Nu hoppas jag att alla som såg kvällens fabulösa avsnitt av Ugly Betty (vilken j'adore) på Kanal5 lade märke till hur Marc, för att uppmuntra Christina, direkt refererade till den fantastiska klänning av majskolvar som den extraordinäre Austin Scarlett skapade i det allra första avsnittet som någonsin sändes av Project Runway. Vive la cornhusk och dess spännande fiberstruktur!

Och... bara för att en dylik replikväxling förtjänas att citeras. Ofta. Voilà:

Joel: You look familiar. Have we met?
Wilhelmina: We're not even meeting now.

  ~*~*~

I skolan idag skulle de elever som skolkat från Skåneresan ut och titta på en ravin. Själva exkursionen blev något av ett antiklimax, då läraren vid ankomsten till ravinen bestämde att det regnade för mycket och att vi lika gärna kunde gå hem (vilket var litet förvånande, jag är mer van vid "en orkan har väl aldrig skadat någon-attityden hos lärare). Hursomhelst, för att ta oss till ravinen skulle vi använda skolans cyklar. Det var all fun and games tills jag upptäckte att....
... de alla var herrcyklar! Med en frickin' stång rätt över.
Nu råkar det vara så att jag aldrig tidigare hade cyklat på en dylik skapelse, och dessutom är ganska (très) kort, vilket gjorde det hela ännu svårare (att bara få ena benet över stången var utmattande). Så medan cyklandet väl gick ok, så var varje start och stopp inte bara en mardröm utan även högst förnedrande.
Om jag hade levt i ett stämningsglatt land som USA, hade jag månne kunnat stämma stolan för misogyni då? För hur många flickor (fler än pojkar) har inte lärt sig att cykla på cyklar med diagonala, eventuellt elegant böjda stänger? Och så komemr de till skolan och utsätts för livsfara samt förnedring inför dem som uppfostrats in i den manliga cykelnormen. Gah, liksom.

På tal om inställda skolutflykter, minns jag en gång i lågstadiet då vi skulle ha gått ut i skogen med fika, men på grund av opassande väder fick stanna inne. Vad vi istället gjorde var att plocka fram några pappgranar som hade använts till någon liten pjäs, och ställde upp dem i klassrummet så att vi skulle få lite skogsstämning där vi satt med vår varma choklad och bullar.

Sedan, idag när jag kom hem, såg jag först ett avsnitt av Work Out på min dator och fick lätt ångest för att jag inte tränat nämnvärt sedan schlager-friskis&svettis som var en evighet sedan, och gick efter det ned till min mors ateljé och rynkade kjolen till min älvklänning (=gjord i tyg med älvor på, inget annat) och sydde fast den på livet medans jag lyssnade på Tori Amos' "American Doll Posse" som har gått så gott som nonstop i min cd-spelare och ipod sedan jag köpte den för snart en vecka sedan. Min enda oro angående klänningen (som annars blir ganska fin, beaucoup de rose et de dentelle et de ruban satin...) är huruvida jag kommer kunna stänga den när jag väl fått i dragkedjan. Antingen har jag blivit fetare sedan mönstret gjordes, eller så har jag slarvat med sömsmånerna. Eller så inbillar jag mig bara.

På tal om sömnad, skulle jag vilja ge plats åt lite reklam: på söndag den här veckan äger nämligen Tillskärarakademins årliga examensvisning rum på Brew House i Göteborg. Jag befaller er att gå och se den!
(Har jag förresten nämnt att jag en gång under nämnda visning fick agera assisterande backstage-blombärare och fann mig bara några få meter från reality tv-stjärnan från Fashion House, Elias Nyström, och dennes lååånga modeller. Coolt va?)