Förskräckligt försenat, här är mitt omdöme om de bidrag som presenterades i förra veckans avsnitt av Inför ESC...

Och (förra) veckans filosofiska spörsmål är: varför tycks panelen så ototalt förmögen att lära sig namnen på de låtar/artister de presenterar? Hur svårt kan det va'? Hur oengagerad får man va'?

Irland: Dustin the Turkey - Irelande douze points

Alltså. Generellt sett är jag kritisk men låtar varas texter går ut på att hävda sin egen överskattade vinstchans, men jag kan tänka mig att vara litet mer accepterande om de visar upp någon annan form av kvalitet. Vilket jag tycker att kalkonen gör. Låten är inte alls så irriterande som man kunde ha förväntat sig, inte lika sövande (eller enerverande) som vissa andra irländska bidrag, och lagom dansant

Betyg: 3

Andorra: Gisela - Casanova

Det här däremot, förstår jag mig inte på. Den må ha glada och positiva tendenser, men for goodness sake, om man vill lyssna på något glatt finns det så mycket annat bättre att välja mellan (för att ta ett ej ESC-relaterat exempel: Legally Blonde-musikalen) än denna förtvivlande intetsägande och identitetsbefriade låt från landet som för två år sedan gav oss den fabulösa Sense Tu. En snygg eller intressant video hade kunnat ge den ett högre betyg, men nu är det ända som talar till dess fördel det faktum att den låter välproducerad och trots allt inte är smärtsam att höra på.

Betyg: 2

Bosnien & Hercegovina: Laka - Poku?aj

Det här bidraget lämnar mig högst kluven. Å ena sidan avskyr jag låten och kommer knappast lära mig att tycka om den fram tills att tävlingen går av stapeln, men å andra sidan tycker jag att det är fantastiskt att man har trädgårdsredskap på scenen och kan inte låta bli att charmas av det faktum att sångare ser ut och rör sig som en av The Gentlemen i det prisbelönta Buffy-avsnittet "Hush". Ah, quoi faire?

Betyg: 3

Armenien: Sirusho - Qele qele

Äntligen något bra! Jag har förstått att många tycker att det här är något av en Elena Paparizou #1-kopia, men det stör mig inte det minsta då jag inte direkt kan påstå att jag minns hennes låt. Snarare tycker jag att det är bra att någon sett potentialen i låttypen och gjort något bättre av den - för Sirushos låt är i min mening mycket bättre. J'adore trummorna (och trummor i allmänhet: Bulgarien '07, Rumänien '05) och tycker om den kanske inte överdrivet innehållsrika men positiva och handlingskraftiga texten...

Betyg: 5

Nederländerna: Hind - Your heart belongs to me

Först och främst: de där scenerna i lekrummet i videon är bara för bisarra, och inte på ett bra sett. Hur i hela världen tänkte de? Låten, sedan, är oförarglig men intetsägande.

Betyg: 2

Finland: Teräsbetoni - Missä miehet ratsastaa

Det här låter för mig som ett typiskt exempel på dålig och tråååkig pudelrock från några decennier tillbaka, något som skulle få mig att sömnigt byta kanal om jag såg det på VH1 någon sen kväll. Jag förstår uppenbarligen inte texten, men den engelska översättning jag sett övertygar mig om att den är ganska fånig på ett manlighets-pornografiskt male bonding-vis (tänk Aragorn & Legolas, långhåriga, modiga krigare och så här tighta) så i det här fallet känner jag inte att språkbarriären smärtar allt för mycket.

Betyg: 1

Rumänien: Pe-o margine de lume

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i människor som sjunger popmusik som om de sjöng opera. Resultatet blir alltid någon slags halvdan halvklassisk sörja som får mig att önska att upphovspersonen bestämt sig för att istället göra en operalåt och en poplåt. Dock är den här låten inte helt (bara halvt) anskrämlig, och promovideon gjorde mig mer vänligt inställd, med sin uttrycksfulle sångare och sin energiska och estetiskt tilltalande sångerska. Det är för övrigt tack vare den sistnämnda som de trots att jag inte gillar låten får ett så pass högt betyg.

Betyg: 3

Ryssland: Dima Bilan - Believe

Låten är dålig och sången likaså, men Dima ser fantastiskt melodramatisk på scen och gör till och med en piruett (fantastique!) ut vilket förstås ger extrapoäng.

Betyg: 3

Grekland: Kalomira - Secret combination

Intetsägande låtar verkar vara ett tema i andra halvan av första semifinalen. Som Nina Garcia skulle ha sagt: boring. Den är egentligen bättre än sina intetsägande kollegor, men det räcker inte tillräckligt långt. För att jag ska ge den ett högre betyg krävs något spännande. Piruett, operaintro, hötjuga, vad som helst...
Betyg: 2