Schlageropera! eller Självinsikt är så 2007.

Det var ju slarvigt av mig att nämna opera-och-Ernmans-armar-bloggen utan att länka till den, och jag hade troligen glömt bort det helt om det inte varit för den här intervjun som QX gjort med la Malena.


I slutet av videon berättar Malena nämligen om sitt internationella flatfölje, som visar uppskattning bland annat genom att blogga om henne (något i den meningen känns förvirrande... bekant), och hennes armar i synnerhet . See,
I told you so.

Sjung för mig, Bohème och Rigoletto

Få musikstilar har ju en så... dynamisk historia i Melodifestivalen/ESC som operan. Så, inför Malenas stundande kick ass framtrödande i MF-finalen på lördag, vad sägs om en liten tillbakablick med the pick of the crop från
Och var bättre börja än med undertecknads födelseår?

1989: Haakon Pedersen & Elisabeth Berg - Nattens drottning
 
Sedan så vi begynnelsen av trenden med färgglada tights och ballonger i håret... vem gick inte klädd så för fyra år sedan, liksom?
2005: Rikard Engfors & Katarina Fallholm - Ready for me

Två år senare nådde schlager-opera-blandningen fulländning i form av Sloveniens ESC-bidrag.
2007: Alenka Gotar - Cvet z juga
 
Men varför sluta vid perfektion? Året därefter lyckades ändå Azerbajdzjans Elnur & Samir ta genren till en helt ny nivå, genom att krydda den med rockopera, mugham och religiöst tema.
2008: Elnur Hüseynov & Samir Javadzadeh - Day After Day

Och i år...? Well, let's keep our fingers crossed på lördag, eller än bättre, rösta, om vi nu råkar befinna oss i Sverige.
Ciao!

La Voix

Nu har jag åkt genom land och rike och har fortfarande inget Internet, så först idag hade jag möjlighet att se lördagens fantastiska MF-kval (omg! de pratar svenska!) genom att släpa med mig min laptop till skolan där de har en sådan nymodighet som wifi. Och y'know, I could have told you from the start, och det gjorde jag typ konstant, att Malena är bäst. Så musikaliskt överlägsen, och omg hennes ansiktsuttryck och hur hon liksom studsade till varje gång hon gick vidare ett snäpp. Srsly, I would pay to see that, på allvar, så att jag funderar på att investera i en sådan där MF-dvd.

Allt jag kan tillägga är att, goda gudinna,
hon stickade i green room, vilken kvinna!

För man måste ju rimma. Förstås. När andan faller på. J'adore Petra Mede också. Vilket jag ska återkomma till någon gång när jag har Internet.


Chained for all eternity.

*är i sin annars övergivna Boråslägenhet för att tillfälligt utnyttja en fungerande internetuppkoppling*

Jag känner att en liten disclaimer är på sin plats, för att klargöra ett och annat: det är inte så att jag på något vis förespråkar äkta läder i klädesplagg - rent etiskt är det ju generellt sett förkastligt (om inte skinnets ursprungliga ägare självdött eller på eget bevåg valt att offra sig för konsten) och estetiskt mer ofta än sällan likaså - eller någonsin själv skulle använda produkter av dylika material.
   Men med det sagt:


Bring on the leatha!

Till min stora sorg har bristen på internetuppkoppling (min ilska den här veckan riktas dels mot ett telebolag som för tillfället har en tv-reklam med folk som sjunger i bilen, dels mot ett annat bolag med snarlikt namn) av förklarliga själ påverkat min uppladdning inför kvällens Melodifestivalpremiär, och resulterat i att den årliga förvandlingen av min blogg ntill schlagerblogg inte varit möjlig. För att över huvud taget hålla mig någorlunda uppdaterad har jag lyssnat på p4 och - helt mota övertygelser - inhandlat en kvälltidnings schlagerbilaga.

Dock har jag vissa åsikter inför den högst efterlängtade kvällen. Om jag bara hinner skriva om en får det bli denna: Nina Söderquist är awesome och kommer bära läderkorsett. Jag menar, goda gudinna, vem kan motstå det?


Oligarki-chock och neokonservativa euro-visioner

Ok, så det borde inte ha kommit som en chock egentligen, men gjorde det trots allt då jag efter den initiala upprördheten valt att bara minnas de bra sakerna (Elnur & Samir! Senhora do Mar! Ryssland vinner för första gången! Alenka! Skönsjungande Marijor x 2!) från de senaste årens eurovisionsschlagerfestivaler och förtränga orosmoln såsom Terry Wogan, tidningskrönikor och sådant som människor i allmänhet slänger ur sig. Anyways ska EBU ha bekräftat de omtalade regeländringar som gör att finalen i 2009 års ESC kommer att avgöras till hälften (50%) av televoters och till hälften av - sätt dig ned och se till att ha ett glas vatten eller en chokladkaka till hands - jurygrupper. Märk den avsmak med vilken jag kursiverar och fetstilar ordet. (Idén om att först ge folket rösträtt för att sedan några år senare delvis ta ifrån oss den påminner mig om något som hände i Kaliforinien för några veckor sedan. Som en brasklapp vill jag säga att folkomröstningar hör hemma i musiktävlingar och presidentval och dylikt, inte i enstaka frågor om minoritetsgruppers rättigheter.)
   Man påstår att detta är ett steg i kriget mot terro... nej, jag menar, vadhetterdet, grannröstning (som om det vore det värsta som kan hända), och visst, det förhöjer väl inte direkt spänningen att man redan kan på förhand kan lista ut att det svenska bidraget kommer få höga poäng av övriga nordiska länder (och om det inte skulle slå in står vi på krigets rand), men ponera att vi har nationella jurygrupper som in the ole days; inte fan kommer det bli mer oväntat för att det är en norsk jury som delar ut poängen!
   Enligt eurovision.tv har det sagts till broadcasters anslutna till EBU att juryerna endast kommer bestå av
professionnella musiker. Låt mig upprepa: professionella musiker (min arga, urskiljningslöst elaka sida vill utropa: oxymoron! men det vore ju utan grund). Jag hoppas att informationen är felaktig (ett decemberskämt), men rent hypotetiskt, skulle utgången i en internationell musiktävling av gigantiska proportioner till hälften avgöras av en enstaka ingrodd, inavlad, elitisk, pretentiös, bitter yrkesgrupp (lik alla andra yrkesgrupper, alltså)? Låter det som en positiv lösning (på det där imaginära problemet)? En ganska smart idé vore ju isåfall att låta juryn bestå av de musiker som skickat in men inte fått med låtar i de olika nationella uttagningarna, och på så sätt garantera att missunsammheten är på topp och absolut ingen kompisröstning förekommer då jurymedlemmarna helt enkelt avskyr alla bidragen, redan innan att ha hört dem (som när de som inte gick vidare från audition bedömde finalisternas maträtter i Top Chef). Det vore väl ändå det mest rättvis? Så slipper man hela den där subjektiva bedömningen som kommer sig av att folk röstar på sina favoriter.

Men men, låt oss lämna hypoteserna ett tag och se på nuläget. Hela idén med en rösttempererande jury går ut på en platonsk tanke om att det obildade folket inte själva har vett att inse vad som är bäst (för dem), och därför mår bäst av att styras (helt eller delvis) av en elit som på något vis anser sig mer lämpad (och nu snackar vi inga demokratiskt folkvalda beslutsfattare här). Jag förstår att man kan resonera så när det gäller världspolitik, det kanske kan stämma ibland att majoriteten inte vet (eller vill, snarare) allas bästa, men ärligt talat, att applicera det på en musiktävling? Med det befängda argumentet att annars kommer stackars Sverige aldrig få återuppleva sin stormaktstid (y'know, ABBA, Herreys, Karl XII och allt det där). Jag menar, heliga  Zeus moder, det vore ju lika absurdt som att slänga ur sig att man eftersom några närliggande länder på östligare längdgrader röstade på varandra borde återuppbygga Berlinmuren! Nej men, just det, det var ju precis det Terry Wogn sade. Ha. Ha. Ha. För splittrade folk och förtryck och kalla krig är ju så himla kul och bra och nu. ( You funny little man, you.)
   Och vidare vad gäller den bespottade kombinationen demos och krati, så får man ofta i s.k. västlig media uppfattningen att det där obildade Folket som inte känner igen bra musik och leds av sina starka när de hör den av någon anledning alla bor öster om Österrike, förutom de enstaka som infiltrerat occidenten, förstås. Vill folk alltså ha en etniskt specificerad elit som säger åt oss vad för slags musik vi ska tycka om?
   Minns ni i våras, när man med små sref började återinföra diktaturen och lät jurygrupper plocka ut ett bidrag ur varje semifinal? Vem gavde en bonusplats i finalen? Charlotte fucking "kvinnlig fägring" Plåt-Niklas Perelli. Om det är den slags MusikSmak en väl vald och balanserad jury förespråkar och anser vara den enda rätta, har jag inte det minsta intresse (som om jag haft det tidigare) av att tycka rätt och smakfullt och västligt. Nej, mitt hjärta tillhör Anzej, Alenka, Marija, Elnur & Samir, Dana International, Vânia, Jenny, Luminita, Nuša, Evdokia, 75 Cent, Sopho, Ich Troje... ja, till och med Sestre. You get the picture. Och ja, jag tycker att det är förnärmande att den musik jag gillar inte anses lika värd en vinst som den från, säg, Norden.

Ni förstår, jag älskar Eurovision. Jag tar det på Allvar, och jag är en sådan som blir förbannad när band som LT United dyker upp och låtsas inte bry sig, men. Det finns en gräns. Jag tar det inte på sådant absurdt allvar att jag anser det nödvändigt att i resultaten läsa in upprörande politiska fenomen och därefter i bitterhet över att den svenska stormaktstiden och det brittiska samväldet tillhör en svunnen tid skämta om krig, om protektionism. Jag vill helst säga att "det är inte en tävling, (Yngve)" men det är det ju egentligen (på sett och vis), men jag kan säga att det är en tävling och inte ett kallt krig, oavsett vad vissa tror eller vill få oss att tro, och själva poängen är inte vem som får flest poäng (att den som får flest räster skulle vinna är ju snart ett minne blott), eller vilket geografiskt område som just nu (rättmätigt, skulle man kunna hävda) gör störst succé. Det handlar inte ens om en gammal geografisk avgränsning kallad Europa. Det handlar om musik (som ska bygags utav glädje, minns ni?), det handlar om gemenskap (i mångfald), det handlar ju om att ha roligt.

Keine Grenzen. So what att jag inte förstår resten av texten, det är smörigt och Fred-På-Jorden och Imagine-There's-No-Countries, och det är rosa hår. Det är vad Eurovision handlar om.


Then, better world we'll get.

Leve demokratin.

Resultaten från de olika tävlingarna i ESC har avslöjats under dagen, Med det visar det sig även vem som tog sig in i finalen tack vare det som jag tycker om att kalla "fascistjuryn", dvs det joker-bidrag som inte tillhörde tittarnas Topp 10 men på grund av att dessa bara bestämmer nio bidrag tog sig vidare då de charmat jurygrupperna. (Tilläggas bör att i semi 1 sammanföll juryns val med det europeiska folket, så därifrån vara alla bidrag demokratiskt valda... I den andra semin, däremot...) 

Now. Jag var personligen övertygad om att det var tråkiga Danmark som fått special treatment av de hemliga beslutsfattarna, men så var det tydligen inte och darlings, jag är inte för stolt för att erkänna när jag har haft fel. Ty resultatlistorna visar på något jag inte ens hade vågat drömma om, och oh så mycket bättre än att Europa somnade vid sina telefoner vid danska Kool & the Gangs frmaträdande.

Et voilà... (för scoreboards se eurovision.tv)

  1. Ukraine - 152
  2. Portugal - 120
  3. Denmark - 112
  4. Croatia - 112
  5. Georgia - 107
  6. Latvia - 86
  7. Turkey - 85
  8. Iceland - 68
  9. Albania - 67
  10. F.Y.R. Macedonia - 65
  11. Bulgaria - 56
  12. Sweden - 54
  13. Switzerland - 45
  14. Malta - 38
  15. Cyprus - 36
  16. Lithuania - 30
  17. Belarus - 27
  18. Czech Republic - 9
  19. Hungary - 6

Grattis Dima!

Jag tycker fortfarande inte att Believe är en bra låt, även om jag mer och mer lär mig att tolerera den, men jag kan åtminstone glädja mig åt att 1) Ryssland vann, 2) Dima Bilan vann på andra försöket 3) att Dima är så underbart melodrmatisk när han sjunger, 4) att han verkade bli så glad, och 5) för att det gick såpass dåligt för Charlotte.
Vilken känsla det är, ändå, att höra kommentatorerna bli mer och mer bittra...

Annars var kvällens höjdpunkter Vânias väntade superba framträdande, Azerbajdzjans glädjande lyckade show och resultat (men var var E & S när tolvorna rullade in? jag såg dem inte), Georgiens klädbyte och förstås...
Marija! Bruden! Halvkostymerna! Klädbytena! Den nya singeln! Marijas blotta närvaro!


Senhora do Eurovisão

Heja Vânia Fernandes!

Eurovisionary V

Et voilà de fem sista...

England: Andy Abraham - Even if
Ungefär lika tråkig som Danmark, med skillnaderna att refrängen vad ag vet inte är lika stulen och att den låter så gammal. Don't bore Nina, och försök för gudinnas skull att vara litet (musikaliskt) fashion forward.
Betyg: 2

Tyskland: No Angels - Disappear
De andra behöver väl åtminstone inte oroa sig för att sjunga falskt, då dessa troligen överträffar de flesta på det planet.
Betyg: 1

Frankrike: Sebastien Tellier - Divine
Tråkigt och lätt irriterande. Dessutom något av en besvikelse, då jag fått uppfattningen av all hype att han skulle vara något av det bästa Frankrike har att erbjuda. (Jean Guidoni, någon? Emilie Simon?)
Betyg: 2

Spanien: Rodolfo Chikilicuatre - Baila el chiki chiki
Smårolig, och för sådana för mig som inte kan dansa är det ju alltid trevligt med låtar som ger instruktioner (typ The Time Warp från Rocky Horror). Inte fullt så hemsk som man skulle kunna tro.
Betyg: 2

Et voilà... den nuvarande mästaren...

Serbien: Jelena Tomasevic - Oro
Det här är ännu en låt som har växt med tiden. Den har alltid varit vacker, men det krävdes att jag suderade texten litet innan jag riktigt förlorade mitt hjärta till den. Oro är visst en slags dans, och jag är svag för låtar som omnämner danser, musikstilar och sådant (som Kroatien, sjunger om att spela en "romancu"). Enligt de översättningar jag läst sjunger hon dessutom om vete... om inte det ger extra poäng vet jag inte vad som gör.
Betyg: 5

Retrospektivt.

Litet tankar kring gårdagens ESC-semi:

- Meneguzzi sjöng förskräckligt. Jag skämdes för att jag låtit mig luras av hans envisa hävdande att sara stupendo.
- Jag dkämdes ännu mera när jag insåg hur bra Georgien faktiskt är. Hon rockade fett igår, och refrängen må fortfarande vara ennerverande men vad gör det? (Jag fick en tankeställare när någon på tv liknade hennes röst vid t.A.T.u. som j'adore.)
- Hur kunde Danmark gå vidare? Och har vi inte fått nog av människor som upprepat sjunger "celebrate good times come on"? Kool & the Gang, anyone?
- Vânia Fernandes var så bra. Finns inget mer att säga om det.
- Evdokia åkte ut men var superb i alla fall.
- La Perellis nya klänning är så mycket bättre än den gamla. Nu liknar hon mindre Plåtmannen från Oz och ser mer ut som en tunnhårig discoversion av hår-klänningen i Hedwig & the Angry Inch.
- Ani Lorak är som en mänskligare, yngre, snyggare, piggare, rörligare och mer välkoreograferad version av Charlotte. Till och med stylisten är bättre! Till och med låten!

Semi Final the Second.

Nu är det bara typ två dagar till the grande finale, och den mer musikaliskt-estetiskt  tilltalande av semifinalerna (har inget med Charlotte "jag är så snörd att mitt huvud ser gigantiskt ut" Perelli att göra)  ikväll. Mina favoriter ce soir är:
Sjömanshustrun som sjunger dramatiskt om mörka vatten, Portugal.
Den farliga kvinnan som  är enda tävlande i år att sjunga på grekiska, Cypern.
Den unga flickan som sjunger om kärlek och om tid som går, Albanien.
Den gamle som talar om hur hand var det första Internetet, Kroatien.

Och jag gillar även... Schweiz' Meneguzzi, Turkiets Mor ve Ötesi, Ungerns Csézy


Och jag laddar upp inför finalen genom att måla hjärtan på händerna. Det är singelversionen AKA The Lucia , med en på varje hand.

Eurovisionary IV

Kroatien: Kraljevi Ulice & 75 Cents - Romanca
Det finns så mycket jag gillar med den här låten. Melodin, texten, titeln, instrumenten, sången, talet... Texten, ja, känns som den mest genomarbetade jag hört på länge (och ändå talar jag - tyvärr - bara om den engelska översättningen på diggiloo.net), och titeln påminner mig förstås om dn enda andra (ryska) låt jag känner till som heter "Romance", åtminstone i Marc Almonds engelska version. J'adore.
Betyg: 5

Bulgarien: Deep Zone & Balthazar - DJ, take me away
Låten gör mig inte direkt salig (kanske helt enkelt för att den saknar övertydliga religiösa inslag?), men jag inser ändå att den är bra, och jag gillar den.
Betyg: 4

Danmark: Simon Mathew - All night long
Välproducerad men tråkig och tjatig. Ringer det några klockor?
Betyg:  2

Georgien: Diana Gurtskaya - Peace will come
Jag kan tänka mig att se bortom det uttjatade och inte speciellt originellt framförda fredstemat om låten i övrigt är bra, men i det här fallet är den mest irriterande (refrängen!) och i sina bästa stunder tråkig, så nej.
Betyg:  2

Ungern: Csézy - Candlelight
Jag tyckte när de visade videon på tv att hon liknade Céline Dion litegrann ur en viss vinkel när hon log: Det är mer än nog för att få mig på fall, och jag gillar faktiskt låten.Visst, den är kanske inte det mest originella, men det låter åtminstone som något jag hört förut och tyckt om.
Betyg: 4

Malta: Morena - Vodka
Hur mycket  Fab "alla de nya möblerna har jag köpt på IKEA" 5 och Project "låt oss gå ned till L'Oreal Paris make up-rummet" Runway så hade det uppenbarligen inte gjort mig beredd på detta, mpåste jag säga, praktexempel i produktplacering. Det finns liksom inget subtilt i den, alls. Med det sagt, dock, så är den ganska rolig.
Betyg: 2

Cypern: Evdokia Kadi - Femme Fatale
Den här låten älskade jag första gången jag hörde den, och mina känslor för den har sedan hållit sig ganska jämna. Den är trevlig, ubersnygg och jag gillar hennes röst.
Betyg: 5

FYR Makedonien: Tamara, Vrcak & Adrijan - Let me love you
Hm. Den här låten har jag ingen större koll på (särskilt som min dator fortfarande är sönder och jag inte kunnat lyssna på den senaste veckorna), mest för att den inte gjort något starkare intryck. Den är ganska bra, men inte jättespännande.
Betyg: 3

Portugal: Vânia Fernandes - Senhora do mar
En till av mina första favoriter. Liksom Evdokia från Cypern blev hon sågad av Inför ESC-panelen, och jag antar att det är för att de inte gillar deras respektive lugg (som är så gott som identisk, längre i mitten och inte jättesnygg). För det här är superbt (som man kan vänta sig av han som gjorde Sloveniens Cvet z juga förra året). Och för att återgå till SVTs panel, det är väl klart att hon sjunger dramatiskt, hon har för gudinnas skull förlorat sin älskade till havet. Bara för att man är opåläst betyder det inte att allt man inte vet något om är meningslöst. Jag har i vilket fall som helst alltid varit svag för låtar om sjömanshustrur (det här är den sorgliga fortsättningen på fadon Meu amor é marinheiro), och den här är precis min tekopp: fantastisk sångerska, portugisiska språket, mäktiga hav, mörka vatten, sjömanshustrur och havsdamer. Eu adoro.
Betyg: 5

Blandad kompott.

Mhm. Så, ESC-kval igår, alltså. Mellanakten var klart evenemangets höjdpunkt, och jag gillade utformingen av scenen och ljussättningen. Vad gäller de tävlande tyckte jag att Israels Boaz gjorde bra ifrån sig, och det var sött att se hur han till synes inspirerats av förra årets vinnande koncept och i slutet av låten halv-omringades av fem samkönade (...?) körpersoner. Elnur & Samir har fortfarande mitt fulla stöd och kärlek (det var dem jag nervöst höll tummarna för när resultatet presenterades), även om sången kanske inte var helt felfri.
Programmet fick mig även att minnas varför jag så starkt ogillade Luuk förra året. Oo, vad jag önskar att han skulle kunna vara tyst någon gång då och då (är det förresten jag som missminner mig, eller försökte Pekka Heino ge ett intryck av någorlunda objektivitet back in the days när han kommenterade? i vilket fall som helst: kom tillbaka, allt är förlåtet). Gör det verkligen saken bättre att han säger redan innan de börjat uppträda att alla bidrag är dåliga? Någonsin hört talas om positivt täkande? Och det blev ju inte direkt trevligare att lyssna på när la Charlotte dök upp.

Och ohmigod you guys, Anzej Dezans (slovenska) hemsida har blivit uppdaterad! För första gången sedan juni 2007!




Och happy birthday to me.

Show us the right way.

Ohmygod you guys! Ikväll går den första av ESC-semifinalerna av stapeln i Belgrad, och till min blandade förtvivlan (jag får inte rösta då Sverige inte deltar) och förtjusning (säger sig självt) är Elnur & Samir med idag, och representerar nykomlingen Azerbajdzjan med sin Day After Day.


Andra av mina favoriter i kvällens kval är Israel, San Marino och Armenien.

Eurovisionary III

Island: Eurobandid - This is my life
Det här är väl småtrevligt och smådansant, men inte jättespännande. Och som vanligt hade jag ju förstås velat att de hade sjungit på isländska, då det tillhör mina favoritspråk.
Betyg: 3

Sverige: Charlotte Perelli - Hero
Oh my. Så kommer vi hit till sist. Den här låten skrev jag förstås mer än nog om när den tävlade i Melodifestivalen, och min åsikt har inte ändrats speciellt mycket sedan dess. Sångerskan ser fortfarande ut som om en utbränd drag queen hade fått barn tillsammans med en plåtburk och sedan vägrat att mata det. Jag tar för givet att hon tänker ha andra kläder på sig i Belgrad, och ser mycket fram emot det. Låten, å andra sidan, är bara tåkig och intetsägande.
Betyg: 2

Turkiet: Mor ve Ötesi - Deli
Jag älskar turkiska. Det gör mig alldeles knäsvag när jag hör det, så jag kan förstås inte låta bli att charmas totalt av den här låten. Aldrig har galenskap låtit så här bra.
Betyg: 4

Ukraina: Ani Lorak - Shady Lady
Ännu en tråkig och intressant låt, som faller i samma kategori som Charlotte. Hon sjunger bra och glittrar, men lyckas aldrig fånga mitt intresse. Fast hon ser mer mänsklig ut än sin nordiska motsvarighet.
Betyg: 3

Litauen: Jeronimas Milius - Nomads in the night
Orena toner till trots är jag litet svag för det här. Låten är dramatisk och storslagen à la musikal, och sångaren ser ut som Aragorn troligen skulle göra om han tvättade håret. Och det är ju liksom det jag efterlyst ända sedan jag såg den först Lord of the Rings-filmen.
Betyg: 3

Albanien: Olta Boka - Zemrën e lamë peng
Det här var den första av årets ESC-bidrag jag hörde, för många månader sedan, och den har växt varje gång jag lyssnat på den sedan dess. Rösten är vacker, låten likaså, och det finns någon slags, vad säger man, uppriktig sense of urgency över den som griper tag i mig. Och hon sjunger visst om tiden som går, så. Om någon låt ur årets startfält skulle få mig att gråta av rörelse är det den här.
Betyg: 5

Schweiz: Paolo Meneguzzi - Era stupendo
Ännu en låt som växer, inte bara för att jag härt den fler gånger utan för att jag hört den hypas frpn vissa håll. Och vad jag har kommit fram till är att den är sympatisk, ganska fin och precis en sådan låt som jag vill höra om 20 år och tänka tillbaka på min ungdom och tänka att det var tider, det, era stupendo.
Betyg: 4

Tjeckien: Tereza Kerndlová - Have some fun
Tråkigt. Fast kryddat med en viss bisarrhet, vilket jag inte vet om det är en för eller nackdel.
Betyg: 1

Vitryssland: Ruslan Alenho - Hasta la vista
Tja, det är kanske inte den mest originella titeln. Eller den mest vettiga eller realistiska. Men Vitryssland har en historia av att imponera på mig med glansiga videos och unga hyfsat estetiskt tilltalande män, och även om de inte är i närheten av att upprepa förra årets storverk kan jag inte med att ogilla det här. Catchy. Och den vitryska accenten, sen...
Betyg: 3

Lettland: Pirates of the sea - Wolves of the sea
With a high, high ho' with a high, high hay? Vad är det för text, liksom? Det här är dumt och varken roligt eller bra, men inte fullt lika osympatiskt som Estland.
Betyg: 1

Topp 6 + några till

Så, om alla telefoner utom min skulle gå sönder när den första semifinalen i ESC går av stapeln skulle nog dessa tio bidrag gå vidare (inklusive ett wildcard, vilket jag har undlåtit att ta reda på nhur man väljer ut).

  1. Azerbajdzjan, förstås.
  2. Armenien, bien sûr.
  3. Israel, of course.
  4. San Marino, claro.
  5. Polen
  6. Moldavien
  7. Bosnien & Hercegovina
  8. Slovenien
  9. Belgien
  10. Irland

Förresten finns det en promo-video för en av mina två absoluta favoriter nu, den sorgsna sjömanshustrun från Portugal:
Vânia Fernandes - Senhora do mar


Eurovisionary II

Förskräckligt försenat, här är mitt omdöme om de bidrag som presenterades i förra veckans avsnitt av Inför ESC...

Och (förra) veckans filosofiska spörsmål är: varför tycks panelen så ototalt förmögen att lära sig namnen på de låtar/artister de presenterar? Hur svårt kan det va'? Hur oengagerad får man va'?


Irland: Dustin the Turkey - Irelande douze points

Alltså. Generellt sett är jag kritisk men låtar varas texter går ut på att hävda sin egen överskattade vinstchans, men jag kan tänka mig att vara litet mer accepterande om de visar upp någon annan form av kvalitet. Vilket jag tycker att kalkonen gör. Låten är inte alls så irriterande som man kunde ha förväntat sig, inte lika sövande (eller enerverande) som vissa andra irländska bidrag, och lagom dansant

Betyg: 3


Andorra: Gisela - Casanova

Det här däremot, förstår jag mig inte på. Den må ha glada och positiva tendenser, men for goodness sake, om man vill lyssna på något glatt finns det så mycket annat bättre att välja mellan (för att ta ett ej ESC-relaterat exempel: Legally Blonde-musikalen) än denna förtvivlande intetsägande och identitetsbefriade låt från landet som för två år sedan gav oss den fabulösa Sense Tu. En snygg eller intressant video hade kunnat ge den ett högre betyg, men nu är det ända som talar till dess fördel det faktum att den låter välproducerad och trots allt inte är smärtsam att höra på.

Betyg: 2


Bosnien & Hercegovina: Laka - Poku?aj

Det här bidraget lämnar mig högst kluven. Å ena sidan avskyr jag låten och kommer knappast lära mig att tycka om den fram tills att tävlingen går av stapeln, men å andra sidan tycker jag att det är fantastiskt att man har trädgårdsredskap på scenen och kan inte låta bli att charmas av det faktum att sångare ser ut och rör sig som en av The Gentlemen i det prisbelönta Buffy-avsnittet "Hush". Ah, quoi faire?

Betyg: 3


Armenien: Sirusho - Qele qele

Äntligen något bra! Jag har förstått att många tycker att det här är något av en Elena Paparizou #1-kopia, men det stör mig inte det minsta då jag inte direkt kan påstå att jag minns hennes låt. Snarare tycker jag att det är bra att någon sett potentialen i låttypen och gjort något bättre av den - för Sirushos låt är i min mening mycket bättre. J'adore trummorna (och trummor i allmänhet: Bulgarien '07, Rumänien '05) och tycker om den kanske inte överdrivet innehållsrika men positiva och handlingskraftiga texten...

Betyg: 5


Nederländerna: Hind - Your heart belongs to me

Först och främst: de där scenerna i lekrummet i videon är bara för bisarra, och inte på ett bra sett. Hur i hela världen tänkte de? Låten, sedan, är oförarglig men intetsägande.

Betyg: 2


Finland: Teräsbetoni - Missä miehet ratsastaa

Det här låter för mig som ett typiskt exempel på dålig och tråååkig pudelrock från några decennier tillbaka, något som skulle få mig att sömnigt byta kanal om jag såg det på VH1 någon sen kväll. Jag förstår uppenbarligen inte texten, men den engelska översättning jag sett övertygar mig om att den är ganska fånig på ett manlighets-pornografiskt male bonding-vis (tänk Aragorn & Legolas, långhåriga, modiga krigare och så här tighta) så i det här fallet känner jag inte att språkbarriären smärtar allt för mycket.

Betyg: 1


Rumänien: Pe-o margine de lume

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i människor som sjunger popmusik som om de sjöng opera. Resultatet blir alltid någon slags halvdan halvklassisk sörja som får mig att önska att upphovspersonen bestämt sig för att istället göra en operalåt och en poplåt. Dock är den här låten inte helt (bara halvt) anskrämlig, och promovideon gjorde mig mer vänligt inställd, med sin uttrycksfulle sångare och sin energiska och estetiskt tilltalande sångerska. Det är för övrigt tack vare den sistnämnda som de trots att jag inte gillar låten får ett så pass högt betyg.

Betyg: 3


Ryssland: Dima Bilan - Believe

Låten är dålig och sången likaså, men Dima ser fantastiskt melodramatisk på scen och gör till och med en piruett (fantastique!) ut vilket förstås ger extrapoäng.

Betyg: 3


Grekland: Kalomira - Secret combination

Intetsägande låtar verkar vara ett tema i andra halvan av första semifinalen. Som Nina Garcia skulle ha sagt: boring. Den är egentligen bättre än sina intetsägande kollegor, men det räcker inte tillräckligt långt. För att jag ska ge den ett högre betyg krävs något spännande. Piruett, operaintro, hötjuga, vad som helst...
Betyg: 2


Eurovisionary I

Nu när jag fått den värsta upprördheten out of my system kan jag fokusera på resten av programmet. Jag är förstås glad att slippa Charlotte, men jag hade tyckt det var mycket trevligare om de helt enkelt samlat ett antal experter istället. Och hur svårt kan det vara att lära sig namnen på de tävlande och låttitlarna? Ärligt talat.

Montenegro: Stefan Filipović - Zauvijek volim te

Småtrevlig, tråkig och harmlös.

Betyg: 2


Israel: Boaz Marda - The fire in your eyes (Ke'ilu kan)

Den här växer varje gång jag hör den. Jag tycker om sångarens röst, låten är fin och gripande och ur en mer generaliserande synvinkel älskar jag hebreiska. Det kan liksom inte bli helt fel om man sjunger på det språket.

Betyg: 4


Estland: Kreisiraadio - Leto Svet

Vidrigt. Hemskt när man hör det, värre när man ser det. Och som Shirley Clamp påpekade, kunde de inte åtminstone ha klätt sig mindre motbjudande?

Betyg: 0


Moldavien: Geta Burlacu - A century of love

Låten är fin och trivsam om än inte den mest minesvärda, och artikulationen lämnar något att önska. Dock var sångerskan i min mening supersnyggt stylad, och var übersnygg och cool i grått.

Betyg: 3


San Marino: Miodio - Complice

Först och främst vill jag, med mina bristande italienskakunskaper, påstå att namnet förutom "jag hatar mig" lika gärna kan betyda "min gud". För att klargöra det. I vilket som fall som helst är Complice en av mina första favoriter i startfältet, och tycker fortfarande att låten är super. Och hur uppfriskande är det inte att höra något på italienska som inte låter som Eros Ramazzotti? Dock var videon extremt otilltalande, och samtliga bandmedlemmar såg ganska otrevliga ut.

Betyg: 4


Belgien: Ishtar - O julissi

Det är synd, för låten kunde ha varit trevlig och fin och jag har inget emot att lyssna på den, men jag kan helt enkelt inte komma över det faktum att den - rent språkligt - inte säger något. Texten är gör halva låten för mig, så jag är splittrad.

Betyg: 3


Azerbajdzjan: Elnur & Samir - Day after day

Darlings! Äntligen litet riktig musik! Det känns nästan litet onödigt att recensera den här låten, med tanke på hur mycket jag redan skrivit om den. Men, det kan inte sägas nog. Jag älskar den azerbajdzjanska ängeln och djävulen och de gör mig alldeles varm i hjärtat med sin uppriktigt kitschiga rockoperaschlager! Den är Gale Edwards' Jesus Christ Superstar i miniformat, ett intryck som blir ännu starkare när man ser den ursnygga glansiga videon i vilken de övertydligt stylade sångarna står väldigt nära varandra och samtalar i sin dramatiska duett. Det är ren perfektion, och så snyggt, för både öron och ögon.

Betyg: 5


Slovenien: Rebeka Dremelj - Vrag naj vzame

Den låter som Charlotte, ungefär, men Rebeka ser mer mänsklig och hälsosam ut än sin skandinaviska motsvarighet, så hon vinner duellen. Och av tradition måste jag ju gilla Slovenien åtmisntone litegrann.

Betyg: 3

                                                                                   

Norge: Maria Haukaas Storeng - Hold in be strong

Den här låten förvirrar mig. Första gången gillade jag den, andra gången fick jag en déjà vu-upplevelse och tyckte att den lät som något annat (eller bara som den gjorde första gången?) och tredje gången lät den trevlig litet tråkig... Så den får hamna där i mitten.

Betyg: 3


Polen: Isis Gee - For life

Den här låten kommer jag av någon anledning inte ihåg att jag hört förut, så den kan inte ha gjort det starkaste av intryck på mig. Dock blev jag väldigt imponerad av den snygga, glansiga (igen) videon, och låten i sig låter ungefär som en av Céline Dions mindre bra verk, vilket ändå är ett ganska bra betyg. Den växer nu när jag väl upptäckt att den existerar. Men artikulationen kan förbättras.

Betyg: 4


Haven't you ever heard of style, bitch?

image194

Sällan när jag kokar av ilska efter att ha sett SVTs Inför Eurovision Song Contest är det för att jag upprörs av låtarnas brist på kvalitet eller ens kommentatorernas avsaknad av musiksmak. Nej, det går djupare än så. Förra året handlade det om Charlotte Nilssons föraktfulla och befängda påstående att Marija Serifovic behövde stylas om för att uppnå "kvinnlig fägring", och i år tog det ungefär tio minuter innan impulsen att kasta fjärrkontrollen på tv:n kom över mig. Så här är det.

Jag vet inte vem Tomas Järvheden är, har aldrig sett människan förut, tycker inte att hans blonderade frisyr är speciellt lyckad, och kan inte för allt i världen komma på hur en för en tv-fanatiker som mig totalt okänd människa lyckades hamna i ett dylikt sammanhang. (Och nej, jag älskar inte direkt komiker, generellt sett, såvida de inte är Eddie Izzard.)

   Så går det alltså en kort stund in i programmet, och Järvheden får den oförtjänta uppgiften att presentera Israels bidrag. Blablabla. Förstås nämner han det faktum att Dana International har skrivit låten, för det är ju liksom allmänbildning, men sedan händer något. All väteperoxid har uppenbarligen stigit Järvheden åt huvudet, då han i nästa mening refererar till La Dana som "hon... eller han... eller det".

   Att folk föraktfullt kallar transkvinnor "han" är jag väl hyfsat van vid, men "det"?! (Om han åtminstone sagt "den", som i människan, kvinnan, sångerskan, hade till och med det låtit bättre.) Det är för guds skull vanligt språkligt vett att man inte säger "det" om personer. Och sedan gick han vidare till att driva med hebreiska och efterblivna. Väldigt imponerande, ja.
   Jag har sällan (eller, tja) varit så upprörd och kommer inte att förlåta honom, punkt slut. Såvida han inte ber offentligt om ursäkt och går med på att gå om grundskolans svenskundervisning.
 

Jag vet inte om Christer Björkman, när han själv skulle prata om Dana efter låten, tvekade eller om det var medvetet, men resultatet blev i alla fall att han betonade "hon". Vilket behövdes.


Tidigare inlägg Nyare inlägg