Stavning, grammatik och skam

Et voilà, för lat för att hitta på något nytt, ännu ett metainlägg.

Trots en relativt låg toleransnivå vad gäller stavfel i tryckta böcker, och trots min preferens för bloggar som någorlunda följer gängse skrivregler, har jag nått slutsatsen att min egen bloggs obetydlighet befriar mig från tvånget att noggrant korrekturläsa - eller ibland ens ögna igenom - skrivna inlägg före publicering.

Detta leder, förutom till en överlag försämrad kvalitet, så ibland även till rent förfärande upptäckter och akut korrigeringsbehov vid senare genomläsning. Som till exempel just precis, då jag ville påminna mig själv om
vad det var som gick felSherlocks och mitt förhållande där mellan avsnitt ett (som jag var nöjd med om inte salig över) och två.
Kära läsare, ja, all typ tre av er, hur kan ni ha haft hjärta att inte påpeka det rent obegripliga i meningen "att mer än hundra år faktiskt gått sedan Konan Dolde skrev originalberättelserna".
Va, vem sade du att du sade sade du? Har någon hört talas om denne författare? Ty det enda Konan dolde i det här fallet var förstås namnet Conan Doyle, som hade passat å så mycket bättre in i sammanhanget.

Förstå att jag tar på mig det fulla ansvaret för detta obeskrivligt pinsamma misstag, men låt mig även plädera kort för min - despite appearances ännu någorlunda intakta - mentala hälsas sak. Det finns nämligen en förklaring, utan den minsta koppling till okunskap, Freud eller framforsande förträngningar: i den svenska stavningskontrollen i OpenOffice Writer känner man inte igen termerna "Conan" och "Doyle", och föreslår välmenande istället "Konan" respektive "Dolde".
Så om något ska kritiseras, eller hållas upp som varnande exempel för allmänheten, är det mitt chockerande slarviga bruk av det annars så oundgängliga fenomen som är datoriserad stavnings- och grammatikkontroll.

Så klicka inte blint på "Ändra", gott folk. Var kritiska. Eller ännu bättre: "Lägg till".

J'ignore.

När slutade "ignorera" att i likhet med franskans ignorer betyda "vara okunnig om" och började motsvara "inte låtsas om" istället. Har ett sådant skifte öerhuvudtaget skett? (Enligt mina snabba efterforskningar borde det ha ägt rum någonstans mellan 1830 och 1986, och jag vill tacka Google Books.)

Kan jag säga att jag ignorerar det exakta resultatet i örådet lördagens Robinson eftersom rösträkningen av någon anledning inte kom med i inspelningen? Eller att jag ignorerar hur det är tänkt att någon ska kunna läsa de millimeterhöga bokstäverna i Wordsworths låt-oss-scanna-Strand-Magazine-två-spalter-per-sida pocketutgåvor av Sherlock Holmes?

På tal om språkliga egenheter hittade jag häromdagen en svensk utgåva av Conan Doyles "Vid brasan: underliga historier"; när jag så läste litet i den insåg jag att det tog längre tid än vanligt, helt enkelt därför att texten är så rik på kommatecken, att jag automatiskt gjorde små mentala pauser där jag normalt sett inte hade haft någon.

Jag trodde mig veta vad "desillusioned" betyder, men nu är jag desillusionerad.

Tabathas Salon Takeover är inte bara höga klackar, svordomar och level den-högsta-som-finns blonde. Det är lärorikt också (när man klipper hår rör man bara saxen med tummen, var det väl?) och manar ibland till eftertanke. För finns det någonting som intresserar mig mer än dokusåpor från Bravo är det förstås språk och ord, då särskilt sådana som jag inte känner till helt väl och därmed har mycket att lära om. Hittills har jag bara ett exempel på detta, men det är viktigt nog att få ett eget inlägg. Till Martinos högst irriterande anställde, Donnie, har jag för mig, säger Tabatha ungefär "If you think this is funny, you are really f****** disillusioned."
Mhm, visst, tänker jag när jag ser det första gången. Men så, plötsligt, dagar senare börjar jag fundera: vad betyder det egentligen, att han är desillusionerad (flr det är översättningen, enligt dictionary.com)? Att han (Bonniers ordbok) är besviken, utan illusioner, utan förväntningar? Vaddå, för att han har sätter för låg standard och har för låga krav på sig själv? Det spelar egentligen ingen större roll, för det måste ju vara sant om det är på tv, men själva ordet kan jag inte släppa.  Så jag gör som ordvetaren på radio och googlar det.
Här är litet av vad jag hittade:

"If you thought millions of dollars is gonna end poverty you are seriously disillusioned."

"If you don't think Putin still runs Russia you are severely disillusioned."

"You are severely disillusioned if you think Twilight is original or deep."

"If you think social programs are helping poor children break the cycle of poverty, you are very disillusioned."

"bunny you are niave disillusioned and plain WRONG"
(Nu brukar jag inte lägga större vikt vid människor som aktar sig för att använda skiljetecken och missbrukar versaler, men här måste jag göra ett undantag och fråga mig själv om man verkligen kan vara naiv och desillusionerad på samma gång?)

"If you think that this is the first administration to lie to the American people you are severely disillusioned."

I samtliga av dessa exempel skulle jag ha antagit att det författaren menade att 2a person singular är, var intet annat än motsatsen till desillusionerad. Verkar det inte snarare som att "du" i meningarna lider av för stora illusioner om, världen, ekonomin, politiken eller Twilight, snarare än en avsaknad av sådana? Det tycks som att ordet "disillusioned i sammanhanget enklast kunde bytas ut mot synonymen "felinformerad", "ute och cyklar" osv.
   Vad alla meningar (utom den dåligt skrivna, som jag bortser från) har gemensamt är att de i någon form innehåller orden "if you think", om du tror. Och jag tänker, att är inte det uttrycket, att tro, ett tecken på att man inte är desillusionerad? Är skillnaden mellan att tro och att ha illusioner verkligen så stor (bortsett från det senare ordets negativa konnotationer, dess betydelse av bedräglighet)? De båda innebär att man inte än har blivit cynisk, att saker inte behöver vara bevisat sanna (kanske är de inte det)f ör att man ska sätta tillit till dem.
   Så, varför då, får "disillusioned" plötsligt denna nya betydelse i meningskonstruktioner med just orden "if you think"?

Jag förstår inte. Jag vet inte vart jag ska vända mig för hjälp. Språkliga institutionen någonstans? Gamla engelsklärare?

Så om någon kan förklara fenomenet för mig, är jag idel öra.