Ska du ge mig gyllene frukter, äppelträd?
Konnichiwa bitches!
Fråga mig inte varför, men jag hittade den här videon som jag av någon anledning inte sett förut när jag läste en fransk myspaceblog. Vilka omvägar man tar ibland.
Mitt nya Konstprojekt
Det här är resultatet när man blandar photoshop, Jérôme Pradon, min kärlek till reality tv, en Kathy Griffin-inspirerad titel och ett Tori Amos-citat.
Bonuspoäng till den som känner igen och kan namnge den lille pojken!
Swing!
Make-betters, one Eurovision star at a time.
Och ni vet vad man säger... species that don't change die. Eller helt enkelt omväxling förnöjer, om man vill vara lite mindre morbid.
Förresten avgudar jag att hon enligt intervjun med esctoday sagt åt den som utformade framträdandet att inte blanda in henne i koreografin, därför att hon måste vara såpass koncentrerad på sången att hon inte har tid att vända sig åt vänster eller höger. Som en person i total avsaknad av koordination kan jag bara säga: j'adore.
Serious Research
Och snart ska jag se reprisen av Ugly Betty. Michael Urie borde få en Emmy bara för sitt minspel. Och vore det förresten inte superbt om han och Allyson Hannigan gjorde en stumfilm ihop?
... det råkar inte bo någon god människa i Hyssna eller Sätila som har UK's ESC-uttagning inspeald på video och är villig att dela med sig?
Auf Wiedersehen!
Lost in translation II
Och vad översätter de det till "Den är inspirerad av Beatles."
Oh. My.
Men jag lovar att jag inte tänker kommentera varje konstighet i textningen.
Lost in translation
"you're ll over the place" = "du tar för mycket plats"
Och Austin Scarlett jobbar för Kenneth Cole!?!?!?
Kenneth Pool, heter det ju. Det ve väl ändå alla.
Project Runway 3: "He crazy!"
Om lite mindre än en timma sänder tv3 det första avsnittet ur säsong tre av Project Runway. Jippiiieee. De har till och med lite (överraskande sarkastisk) information om deltagarna på sin hemsida. 
J'adore, j'adore, j'adore!
Bered er på The comic genius and adorableness that is Kayne Gillaspie och Robert Best. Se fram emot Bad Mommy, den smaklöse punkaren, strandflickan från Östtykland, en uttråkad Nina Garcia, Michael Kors mamma, ghetto vs white trash, fabulösa kreationer och some serious ugly.... Och dramatiken, och konflikterna, och galenskaperna, de sjävklara challenge-vinnarna och de rent skandalösa! Replkierna!
"I worry about -- wonder about your choices so often, sweetheart."
"Well, honey, I worry about your character, and that's worse."
Jag känner mig som en bläckfisk utan hav, dammit!
För att konkludera så går det åt skogen, något som jag verkligen inte har tid med.
Vad finns det för ämnen, annat än skrämmande [rasistiska] reaktioner på kulturella evenemang?
I högstadiet skulle vi lära oss att debattera, och jag tvingades representera åsikten "emot homoäktenskap" i en debatt mot några av klassens mer Konservativ!Kristna elever (stackarna fick låtsas vara för ämnet i fråga), då läraren tyckte att det vore roligt att skaka upp saker och ting litegrann.
Ärligt talat var det något av det jobbigaste jag varit jag varit med om någonsin, så det ämnet är out of the question.
Miljö då? Nej, vi skrev en annan text om miljö till engelskan för några månader sedan.
Feminism, jämställdhet? Det känns så självklart på något vis, så jag vet inte vad jag skulle skriva. I wish we could all just get along?
Nej....
Qu'est-ce que je ferai?
Parce que Pekka says it better.
Uppenbarligen var inte heller mr Heino nöjd med sin efterförljare, åtminstone om man ska tro Expressen...
And this is what he said:
"Jag menar det här med 'lesbisk kampsång' som han sa om Serbiens låt... Vafan, lägg ner. Säg det en gång om du nu måste, men håll inte på och tjata om det."
Well, jag kunde inte ha sagt det bättre själv (vilket dock inte betyder att jag inte sagt det, ett otal gånger). Jag är fortfarande smått förbryllad, kan Luuk ha fått en mindre psykos, eller, som fick honom att haka upp sig så?
Men i vilket fall som helst, psykiska åkommor eller inte, slog Pekka huvudet på spiken. Vafan, lägg ner, Luuk.
Jag jobbar förresten hårt på att lära mig texten till Molitva utantill. Det är inte det lättaste, och uttalet, tja, let's not talk about that...
"We believe in carbohydrates and to hell with the puffy consequences."
Om jag någonsin får tag i ett väldigt stort hus eller slott eller något, vill jag eventuellt att Kelly Wearstler ska inreda det.
(inscanningen är inte den bästa, nej...)
Because more is more and every imaginable colour is the new black.
Dessutom fick jag en Sonja Aldén-skiva som det säkert innebar stor förnedring för givaren att behöva köpa, en fullkomligt j'adorable blå jacquardvävd kappa med broderier från Gudrun Sjödén som jag suktat efter sedan jag såg den i vårkatalogen, samt sist men inte minst en très artistique målad och utklippt rymdraket från min typ sexåriga kusin.
Jag har en massa skolarbeten att oroa mig över, även om det katastrofala pyskologi (je déteste) är overwith, och ska snart börja ägna mig åt det. Och det enda jag vill göra är egentligen att läsa alla spännande böcker som jag har stående i min bokhylla. Och köpa fler. Suck.
God, that woman wears a lot of pink.
J'adore.
Marija med hjärtat i handen
Annars nhar jag varit extremt kreativ idag, och skapat en nåldyna med burk av gammalt tekoppstyg, spets, en glasburk, symaskin, spik och hammare. För att så fylla upp själva dynan lite elegant krävdes någon form av vadd eller dylikt... vilket jag förstås saknade. Så, beslutad att finna något användbart rotade jag igenom den korg med gamla sjaskiga "utklädningskläder" som står på vinden. Och vad hittade jag där, om inte en stor, vulgär Musse Pigg-handske av okänt ursprung. I sann maffia-anda kunde jag sedan klippa av ett av de groteska handskarna på handsken och ta ut den vadd som låg däri. Man tager vad man haver, indeed.
Igår satt jag och såg på hela Amigo på SVT för att inte missa Marija Serifovic när hon sjöng efter programmet. Det var dock värt det för att få se Marija omgiven av en massa barn med hjärtan i händerna. A-do-ra-ble. Och jag får erkänna att den superregisserade Amigo-publiken imponerade på mig.
Sedan såg jag Dirty Dancing för första gången, och om någon del av mig tidigare varit kritisk, försvann alla sådana tendenser efter, låt oss säga, de första 30 sekunderna. Jag älskade den.
Posing girl, you are *so* God-awful ugly.
Nedan visas modet för våren/sommaren 2007 enligt Diva Histerya.
Klänningen (som är älvmönstrad, även om det inte syns så bra här) är gjord av mig, sjalen inhandlad av familjemedlemmar då de besökte Tunisien, och skorna är min systers. Jag ber om ursäkt för modellen. Men, men.
Allons à Paris cet été...
Eurovartovision 2007. Både Alexandre Bonstein och Sinan Bertrand (som jag avgudar efter att ha sett dem i den fantastiska Le cabaret des hommes perdus) ska vara med, enligt regardencoulisse.com
"Imitation is Life"
Don't bore Nina with the muscial taste of yesterday or Fashion Felons.
Istället för att skriva på naturkunskapsinlämningar till simorgon sydde jag, när jag vid halv tolv-tiden kom hem fr¨ån skolan, klart min rosa älv-klänning (som, vill jag åter igen påpeka, inte är ett plagg i "älv-stil" utan består av älv-mönstrat tyg.) Allt jag behöver nu är ett par matchande skor, dvs ett par som inte är svarta. Finns det sådana?
Men, uppenbarligen saknas alltså självdiciplin. Speciellt som jag inte ägnar mig åt skolarbete nu heller.
Anyways, så upptäckte jag att den amerikanska sajten AfterEllen har en ny artikel angående Eurovision Song Contest (eller dess vinnare, för att vara mer specifik) Det är inte varje dag det händer.
Och på tal om kändisar, så är Marilyn Mansons senaste msuikvieo, Heart Shaped Glasses, inte kul. Isch. Den påminde mig iallafall om att jag inte har lyssnat på den Marilyn Manson-skiva jag har i min ägo sedan, typ, i ninan. Jag undrar om det är dags att börja rensa ut min skivsamling...? Och på så sätt införskaffa lite pengar.
Förretsen hade vi Nationellt Prov i engelska i skolan idag, och på listening-delen började talarrösten plötsligt berätta om Julien McDonald, om något han ahde sagt. Jag visste inte om jag skulle koka av ilska (vilket är min normala reaktion då jag här dennes namn) eller vara lycklig över att de äntligen berörde ett ämne som jag kunde någonting om.
Voilà mitt favoritfoto av Julien:
Mjöl är definitivt det nya svarta (även om bilden är något år gammal; det fungerar fortfarande).
Let's be happy...
Eftersom det verkar finnas så mycket negativitet ute i bloggvärlden måste jag ju påpeka att personligen hade jag en utomordentligt trevligt kväll i tv-soffan framför ESC. J'adore tävlingen och det är fortfarande årets höjdpunk ( ihop med Melodifestivalen, bien sûr). Och jag ser heller inget upprörande i frånvaron av västligare länder i toppen, då jag helt enkelt inte har lyckats förstå vari deras kvalitet låg. Och allt, darlings, handlar inte om att vinna.
NU är bara frågan vad jag ska göra av mitt liv efter att Eurovision tagit slut för i år... börja fila på en låt till Melodifestivalen? Nja, imorgon ska jag iallafall gå och se Tillskärarakademins examensvisning - en annan av årets höjdpunkter.
Lahko noc, Europa!
Destiny
Som jag misstänkte blev jag totalt som förtrollad igen när Marija uppträdde ikväll (i min och min faders hemma-omröstning fick hon maxpoäng av båda), och kan för ögonblicket inte tänka mig en bättre utgång i tävlingen.
Det enda som grämer mig, egentligen, är att Storbritannien inte kom sist. Och att Kristian Luuk får Pekka Heino att i jämförelse verka som den bästa kommentatorn någonsin. Dock är jag knappast besviken över Sveriges placering. "The worrying kind" är ofantligt tråkig och we had it coming.
Nog om tråkigheter i alla fall.
Har jag nämnt (retorisk fråga, svara under inga omständigheter) att Marija Serifovic är bedårande? Och har glasögon? Och ser ganska kort ut? Kan det bli bättre? Och hennes dramatiska kroppsspråk när hon sjunger är... fantastiskt. That's how it should be done.
J'adore j'adore j'adore.
Lahko noc, Europa! Je vous embrasse.
Eurovison Song Contest!!!
Jag borde nog helt enkelt sluta läsa Johan Lindqvists ESC-krönikor, innan jag kreverar av ilska. Idag bör Sverige visst göra som de förnuftiga och smakfulla italienarna (eh?) och gå ur Eurovision, då kvaliteten (tack vare de östliga ländernas intåg) blivit så låg.
Jag har sagt det förr, men jag blir så upprörd. Nu om någonsin är det väl god tid att tänka demokratins fördelar - det bidrag som vinner är trots allt det som fått flest röster. Men vissa kanske hellre skulle vilja gå tillbaks till ett diktatoriskt system där en liten intellektuell elit utan egentlig anknytning till folket tar besluten?
Och jag förstår verkligen inte varför alla svenska journalister tycks hata Verka Serduchka så starkt? Har jag missat något viktigt, liksom? För uppenbarligen skulle det ju innebära ESC's undergång om hon vann.
Har jag förresten nämnt att jag däremot avskyr "den här suger men de dumma och obildade (i.e. de öster om Öster(...)rike) kommer att rösta på den"-mentaliteten. Lyft på telefonluren själv och sluta gnäll, säger jag bara.
Och, jag kan inte låta bli att undra, om det ingår i något hemligt journalist-avtal att de måste ge The Ark högst poäng när de betygsätter bidragen?
Anyways, voilà mina betyg på kvällens bidrag, från "-" (minus!) till "******" (6) - jag behövde en extra siffra för att skilja ut Alenka från mängden...
* * * * * *
Slovenien
Även om jag inte avgudade klänningen, och den mörka scenshowen kan ta ett tag att, um, acceptera (å andra sidan borde jag vara van, som gammalt vampyr-fan med goth-tendenser), är det här absolut min favorit bland låtarna, och Alenka Gotar är helt enkelt fantastiskt. Jag blir fullkomligt blown away varje gång jag hör låten. Låt oss åka till Ljubljana nästa år... oavsett vad kvällens tävlingsresultat blir.
* * * * *
Vitryssland
Jag har valt att betygsätta här efter helhetsintryck, vilket även inkluderar mina känslor gentemot sutdioversionen av låten. Vilket är tur för Dmitry Koldun, då hans scenframträdande i semin kanske inte var det starkaste. Men j'adore låten, videon och accenten.
Georgien
Georgiens var ett av de länder som imponerade mest på mig i semifinalen. Innan hade jag inte riktigt kunnat bestämma mig angående huruvida bidraget var bara bra, eller jättebra. Efter att ha sett uppträdandet konstaterade jag att det var det senare som gällde.
Bosnien & Hercegovina
Marija 1, Sestic.
Nu har jag ju, på grund av att B&H var direktkvalificerade inte sett den här låten framföras live, men vad gäller balkanballader föredrar den här låten framför Serbiens.
Serbien
Marija 2, Serifovic.
Så, även om låten som sagt inte tycks mig lika intressant som Marija 1's, lyckas Marija Serifovic (som man tydligt kan utläsa av mina reaktioner efter semifinalen) med sitt framförande av sången övertyga mig om att den är fantastisk. Tyvärr är det dock samma sak som rädda Dmitry Koldun som får henne så smått på fall - jag tycker verkligen att den inspelade versionen av "Molitva" är lite tråkig.
Men Marija 2 är fortfarande bedårande, och jag är rädd att om hon bugar när hon kommer in på scen idag igen så har hon mitt hjärta helt i sina händer. (Eller, egentligen, den halva som inte redan tillhör Alenka Gotar.)
* * * *
Ukraina
Trots att jag verkar vara en av de få som gillar låten (och stylingen) sägs det ju att den ska vinna. Så även om jag är lite konfunderad - vem är det som kommer rösta, om nu inte GP-redaktionen? - så är jag inte direkt oroad. Repetera efter mig: det innebär inte världens undergång om Verka vinner.
Bulgarien
Trummor är coolt.
Rumänien
Den här låten är jag uppenbarligen den enda som gillar, men det står jag för. Jag är lätt språkfetischist och what can I say, annat än the more the merrier!
I hela världen är ett "jag älskar dig" samma sak, och jag älskar melodiska multilingvistiska låtar med trevliga om än clichéartade kärleksbudskap.
* * *
Sverige
Jag hävdar att The Ark i min åsikt har gått downhill sedan den musikaliska höjdpunkt som var "Disease", förutom då det uppsving som det innebar att ha med två låtar i en John Cameron Mitchell-film (hey JC, JC, you're alright by me...)
Turkiet
"Shake it up shekerim" låter snyggt. Jag funderar på att börja smyga in ordet "shekerim" i mitt vardagliga tal...
Ungern
Spanien
Moldavien
FYR Makedonien
* *
Armenien
Don't bore Nina. (När Project Runway säsong tre börjat sändas på tv3 kommer ni förstå innebörden i orden "Don't bore Nina", jag svär.)
Finland
Grekland
Lettland
Ryssland
Irland
*
Frankrike
What were they thinking? Låt oss välja den mest irriterande av alla låtar vi har? Jag hade så röstat på Les Vedettes om de fått representera landet (å andra sidan kanske det bara varit jag som röstat...) Men iallafall. Det enda som drar upp betyget är att de åtminstone har något av en melodi.
-
Storbritannien
Frankrike må vara irriterande, men Storbritanniens bidrag gör mig illa berörd. Usch.
Seeya later, decorator och happy ESC Eve to y'all!
Och heja Alenka!
Trétji, drúgi, prvi, Vroce!
Och jag, jag har hittat månadens fabulösaste (för att använda ordet lite fritt) nya sida: Slovene for Foreigners. De har inte speciellt mycket innehåll ännu, men som sagt tror jag inte att sidan funnits så länge (för isåfall hade jag känt till den...)
Don't bore Nina with construction details.
Angående Kristian Luuk som kommentator... Kom tillbaka, Pekka, allt är förlåtet (eller kanske inte förlåtet, men jag kan försöka förtränga tidigare felsteg)! Jag vill definitivt inte ha en kommentator som inte bara pratar och är alltmänt irriterande, men dessutom sitter och tutar med någon barntuta under låtarna ("för annars kunde man glömma bort kommentatorn och tro att tävlingen handlade om artisterna?" is that it?).
Anyways, har jag idag sytt, eller färdighställt, en kjol av tygrester som tyvärr bara är snygg bakifrån. Den är gjord helt på känn, vilket inte är så bra om man som jag saknar känsla för dylikt. Till slut gav jag upp att försöka forma kjolen med sömmar här och var så att den skulle passa och satte i ett resårband (istället för den tänkta dragkedjan som var för lång). Très tacky. Fast baksidan, som sagt, är snygg. Den har veck som är "fastsydda" till ungefär nedanför stussen, och sedan böljar ut lite elegant... dock tänker jag inte sticka under stol med det faktum att vecken från början var tänkta att gå runt hela kjolen, men att tyget när jag kommit halvvägs inte räckte. Praktisk matematik har aldrig varit min starka sida.
Viva las divas.
Marija Serifovic och Molitva rörde mig, uppenbarligen, mer eller midnre till tårar, och hon var precis lika bedårande som alltid, avsaknaden av Ramones-tröja till trots. Jag blev alldeles knäsvag när hon kom in och bugade. Stort plus även för de välmatchade och relativt stillastående dansarna - jag hade med fasa förväntat mig något mer åt akrobathållet, då bra låtar tenderar att råka ut för sådant. Låten sedan tjänade otroligt på att framföras live, och jag har en stark faiblesse för sång/are/erskor som sjunger som om det verkligen var på lib och död.
När Alenka Gotar så sjöng Cvet z juga för Slovenien hamnade jag mig som i ett lyckorus, av att höra hur otroligt fantastisk hon är. Schlageropera, när det utförs väl, är något av det mer kraftfulla som finns och Alenka glänste verkligen och tog genren till nya höjder. J'adore. Även om klänningen var lite för dekonstruerad för min smak.
Av att se på min lista över favoriter från semifinalen, kan man konstatera att jag är mycket, mycket nöjd med gårdagenkvällens resultat. Och lite extra lättad att få slippa det där anonyma bidraget från Andorra i ESC.
Ikväll är ESC-ikväll, och ni kan kalla mig Judge Dread.
Et voilà la fin du monde.
Nu tänker jag inte sticka under stol att jag själv blev ganska sur när Lordi vann: var detta slutet för den kvinnliga schlagerdivan med vinnarstatistiken på sin sida? Nej, det var det inte (även hom hon just det året fick nöja sig med en sistaplacering...), och i vilket fall som helst, om nu de finska trollen har en så stor fanbase (bland annat många fem till sjuåringar, mig veterligen) så är det bannemej klart, om än beklagligt, att de ska vinna. Jenny var lika bra i mina öron även när hon kom sist. Och uppenbarligen, som vi ser i årets startfält, gav inte Lordi upphov till någon övergripande monsterkostymtrend trots allt. See?
Och om du nu anser att din favorit trängs undan till förmån för alltför vulgära motståndare, gör som den stora massan och ring och rösta, för - om inte guds så åtminstone artistens - skull.
Hur mycket jag än personligen tycker att det vore fabulous med lite (mer) schlager och divaballader (powerballader, that is, inget sövande) så är faktum att competitions that don't change die. Samt att jag faktiskt gillar - vad var det ny han kallade Verkas låt - klezmertechno.
För övrigt ser jag inte likheten mellan Dancing Lasha Tumbai och förra årets musikaliska och moraliska abomination We are the winners. Den var bara otrevlig och negativ. I min mening.
Sist men inte minst, angående Verka... är det verkligen bara jag som får Klaus Nomi-associationer av hennes look? (Annars kunde man ju tro att pretentiösa journalister skulle börja dregla vid minsta möjlighet att namedroppa en halvobskyr och död men åh-så-hipp New York-artist.)
Låt oss nu gå över till något helt annat... idag upptäckte jag till min stora fasa att den novelltävling som skolans biblioteksgrupp (det var inte min idé) utlyste faktiskt blir av! Det hade varit tunnt med bidrag, men nu i sista sekunden verkar de ha fått in fem stycken iallafall, och jag, jag tvingas bedöma dem och följaktligen läsa dem. Usch, liksom. Jag tycker inte om noveller... och jag har så mycket annat att göra.
För att få utlopp för mina aggressioner över att behöva läsa dem samt ge det hela lite av en reality show-känsla slog det mig att jag skulle kunna publicera novellerna här i min blogg, för att sedan vässa min kritikerpenna och såga samtliga totalt.
Ok, so that's not actually gonna happen, men erkänn att det hade varit mycket roligare så.
Men nej, som den ansvarasfulla jurymedlem jag är ska jag förhålla mig neutral och inte uttala mig alls om texternas kvalitet eller brist på sådan. My lips are sealed.
Vad jag dock kan säga, är att könsfördelningen - bland de tävlande - rent ut sagt suger. Fem fina flickor författar förnuftigt fluffiga farser, typ. Och karriärmässigt klättrande killar kan knappast koka kreationer.
Som sagt, könsfördelningen suger. Ärligt talat, skärp er, killar. Lägg manken till.
Och här (kopierad från ett tidigare inlägg...) är min topplista inför kvällens tävling, inbördes ordning:
Slovenien: Alenka Gotar - Cvet z juga
Vitryssland: Dmitry Koldun - Work your magic
Schweiz: Dj Bobo - Vampires are alive
Malta: Olivia Lewis - Vertigo
Bulgarien: Elitsa Todorova & Stoyan Yankupov - Voda
Serbien: Marija Serifovic - Molitva
Portugal: Sabrina - Dança conmigo (vem ser feliz)
Georgien: Sopho Khalvashi - My Story
Moldavien: Natalia Barbu - Fight
Turkiet: Kenan Dogulu - Shake it up shekerim
Ungern: Magdi Rúzsa - Unsubstansial Blues
Seeya later, Eurovision debater!
Happiness is a warm Gunn, no?
Äntligen får Sverige uppleva the wonder that is SugarKayne, Robert Best, fabulously glamourous bad mommy Laura och Malan Breton med den förbryllande accenten, och förstås en massa, massa annat (samt en del otrevligheter och chockerande twists).
Första avsnittet innehåller dessutom små intervjuer med stjärnor ur de tidigare säsongerna, bland annat den ojämförlige Austin Scarlett.
J'adore.
Vanessa Williams rocks.
Och... bara för att en dylik replikväxling förtjänas att citeras. Ofta. Voilà:
Joel: You look familiar. Have we met?
Wilhelmina: We're not even meeting now.
~*~*~
I skolan idag skulle de elever som skolkat från Skåneresan ut och titta på en ravin. Själva exkursionen blev något av ett antiklimax, då läraren vid ankomsten till ravinen bestämde att det regnade för mycket och att vi lika gärna kunde gå hem (vilket var litet förvånande, jag är mer van vid "en orkan har väl aldrig skadat någon-attityden hos lärare). Hursomhelst, för att ta oss till ravinen skulle vi använda skolans cyklar. Det var all fun and games tills jag upptäckte att....
... de alla var herrcyklar! Med en frickin' stång rätt över.
Nu råkar det vara så att jag aldrig tidigare hade cyklat på en dylik skapelse, och dessutom är ganska (très) kort, vilket gjorde det hela ännu svårare (att bara få ena benet över stången var utmattande). Så medan cyklandet väl gick ok, så var varje start och stopp inte bara en mardröm utan även högst förnedrande.
Om jag hade levt i ett stämningsglatt land som USA, hade jag månne kunnat stämma stolan för misogyni då? För hur många flickor (fler än pojkar) har inte lärt sig att cykla på cyklar med diagonala, eventuellt elegant böjda stänger? Och så komemr de till skolan och utsätts för livsfara samt förnedring inför dem som uppfostrats in i den manliga cykelnormen. Gah, liksom.
På tal om inställda skolutflykter, minns jag en gång i lågstadiet då vi skulle ha gått ut i skogen med fika, men på grund av opassande väder fick stanna inne. Vad vi istället gjorde var att plocka fram några pappgranar som hade använts till någon liten pjäs, och ställde upp dem i klassrummet så att vi skulle få lite skogsstämning där vi satt med vår varma choklad och bullar.
Sedan, idag när jag kom hem, såg jag först ett avsnitt av Work Out på min dator och fick lätt ångest för att jag inte tränat nämnvärt sedan schlager-friskis&svettis som var en evighet sedan, och gick efter det ned till min mors ateljé och rynkade kjolen till min älvklänning (=gjord i tyg med älvor på, inget annat) och sydde fast den på livet medans jag lyssnade på Tori Amos' "American Doll Posse" som har gått så gott som nonstop i min cd-spelare och ipod sedan jag köpte den för snart en vecka sedan. Min enda oro angående klänningen (som annars blir ganska fin, beaucoup de rose et de dentelle et de ruban satin...) är huruvida jag kommer kunna stänga den när jag väl fått i dragkedjan. Antingen har jag blivit fetare sedan mönstret gjordes, eller så har jag slarvat med sömsmånerna. Eller så inbillar jag mig bara.
På tal om sömnad, skulle jag vilja ge plats åt lite reklam: på söndag den här veckan äger nämligen Tillskärarakademins årliga examensvisning rum på Brew House i Göteborg. Jag befaller er att gå och se den!
(Har jag förresten nämnt att jag en gång under nämnda visning fick agera assisterande backstage-blombärare och fann mig bara några få meter från reality tv-stjärnan från Fashion House, Elias Nyström, och dennes lååånga modeller. Coolt va?)
Tout va bien.
Om Sarkozys seger får mig så här ur balans, tänk då bara vad det svenska valet gjorde med mig. Så här glad var jag då:
(Som man tydligt kan se är jag inte bara självupptagen men även ett stort fan av den här sidan.)
Hursomhelst, tillbaka till les presidentielles. Om det är något jag är om möjligt ännu mer svag för än stora politiska val, så är det dagen efter-förvirringen hos den förlorande sidan (sure, jag har inget emot att vinna heller, men om det fallerar är det lika bra att riktigt njuta av ångesten). Efter en natt av tårar och desperation vaknar förloraren med rödgråtna ögon och försöker desperat övertyga sig själv och sina vänner om att det här bara är början, att kampen går vidare osv. Sorgen och rädslan blandas med en känsla av gemenskap och ilska...
I'm telling you, på (sångaren) Jean Guidonis myspace råder en minst sagt intressant stämmning.
Je vous embrasse, tous les 47 pour cent ou, je vous embrasse tous.
Alors, comme ils disent...
Non, je ne me calmerai pas.
Istället lyssnar jag tvångsmässigt på Tori Amos fantastiska nya skiva och är allmänt neurotisk...
Je n'ai pas perdu mes nerfs.
Igår natt när jag inte kunde sova, troligen på grund av för mycket sittande vid datorn kombinerat med allmän neurotiskhet, låg jag och lyssnade på den fantastiska Kate Mulgrews kassettinläsning av Jeri Taylors roman "Moasic", och låg hela tiden och tänkte att "Oh vad jag skulle vilja se på Project Runway säsong ett nu!" Tålmodigt väntade jag dock tills imorse, då jag plockade fram mitt exemplar av PR1 ur dvd-hyllan, och ägnade den följande timmen åt att titta på Design a Collection-avsnittet (jag hade redan kommit lite mer än halvvägs i mitt omseende (...) av säsongen). I det tvingas stackars Austin för troligen första och sista gången i sitt liv göra något "deconstructed" (som - om man bortser från att även jag är lätt allergisk deconstruction - var trés fabuleux), och designersarna lotsas iväg till en second hand-affär för att inhandla material till sina kreationer.
Quel cauchemar!
Jag vill nämligen erkänna att jag, personligen, avskyr second hand-shopping. Inte på så sätt att jag är emot det, men jag bara kan inte (såvida det inte gäller skor, jag hade fått gå barfota om det inte varit för Myrorna). Finns det något värre (...antagligen...) än att höra folk runtomkring i affären skryta om hur de minsann alltid köper sina kläder begagnade, när man själv står där och inte ser annat än noppriga, smutsiga trasor som någon troligen dött en smärtsam död i. Jag saknar totalt förmågan att se potential i plagg som inte ter sig tillräckligt estetiskt tilltalande vid första anblick, och brukar tänka att samma varor finns säkert på H&M för litet mer pengar men sans nopprorna, den urtvättade looken och resterna av någon mystisk sjukdom som trotts vara utrotad ages ago.
Så för att konkludera känner jag förstås stor beundran för PR-deltagarna som lyckades få ihop någonting av det material de fann (även om klagomålen inte var få). Och extra stor beundran för Austin Scarlett, förstås, men av andra anledningar.
För övrigt, och på tal om det franska presidentval vars andra omgång avgörs idag, kan jag inte låta bli att tycka att Ségolène Royal, rent röstmässigt, påminner om hon som gjorde den franska rösten till Kathryn Janeway i (tv-serien) Star Trek: Voyager.
Så gissa vem jag utan tvivel hade röstat på om jag varit myndig fransyska... (Å andra sidan inte nödvändigtvis av den ovan nämnda anledningen. Förstås.)
För den som (comme moi) missade tv-debatten mellan Ségo och Sarko, verkar den finnas på youtube, där man även kan hitta detta mediekritiska utdrag http://www.youtube.com/watch?v=GCh1QrROriE, angående allt tal om "la colère de Ségolène" (personligen är jag imponerad över att Royal kunde motstå frestelsen att ta till fysiskt våld efter att ha blivit tillsagd av sin motståndare att "calmerez-vous".)
Dessa presidentval är emotionellt utmattande. Heja Ségo.
Grammatisk intergenderism
"Kontrollera ordformen en. Om en böjlig determnierare, t.ex. obestämd artikel, bestämmer ett substantiv med t-genus, t.ex. kaffe, bör även determineraren ha t-genus."
Hur säger man emot något sådant? Jag har aldrig tänkt på hur vilket komplext uttryck "en kaffe" egentligen är. Vad menar jag egentligen? En kopp kaffe?
Guuudinna vad spännande, liksom.
Bon voyage!
Så förstås är jag litet avundsjuk, men får trösta mig själv med att jag i vilket fall som helst är för upptagen med skolarbeten för att ha tid att åka någonstans, samt att jag kommer vara hemma för att se Eurovision Song Contest (dock har jag spanskaprov dagen efter semifinalen, så det kunde ha varit mer vältajmat.)
Dessutom måste jag få ihop en ny underkjol, då den nuvarande tyvärr dog då den låg nedknölad i en väska under förra höstens resa till Nederländerna. Och att sy i tyll är långt ifrån min favoritsyssla.
Why would God make us all so different if he wanted us to be the same?
Förresten avgudar jag Tori Amos' nya skiva, American Doll Posse. (<-- produktplacering)
Schlagerhög - the international edition: part IIII
Kvällens Inför ESC var rentav traumatiserande. No comprendo nada.
Bosnien & Hercegovina: Marija Sestic - Rijeka bez imena
Medans hatten i videon må överglänsa allt annat, tyckte jag redan innan jag såg den att låten var bra. Den saknar något av den där sövande kvaliteten (?) som vissa andra har...
Betyg: 4
Spanien: Nash - I love you mi vida
Hur mycket jag än tycker om videor som ser ut att ha gjorts helt utan budget och dansträning går det inte att komma ifrån det faktum att låren inte är det mest spännande. Och jag förstår inte riktigt tvåspråkigheten...? Jag menar, om man bara kan tre ord på engelska skulle dessa eventuellt kunna vara "I love you", och de två motsvarande spanska orden "mi vida", så speciellt ambitiöst är det ju inte.
Betyg: 3
Irland: Dervish - They can't stop the spring
Skrämmande.
Betyg: 1
Finland: Hanna Pakarinen - Leave me alone
Väck mig när det är över? Till skillnad från vissa andra kan ju människan dock sjunga, så ett poäng kan hon få för det.
Betyg: 2
Litauen: 4 Fun - Love or leave
Jag tänker mig att den här låten skulle kunna vara ok om man hör den om några år, när nostalgifaktorn slår in.
Betyg: 2
Grekland: Sarbel - Yassou Maria
Så förskräckligt ointressant.
Betyg: 2
Sverige: The Ark - The worrying kind
Intervjun i Inför ESC skrämde mig. Olas ansikte såg ut som en "rättvänd" triangel. Som Simon Cowell skulle ha uttryckt sig: lose the beard.
Å andra sidan, ansiktsbehåring eller inte, med dessa motståndare kan det väl gå annat än väl för gruppen? Låten är precis lika intetsägande som första gången man hörde den, men proffsighet och ren sång kan återigen få resultera några poäng.
Och, man kan ju förresten fråga sig... hur många av de tävlande artisterna i Eurovision kan skryta med att ha haft med hela två låtar i en film av John Cameron Mitchell? Guldstjärna i kanten för Ola och company.
Betyg: 3
Frankrike: Les Fatals Picards - L'amour à la française
Let me get this straight now. Låten bygger på andra européers fördomar om Frankrike, vokalisten kanaliserar en engelsman som sjunger på bruten och ganska dåligt franska... på vilket sätt är detta självironi?
Stort fan av uppriktiga accents som säger något om personen, har jag inte mycket till övers för dylika fakemotsvarigheter vars enda syfte är att driva med något eller någon.
Mina favoriter i den franska uttagningen var förresten Les Vedettes, som var oändligt mycket bättre än det här, end of story.
Betyg: 1
Ryssland: Serebro - Song # 1
Den handlar om vad? Huh? Jag tappar koncentrationen efter, let's say, två takter.
Betyg: 2
Tyskland: Roger Cicero - Frauen regieren die Welt
We're in Las Vegas tonight? Konceptuellt när det är som mest plågsamt. Detta är även ett sådant tillfäller då jag önskat att jag inte visste vad han sjöng om. "Ni kvinnor regerar ju redan världen genom att kokett hypnotisera de manliga ledarna med era långa ben, så vad ska ni ha rösträtt till? "
Usch usch usch.
Betyg: 1
Ukraina: Verka Serduchka - Dancing Lasha Tumbai
Jag har egentligen bara tyckt att låten är ganska bra (dock med betoning på bra), inte extraordinär och möjligen lite svår live, men videon... j'adore. Jag avgudar Verkas look; medan den, som en familjemedlem påpekade, må ha en del gemensamt med Dorothys polare Tin Man, var min första association när jag såg henne Klaus Nomi. Och jag är övertygad om att ifall Klaus Nomi hade fått ett kärleksbarn tillsammans med Leigh Bowery hade det växt upp till en liten Verka Serduchka. (Som vi alla vet är Klaus Nomi, den tyske aliensopranen från åttiotalet, omåttligt populär bland pretentiösa tonåringar som jag.)
Och, what can I say, perfekt styling kan ge höga poäng. Det kan tillochmed gottgöra för textrelaterade kontroverser (att utnyttja mongoliska för egen vinning...?)
Betyg: 5
Storbritannien: Scooch - Flying the flag (for you)
Det enda jag kan glädja mig åt är att efter den här låten blir det helt enkelt inte värre. Det går bara inte. Frankrikes bidrag må vara irriterande, men det här är rent obehagligt.
(Dessutom gjorde Dana International hela den där sexualiserad flygvärdinne-grejen för en evighet sedan, och så mycket bättre.)
Jag försåt mig inte på dem som röstade fram den här. Nationell psykos? För mycket öl på puben?
Betyg: 0
Rumänien: Todomondo - Liubi, liubi, I love you
Jo. Total språk-fetischist som jag är älskar jag det här! Om man förstår de engelska, franska och spanska versionerna är det bara att lära sig det ryska och rumänska utantill för att sedan lite elegant kunna slänga ur sig saker på samtliga nämnda språk...
Fullkomligt simpelt och oemotståndligt multilingvistiskt, och j'adore.
Betyg: 4
Armenien: Hayko - Anytime you need
Och för att avsluta det hela, en vaggvisa. Även om den lyfter i den sista, armeniska, refrängen, är det lite för sent. Men iallafall är den ganska behaglig att höra på, om än på ett sövande sätt.
Betyg: 3
Et voilà, c'est tout.
Förresten anser jag fortfarande att Anzej Dezan möjligen borde försöka vidga sina musikaliska vyer. Han inleder och avslutar uppenbarligen alltid sin radioshow Vroce med att spela Tina Karols "Show me your love"...
Och för egen del förstår jag inte att jag ikväll lidit mig igenom låtar såsom "L'amour à la française" när jag kunde ha lyssnat på Tori Amos fantastiska nya skiva, "American Doll Posse"...!