Sällan när jag kokar av ilska efter att ha sett SVTs Inför Eurovision Song Contest är det för att jag upprörs av låtarnas brist på kvalitet eller ens kommentatorernas avsaknad av musiksmak. Nej, det går djupare än så. Förra året handlade det om Charlotte Nilssons föraktfulla och befängda påstående att Marija Serifovic behövde stylas om för att uppnå "kvinnlig fägring", och i år tog det ungefär tio minuter innan impulsen att kasta fjärrkontrollen på tv:n kom över mig. Så här är det.

Jag vet inte vem Tomas Järvheden är, har aldrig sett människan förut, tycker inte att hans blonderade frisyr är speciellt lyckad, och kan inte för allt i världen komma på hur en för en tv-fanatiker som mig totalt okänd människa lyckades hamna i ett dylikt sammanhang. (Och nej, jag älskar inte direkt komiker, generellt sett, såvida de inte är Eddie Izzard.)

   Så går det alltså en kort stund in i programmet, och Järvheden får den oförtjänta uppgiften att presentera Israels bidrag. Blablabla. Förstås nämner han det faktum att Dana International har skrivit låten, för det är ju liksom allmänbildning, men sedan händer något. All väteperoxid har uppenbarligen stigit Järvheden åt huvudet, då han i nästa mening refererar till La Dana som "hon... eller han... eller det".

   Att folk föraktfullt kallar transkvinnor "han" är jag väl hyfsat van vid, men "det"?! (Om han åtminstone sagt "den", som i människan, kvinnan, sångerskan, hade till och med det låtit bättre.) Det är för guds skull vanligt språkligt vett att man inte säger "det" om personer. Och sedan gick han vidare till att driva med hebreiska och efterblivna. Väldigt imponerande, ja.
   Jag har sällan (eller, tja) varit så upprörd och kommer inte att förlåta honom, punkt slut. Såvida han inte ber offentligt om ursäkt och går med på att gå om grundskolans svenskundervisning.
 

Jag vet inte om Christer Björkman, när han själv skulle prata om Dana efter låten, tvekade eller om det var medvetet, men resultatet blev i alla fall att han betonade "hon". Vilket behövdes.