett ord på engelska (eftersom samtalspartnerna dock begränsades till expediter blev det inga långa konversationer av det), och lyckades på något vis göra mig förstådd och förstå.Till och med lärde jag mig ett nytt ord genom att peka på ett föremål i en dentelle-butik och fråga vad det hette... éventail, solfjäder.
Förutom solfjäder inhandlade jag en samlad volym av Marjanes Satrapis "Persepolis" (det är fascinerande hur så fort man hamnar i ett fransktalande land ser man plötsligt tecknade serier överallt) en francais. Innan sommarlovet frågade min franskalärare - uppfordrande snarare än undrande - om jag planerade att läsa någon fransk bok under sommaren. Jag undrar om serier räknas??
Språkblandning?
Jag letade efter fakta om Skånes natur och snubblade över den här sidan:
"FagBogInfo
- orientering om nye fagbøger"
Vid första anblick verkade det ju mycket mer intressant än åsar, kalk och barrskogar, men nej. Det handlade förstås om fackböcker, vilket för övrigt inte är till så stor hjölp för mig som ska lämna in vad jag kommit fram till i skolan imorgon.
"FagBogInfo
- orientering om nye fagbøger"
Vid första anblick verkade det ju mycket mer intressant än åsar, kalk och barrskogar, men nej. Det handlade förstås om fackböcker, vilket för övrigt inte är till så stor hjölp för mig som ska lämna in vad jag kommit fram till i skolan imorgon.
"We believe in carbohydrates and to hell with the puffy consequences."
(Jonathan Adler Manifesto, #3)
Om jag någonsin får tag i ett väldigt stort hus eller slott eller något, vill jag eventuellt att Kelly Wearstler ska inreda det.
Om jag någonsin får tag i ett väldigt stort hus eller slott eller något, vill jag eventuellt att Kelly Wearstler ska inreda det.
(inscanningen är inte den bästa, nej...)
Because more is more and every imaginable colour is the new black.
I vilket fall som helst fyllde jag 18 år igår, grattis till mig för att jag överlevt så länge, vilket förutom tårta innebar gåvor. Jag fick bland annat ett exemplar av Kelly Wearstlers "Domicilium Decoratus", som är fullspäckad med otroligt vackra bilder av hennes egendesignade hem (och henne själv, till viss del, samt sönerna och hembiträdet, fråga mig inte var maken håller hus). J'adore. Jag fick även Simon Doonans självbiografi "Nasty", några fler böcker, ett presentkort i en bokaffär, och första volymen av Gravitation Ex (ja, jag tycker så smått att Maki Murakami är pure evil för att hon tog upp serien igen - nu måste jag ju köpa alla kommande delar.)
Dessutom fick jag en Sonja Aldén-skiva som det säkert innebar stor förnedring för givaren att behöva köpa, en fullkomligt j'adorable blå jacquardvävd kappa med broderier från Gudrun Sjödén som jag suktat efter sedan jag såg den i vårkatalogen, samt sist men inte minst en très artistique målad och utklippt rymdraket från min typ sexåriga kusin.
Jag har en massa skolarbeten att oroa mig över, även om det katastrofala pyskologi (je déteste) är overwith, och ska snart börja ägna mig åt det. Och det enda jag vill göra är egentligen att läsa alla spännande böcker som jag har stående i min bokhylla. Och köpa fler. Suck.
Dessutom fick jag en Sonja Aldén-skiva som det säkert innebar stor förnedring för givaren att behöva köpa, en fullkomligt j'adorable blå jacquardvävd kappa med broderier från Gudrun Sjödén som jag suktat efter sedan jag såg den i vårkatalogen, samt sist men inte minst en très artistique målad och utklippt rymdraket från min typ sexåriga kusin.
Jag har en massa skolarbeten att oroa mig över, även om det katastrofala pyskologi (je déteste) är overwith, och ska snart börja ägna mig åt det. Och det enda jag vill göra är egentligen att läsa alla spännande böcker som jag har stående i min bokhylla. Och köpa fler. Suck.
