Idag var hela familjen tillsammans i Göteborg och handlade julklappar (till varandra...) Det var smått utmattande, men trevligt och gick förvånansvärt, kan man tycka, bra. Jag drack även kaffe för första gången på ca tre veckor. Jag kände att det var på tiden, då jag börjat utveckla ett beroende av att inte dricka kaffe - självspäkningens lockelse är starkare än man tror... inte för att det är något fel med att förneka sig själv just kaffe, men principen är i min mening inte bra. På samma sätt som att det är dags att klippa när man börjar känna separationsångest för det.

I vilket fall kom jag hem med ett antal julklappar, inga pengar, en eyeliner, ett läppstift och Deluxe Edition av Céline Dions nya skiva (hon ruinerar mig). Samt vissa tendenser till skofetisch, efter att ha sett och provat ett par deliciösa lila högklackade skor med remmar på DinSko. Sans cuir. Come to think of it så matchade läppstiftet jag köpte dem, trots att jag inte hade de ekonomiska medlen att köpa själva skorna. Så om någon känner för att donera ett par skor som jag inte kommer att ha användning för såvida jag inte lyckas skaffa mig en karriär som drag queen (vilket jag förstås jobbar på), vore det högst uppskattat.

Så småningom tänker jag börja mäta och klippa i min gröna sammetsgardin som jag köpte. Jag har stora förhoppningar för dess framtid.

Jag har förresten sett hela Le Cabaret des Hommes Perdus-dvd:n (som egentligen består av två skivor). Föreställningen är som sagt fantastisk, och extramaterialet är roligt intressant och ibland genialiskt. Och Jérôme Pradon är stundvis bedårande. Precis som man kan vänta sig.