Make-betters, one Eurovision star at a time.

Mellan de nationella uttagningarna och det slutgiltiga framträdandet i ESC gick Marija Serifovic med Molitva sannerligen igenom en stor förvandling om om man ser till styling och koreografi (till Charlotte Nilsson/Perellis fasa?). Till skillnad från vissa andra tävlanden, som t.e.x The "låt oss ha samma kläder men stjäla Therese & The Attics snurrande skiva" Ark.

Och ni vet vad man säger... species that don't change die. Eller helt enkelt omväxling förnöjer, om man vill vara lite mindre morbid.



Även om hennes jacka är smått... förbryllande kan jag inte annat än erkänna att, om jag sett den i en affär kunde jag lätt ha köpt den (för en nätt slant, that is). More is more, always. Frisyren däremot är nog inte riktgit min tekopp.

Förresten avgudar jag att hon enligt
intervjun med esctoday sagt åt den som utformade framträdandet att inte blanda in henne i koreografin, därför att hon måste vara såpass koncentrerad på sången att hon inte har tid att vända sig åt vänster eller höger. Som en person i total avsaknad av koordination kan jag bara säga: j'adore.

Serious Research

Jag skulle göra lite research inför min presentation om Storbritannien i ESC som jag ska hålla i skolan på engelskan på måndag, och fann snart mig själv läsandes diverse artiklar blogginlägg om Marija Serifovics seger istället. Och sedan blev jag alldeles rörd, nästan till tårar, när jag tänkte tillbaka på hur det kändes då, den natten, när hon vann.

Och snart ska jag se reprisen av Ugly Betty. Michael Urie borde få en Emmy bara för sitt minspel. Och vore det förresten inte superbt om han och Allyson Hannigan gjorde en stumfilm ihop?

... det råkar inte bo någon god människa i Hyssna eller Sätila som har UK's ESC-uttagning inspeald på video och är villig att dela med sig?

Auf Wiedersehen!

Parce que Pekka says it better.

Jag vet att jag ondgjort mig över Pekka Heino förr i tiden, men som jag nämnde i ett tidigare inlägg fick Luuks kommenterande av ESC mig att önska av hela mitt hjärta att Pekka skulle komma tillbaka (som värsta superhjälten, med en yxa som machovapen - jag tror att läste någon gång att han var en hejare på att hugga ved...)
Uppenbarligen var inte heller mr Heino nöjd med sin efterförljare, åtminstone om man ska tro
Expressen...
And this is what he said:

"Jag menar det här med 'lesbisk kampsång' som han sa om Serbiens låt... Vafan, lägg ner. Säg det en gång om du nu måste, men håll inte på och tjata om det."

Well, jag kunde inte ha sagt det bättre själv (vilket dock inte betyder att jag inte sagt det, ett otal gånger). Jag är fortfarande smått förbryllad, kan Luuk ha fått en mindre psykos, eller, som fick honom att haka upp sig så?
Men i vilket fall som helst, psykiska åkommor eller inte, slog Pekka huvudet på spiken. Vafan, lägg ner, Luuk.

Jag jobbar förresten hårt på att lära mig texten till Molitva utantill. Det är inte det lättaste, och uttalet, tja, let's not talk about that...

Allons à Paris cet été...

Vill någon åka med mig till Paris i juli? Eller ännu bättre, vill någon bjuda mig till Paris i juli?
image27
Eurovartovision 2007. Både Alexandre Bonstein och Sinan Bertrand (som jag avgudar efter att ha sett dem i den fantastiska Le cabaret des hommes perdus) ska vara med, enligt regardencoulisse.com

Let's be happy...

(...som Lou sjöng för Tyskland 2003.)

Eftersom det verkar finnas så mycket negativitet ute i bloggvärlden måste jag ju påpeka att personligen hade jag en utomordentligt trevligt kväll i tv-soffan framför ESC. J'adore tävlingen och det är fortfarande årets höjdpunk ( ihop med Melodifestivalen, bien sûr). Och jag ser heller inget upprörande i frånvaron av västligare länder i toppen, då jag helt enkelt inte har lyckats förstå vari deras kvalitet låg. Och allt, darlings, handlar inte om att vinna.

NU är bara frågan vad jag ska göra av mitt liv efter att Eurovision tagit slut för i år... börja fila på en låt till Melodifestivalen? Nja, imorgon ska jag iallafall gå och se Tillskärarakademins examensvisning - en annan av årets höjdpunkter.

Lahko noc, Europa!

Destiny

Må vara att jag hela tiden angett Alenka Gotar som min favorit i årets ESC, och att jag hon fortfarande är fantastisk i min ögon och öron, men ändå kunde jag inte ha varit mer överlycklig över/för årets vinnare.
Som jag misstänkte blev jag totalt som förtrollad igen när Marija uppträdde ikväll (i min och min faders hemma-omröstning fick hon maxpoäng av båda), och kan för ögonblicket inte tänka mig en bättre utgång i tävlingen.

Det enda som grämer mig, egentligen, är att Storbritannien inte kom sist. Och att Kristian Luuk får Pekka Heino att i jämförelse verka som den bästa kommentatorn någonsin. Dock är jag knappast besviken över Sveriges placering. "The worrying kind" är ofantligt tråkig och we had it coming.
Nog om tråkigheter i alla fall.
Har jag nämnt (retorisk fråga, svara under inga omständigheter) att Marija Serifovic är bedårande? Och har glasögon? Och ser ganska kort ut? Kan det bli bättre? Och hennes dramatiska kroppsspråk när hon sjunger är... fantastiskt. That's how it should be done.
J'adore j'adore j'adore.

Lahko noc, Europa!
Je vous embrasse.

Eurovison Song Contest!!!

Jag borde nog helt enkelt sluta läsa Johan Lindqvists ESC-krönikor, innan jag kreverar av ilska. Idag bör Sverige visst göra som de förnuftiga och smakfulla italienarna (eh?) och gå ur Eurovision, då kvaliteten (tack vare de östliga ländernas intåg) blivit så låg.

Jag har sagt det förr, men jag blir så upprörd. Nu om någonsin är det väl god tid att tänka demokratins fördelar - det bidrag som vinner är trots allt det som fått flest röster. Men vissa kanske hellre skulle vilja gå tillbaks till ett diktatoriskt system där en liten intellektuell elit utan egentlig anknytning till folket tar besluten?

Och jag förstår verkligen inte varför alla svenska journalister tycks hata Verka Serduchka så starkt? Har jag missat något viktigt, liksom? För uppenbarligen skulle det ju innebära ESC's undergång om hon vann.
Har jag förresten nämnt att jag däremot avskyr "den här suger men de dumma och obildade (i.e. de öster om Öster(...)rike) kommer att rösta på den"-mentaliteten. Lyft på telefonluren själv och sluta gnäll, säger jag bara.

Och, jag kan inte låta bli att undra, om det ingår i något hemligt journalist-avtal att de måste ge The Ark högst poäng när de betygsätter bidragen?

Anyways, voilà mina betyg på kvällens bidrag, från "-" (minus!) till "******" (6) - jag behövde en extra siffra för att skilja ut Alenka från mängden...

* * * * * *
Slovenien
Även om jag inte avgudade klänningen, och den mörka scenshowen kan ta ett tag att, um, acceptera (å andra sidan borde jag vara van, som gammalt vampyr-fan med goth-tendenser), är det här absolut min favorit bland låtarna, och Alenka Gotar är helt enkelt fantastiskt. Jag blir fullkomligt blown away varje gång jag hör låten. Låt oss åka till Ljubljana nästa år... oavsett vad kvällens tävlingsresultat blir.
image25

* * * * *
Vitryssland
Jag har valt att betygsätta här efter helhetsintryck, vilket även inkluderar mina känslor gentemot sutdioversionen av låten. Vilket är tur för Dmitry Koldun, då hans scenframträdande i semin kanske inte var det starkaste. Men j'adore låten, videon och accenten.
Georgien
Georgiens var ett av de länder som imponerade mest på mig i semifinalen. Innan hade jag inte riktigt kunnat bestämma mig angående huruvida bidraget var bara bra, eller jättebra. Efter att ha sett uppträdandet konstaterade jag att det var det senare som gällde.
Bosnien & Hercegovina
Marija 1, Sestic.
Nu har jag ju, på grund av att B&H var direktkvalificerade inte sett den här låten framföras live, men vad gäller balkanballader föredrar den här låten framför Serbiens.
Serbien
Marija 2, Serifovic.
Så, även om låten som sagt inte tycks mig lika intressant som Marija 1's, lyckas Marija Serifovic (som man tydligt kan utläsa av mina reaktioner efter semifinalen) med sitt framförande av sången övertyga  mig om att den är fantastisk. Tyvärr är det dock samma sak som rädda Dmitry Koldun som får henne så smått på fall - jag tycker verkligen att den inspelade versionen av "Molitva" är lite tråkig.
Men Marija 2 är fortfarande bedårande, och jag är rädd att om hon bugar när hon kommer in på scen idag igen så har hon mitt hjärta helt i sina händer. (Eller, egentligen, den halva som inte redan tillhör Alenka Gotar.)

* * * *
Ukraina
Trots att jag verkar vara en av de få som gillar låten (och stylingen) sägs det ju att den ska vinna. Så även om jag är lite konfunderad - vem är det som kommer rösta, om nu inte GP-redaktionen? - så är jag inte direkt oroad. Repetera efter mig: det innebär inte världens undergång om Verka vinner.
Bulgarien
Trummor är coolt.
Rumänien
Den här låten är jag uppenbarligen den enda som gillar, men det står jag för. Jag är lätt språkfetischist och what can I say, annat än the more the merrier!
I hela världen är ett "jag älskar dig" samma sak, och jag älskar melodiska multilingvistiska låtar med trevliga om än clichéartade kärleksbudskap.

* * *
Sverige
Jag hävdar att The Ark i min åsikt har gått downhill sedan den musikaliska höjdpunkt som var "Disease", förutom då det uppsving som det innebar att ha med två låtar i en John Cameron Mitchell-film (hey JC, JC, you're alright by me...)
Turkiet
"Shake it up shekerim" låter snyggt. Jag funderar på att börja smyga in ordet "shekerim" i mitt vardagliga tal...
Ungern
Spanien
Moldavien
FYR Makedonien

* *
Armenien
Don't bore Nina. (När Project Runway säsong tre börjat sändas på tv3 kommer ni förstå innebörden i orden "Don't bore Nina", jag svär.) 
Finland
Grekland
Lettland
Ryssland
Irland

*
Frankrike
What were they thinking? Låt oss välja den mest irriterande av alla låtar vi har? Jag hade så röstat på Les Vedettes om de fått representera landet (å andra sidan kanske det bara varit jag som röstat...) Men iallafall. Det enda som drar upp betyget är att de åtminstone har något av en melodi.

-
Storbritannien
Frankrike må vara irriterande, men Storbritanniens bidrag gör mig illa berörd. Usch.

Seeya later, decorator och happy ESC Eve to y'all!
Och heja Alenka!


Viva las divas.

Slovenien och Serbien var klart bäst i gårdagens Eurovision-semifinal.

Marija Serifovic och Molitva rörde mig, uppenbarligen, mer eller midnre till tårar, och hon var precis lika bedårande som alltid, avsaknaden av Ramones-tröja till trots. Jag blev alldeles knäsvag när hon kom in och bugade. Stort plus även för de välmatchade och relativt stillastående dansarna - jag hade med fasa förväntat mig något mer åt akrobathållet, då bra låtar tenderar att råka ut för sådant. Låten sedan tjänade otroligt på att framföras live, och jag har en stark faiblesse för sång/are/erskor som sjunger som om det verkligen var på lib och död.

När Alenka Gotar så sjöng Cvet z juga för Slovenien hamnade jag mig som i ett lyckorus, av att höra hur otroligt fantastisk hon är. Schlageropera, när det utförs väl, är något av det mer kraftfulla som finns och Alenka glänste verkligen och tog genren till nya höjder. J'adore. Även om klänningen var lite för dekonstruerad för min smak.

Av att se på min lista över favoriter från semifinalen, kan man konstatera att jag är mycket, mycket nöjd med gårdagenkvällens resultat. Och lite extra lättad att få slippa det där anonyma bidraget från Andorra i ESC.

Ikväll är ESC-ikväll, och ni kan kalla mig Judge Dread.

Först av allt vill jag tala om en krönika som jag läste i gårdagens GP. Där förfasas vilt över Verka Serduchas förfärliga låt och den sönderklippta discokula som tjänar som huvudbonad. Låten är nämligen, enligt journalisten, så otroligt dålig och banal och en skymf mot hela Erurovision (nuförtiden respekterar ingen gammal hederlig schlager!), men ve och fasa, fortsätter han att filosofera, troligen kommer den ändå att vinna! Det är nämligen så att det obildade ociviliserade folket i Europa som inte kan skryta med någon utbildning i musikelitism, massan utan smak, de dumma och oupplysta, de kommer att charmas av det här och rösta på låten.
Et voilà la fin du monde.
Nu tänker jag inte sticka under stol att jag själv blev ganska sur när Lordi vann: var detta slutet för den kvinnliga schlagerdivan med vinnarstatistiken på sin sida? Nej, det var det inte (även hom hon just det året fick nöja sig med en sistaplacering...), och i vilket fall som helst, om nu de finska trollen har en så stor fanbase (bland annat många fem till sjuåringar, mig veterligen) så är det bannemej klart, om än beklagligt, att de ska vinna. Jenny var lika bra i mina öron även när hon kom sist. Och uppenbarligen, som vi ser i årets startfält, gav inte Lordi upphov till någon övergripande monsterkostymtrend trots allt. See?
Och om du nu anser att din favorit trängs undan till förmån för alltför vulgära motståndare, gör som den stora massan och ring och rösta, för - om inte guds så åtminstone artistens - skull.
Hur mycket jag än personligen tycker att det vore fabulous med lite (mer) schlager och divaballader (powerballader, that is, inget sövande) så är faktum att competitions that don't change die. Samt att jag faktiskt gillar - vad var det ny han kallade Verkas låt - klezmertechno.
För övrigt ser jag inte likheten mellan Dancing Lasha Tumbai och förra årets musikaliska och moraliska abomination We are the winners. Den var bara otrevlig och negativ. I min mening.

Sist men inte minst, angående Verka... är det verkligen bara jag som får Klaus Nomi-associationer av hennes look? (Annars kunde man ju tro att pretentiösa journalister skulle börja dregla vid minsta möjlighet att namedroppa en halvobskyr och död men åh-så-hipp New York-artist.)



Låt oss nu gå över till något helt annat...  idag upptäckte jag till min stora fasa att den novelltävling som skolans biblioteksgrupp (det var inte min idé) utlyste faktiskt blir av! Det hade varit tunnt med bidrag, men nu i sista sekunden verkar de ha fått in fem stycken iallafall, och jag, jag tvingas bedöma dem och följaktligen läsa dem. Usch, liksom. Jag tycker inte om noveller... och jag har mycket annat att göra.

För att få utlopp för mina aggressioner över att behöva läsa dem samt ge det hela lite av en reality show-känsla slog det mig att jag skulle kunna publicera novellerna här i min blogg, för att sedan vässa min kritikerpenna och såga samtliga totalt.
Ok, so that's not actually gonna happen, men erkänn att det hade varit mycket roligare så.
Men nej, som den ansvarasfulla jurymedlem jag är ska jag förhålla mig neutral och inte uttala mig alls om texternas kvalitet eller brist på sådan. My lips are sealed.
Vad jag dock kan säga, är att könsfördelningen - bland de tävlande - rent ut sagt suger. Fem fina flickor författar förnuftigt fluffiga farser, typ. Och karriärmässigt klättrande killar kan knappast koka kreationer.
Som sagt, könsfördelningen suger. Ärligt talat, skärp er, killar. Lägg manken till.

Och här (kopierad från ett tidigare inlägg...) är min topplista inför kvällens tävling, inbördes ordning:

Slovenien: Alenka Gotar - Cvet z juga
Vitryssland: Dmitry Koldun - Work your magic
Schweiz: Dj Bobo - Vampires are alive
Malta: Olivia Lewis - Vertigo
Bulgarien: Elitsa Todorova & Stoyan Yankupov - Voda
Serbien: Marija Serifovic - Molitva
Portugal: Sabrina - Dança conmigo (vem ser feliz)
Georgien: Sopho Khalvashi - My Story
Moldavien: Natalia Barbu - Fight
Turkiet: Kenan Dogulu - Shake it up shekerim
Ungern: Magdi Rúzsa - Unsubstansial Blues

Seeya later, Eurovision debater!

Schlagerhög - the international edition: part IIII

Kvällens Inför ESC var rentav traumatiserande. No comprendo nada.

Bosnien & Hercegovina: Marija Sestic - Rijeka bez imena
Medans hatten i videon må överglänsa allt annat, tyckte jag redan innan jag såg den att låten var bra. Den saknar något av den där sövande kvaliteten (?) som vissa andra har...
Betyg: 4

Spanien:
Nash - I love you mi vida
Hur mycket jag än tycker om videor som ser ut att ha gjorts helt utan budget och dansträning går det inte att komma ifrån det faktum att låren inte är det mest spännande. Och jag förstår inte riktigt tvåspråkigheten...? Jag menar, om man bara kan tre ord på engelska skulle dessa eventuellt kunna vara "I love you", och de två motsvarande spanska orden "mi vida", så speciellt ambitiöst är det ju inte.
Betyg: 3

Irland: Dervish - They can't stop the spring
Skrämmande.
Betyg: 1

Finland: Hanna Pakarinen - Leave me alone
Väck mig när det är över? Till skillnad från vissa andra kan ju människan dock sjunga, så ett poäng kan hon få för det.
Betyg: 2

Litauen: 4 Fun - Love or leave
Jag tänker mig att den här låten skulle kunna vara ok om man hör den om några år, när nostalgifaktorn slår in.
Betyg: 2

Grekland: Sarbel - Yassou Maria
Så förskräckligt ointressant.
Betyg: 2

Sverige: The Ark - The worrying kind
Intervjun i Inför ESC skrämde mig. Olas ansikte såg ut som en "rättvänd" triangel. Som Simon Cowell skulle ha uttryckt sig: lose the beard.
Å andra sidan, ansiktsbehåring eller inte, med dessa motståndare kan det väl gå annat än väl för gruppen? Låten är precis lika intetsägande som första gången man hörde den, men proffsighet och ren sång kan återigen få resultera några poäng.
Och, man kan ju förresten fråga sig... hur många av de tävlande artisterna i Eurovision kan skryta med att ha haft med hela två låtar i en film av John Cameron Mitchell? Guldstjärna i kanten för Ola och company.
Betyg: 3

Frankrike: Les Fatals Picards - L'amour à la française
Let me get this straight now. Låten bygger på andra européers fördomar om Frankrike, vokalisten kanaliserar en engelsman som sjunger på bruten och ganska dåligt franska... på vilket sätt är detta självironi?
Stort fan av uppriktiga accents som säger något om personen, har jag inte mycket till övers för dylika fakemotsvarigheter vars enda syfte är att driva med något eller någon.
Mina favoriter i den franska uttagningen var förresten Les Vedettes, som var oändligt mycket bättre än det här, end of story.
Betyg: 1

Ryssland: Serebro - Song # 1
Den handlar om vad? Huh? Jag tappar koncentrationen efter, let's say, två takter.
Betyg: 2

Tyskland: Roger Cicero - Frauen regieren die Welt
We're in Las Vegas tonight? Konceptuellt när det är som mest plågsamt. Detta är även ett sådant tillfäller då jag önskat att jag inte visste vad han sjöng om. "Ni kvinnor regerar ju redan världen genom att kokett hypnotisera de manliga ledarna med era långa ben, så vad ska ni ha rösträtt till? "
Usch usch usch.
Betyg: 1

Ukraina: Verka Serduchka - Dancing Lasha Tumbai
Jag har egentligen bara tyckt att låten är ganska bra (dock med betoning på bra), inte extraordinär och möjligen lite svår live, men videon... j'adore. Jag  avgudar Verkas look; medan den, som en familjemedlem påpekade, må ha en del gemensamt med Dorothys polare Tin Man, var min första association när jag såg henne Klaus Nomi. Och jag är övertygad om att ifall Klaus Nomi hade fått ett kärleksbarn tillsammans med Leigh Bowery hade det växt upp till en liten Verka Serduchka. (Som vi alla vet är Klaus Nomi, den tyske aliensopranen från åttiotalet, omåttligt populär bland pretentiösa tonåringar som jag.)
Och, what can I say, perfekt styling kan ge höga poäng. Det kan tillochmed gottgöra för textrelaterade kontroverser (att utnyttja mongoliska för egen vinning...?)
Betyg: 5

Storbritannien: Scooch - Flying the flag (for you)
Det enda jag kan glädja mig åt är att efter den här låten blir det helt enkelt inte värre. Det går bara inte. Frankrikes bidrag må vara irriterande, men det här är rent obehagligt.
(Dessutom gjorde Dana International hela den där sexualiserad flygvärdinne-grejen för en evighet sedan, och så mycket bättre.)
Jag försåt mig inte på dem som röstade fram den här. Nationell psykos? För mycket öl på puben?
Betyg: 0

Rumänien: Todomondo - Liubi, liubi, I love you
Jo. Total språk-fetischist som jag är älskar jag det här! Om man förstår de engelska, franska och spanska versionerna är det bara att lära sig det ryska och rumänska utantill för att sedan lite elegant kunna slänga ur sig saker på samtliga nämnda språk...
Fullkomligt simpelt och oemotståndligt multilingvistiskt, och j'adore.
Betyg: 4

Armenien: Hayko - Anytime you need
Och för att avsluta det hela, en vaggvisa. Även om den lyfter i den sista, armeniska, refrängen, är det lite för sent. Men iallafall är den ganska behaglig att höra på, om än på ett sövande sätt.
Betyg: 3

Et voilà, c'est tout.

Förresten anser jag fortfarande att Anzej Dezan möjligen borde försöka vidga sina musikaliska vyer. Han inleder och avslutar uppenbarligen alltid sin radioshow Vroce med att spela Tina Karols "Show me your love"...
Och för egen del förstår jag inte att jag ikväll lidit mig igenom låtar såsom "L'amour à la française" när jag kunde ha lyssnat på Tori Amos fantastiska nya skiva, "American Doll Posse"...!


Topp Tio

Voilà mitt dreamteam att gå vidare från semifinalen i ESC till finalen. I någon form av inbördes ordning, med favoriter först.

Slovenien: Alenka Gotar - Cvet z juga
Vitryssland: Dmitry Koldun - Work your magic
Schweiz: Dj Bobo - Vampires are alive
Malta: Olivia Lewis - Vertigo
Bulgarien: Elitsa Todorova & Stoyan Yankupov - Voda
Serbien: Marija Serifovic - Molitva
Portugal: Sabrina - Dança conmigo (vem ser feliz)
Georgien: Sopho Khalvashi - My Story
Moldavien: Natalia Barbu - Fight
Turkiet: Kenan Dogulu - Shake it up shekerim
Ungern: Magdi Rúzsa - Unsubstansial Blues

(Rapport angående Anzej Dezans fyratimmars program i slovensk radio: nu spelar människan banne mig  "Show me your love" igen. Inleder och avslutar han månne alltid programmet med den låten? Snacka om insnöad. Eller mutad. Fascinerande är det i vilket fall som helst. )

Schlagerhög - the international edition: part III

Den allmäna observationen chez nous angående Inför ESC... varifrån kommer denna sexfixering hos panelen? Tyå "åh, det här är så osexigt," och  "men han är ju iallafall sexig." Och sedan har de mage att klaga på Alenka Gotars video... *skakar mentalt på huvudet*

Malta: Olivia Lewis - Vertigo
Finns det något trevligare än att få sina fördomar fullkomligt krossade? Jag har gått och tänkt på Malta på ett land som är totalt omförmögna att hitta på något intressant (tyvärr tenderar jag även att blanda ihop dem med Cypern, vilket gör allt ännu mer orättvist.)
Den här låten har sakta men säkert gått och blivit en av mina favoriter, och videon är ursnygg.
Intressant var att både jag och min far ansåg att låt+video var superba, och blev smått förvånade då den mer eller mindre sågades av panelen. Och sedan säger plötsligt Christer Björkman att han minsann tyckte bättre om låten. Det får mig att undra: är det månne ett lokalt fenomen? Jag kan inte säga om det finns kvar, men Christers mor sägs ju ha haft ett bokmärkesmuseum i Horred av alla platser. Och medan det kanske inte är direkt gångavstånd, skulle jag vilja hävda att det inte alls är långt ifrån där jag bor. Att sedan Aplared, varifrån Christer B kommer, ligger i Borås' snarare än Marks kommun är mindre viktigt. (Även om det är litet irriterande: alla kändisar kommer från grannkommunen...)
Betyg: 5

Andorra: Anonymous - Salvem el món
Jag förstår ju tanken de har med att i år skicka något som är totalt annorlunda från förra årets bidrag, "Sense tu" med Jenny, som jag har för mig placerade sig sist i semifinalen. Tyvärr fungerar den här taktiken inte alls på mig, då "Sense tu" var en av mina (två) absoluta favoriter som jag fortfarande avgudar.
Det här är bara hemskt. Låten är trååkig, sångaren har en sådan där dum alternativt drogad uppsyn som bara är irriterande och goda gudinna, kan inte människan lära sig att artikulera?! Jag må vara liberal när det gäller accents, men min regel är att: det gör inget om du uttalar bokstäverna fel, så länge du uttalar dem. Isch.
Betyg: 1

Ungern: Magdi Rúzsa - Unsubstansial Blues
Hmm. Den här låten gör mig lätt konfunderad. Jag minns att jag gillade den första gången jag hörde den, men den blir liksom inte bättre. Och jag är övertygad om att det finns många blueslåtar som är bättre än så här, även om de inte råkar ha varit med i ESC. Men, jag gillade den som sagt första gången, och den är fortdarande bra även om det i min mening händer litet för litet i den (för lite... substans...?) Och hon sjunger ju förstås väldigt bra.
Betyg: 3

Estland: Gerli Padar  - Partners in crime
Det än sådan låt som jag glömmer bort. Jag vet följaktligen inte vad jag ska säga.
Betyg: 2

Belgien: The KMG's - Love power
Läskigt nog har jag vaga minnen av att ha gillat även den här låten förstgången jag hörde den. Jag vet inte vilket konstigt tillstånd jag kan ha varit i då.
Betyg: 2

Slovenien: Alenka Gotar - Cvet z juga
Nu skulle man ju kunna tänka sig att den enda anledningen till det positiva saker jag har att säga om "Cvet z juga" är att jag fortfarande inte har kommit över min kärlek till Sloveniens bidrag förra året, Anzej Dezans storslagna "Mr Nobody" aka "Plan B". Medans man isåfall inte är helt ute och cyklar vill jag hävda att Alenka Gotar faktiskt klarar sig bra på sin egen prestation, och att det ljuva minnet av Anzej bara är ett plus i kanten.
I vilket fall som helst kan operapop med kvinnlig vokalist knappast gå fel, och det här är inget undantagsfall. Slovenskspråkig dramatik när den är som bäst och j'adore.
(När jag ändå är inne på ämnet slovensk musik vill jag passa på att slå ett slag för den högst fascinerande låten Oce, framförd av Diona Dimm, som trots ett gott försök inte valdes att representera Slovenien i år.)
Betyg: 5

Turkiet: Kenan Dogulu - Shake it up shekerim
Jag har gått en evighet och funderat på huruvida shekerim var ett ord eller ett namn, så det var en lättnad när ordet översattes i Inför ESC. Hursomhelst gillar jag det här. Videon är i min mening inte så himla snygg som folk påstår, men å andra sidan tyckte jag att Albaniens video i 2006's tävling var ganska söt. Jag menar, hur imponerande är det egentligen att stila med att man råkade ha en stor budget? Tsk. Men jag faller i vilket fall som helst pladask för låten, så... 
Betyg: 4

Österrike: Eric Papilaya - Get a life - get alive
Min mor påpekade då videon visades i tv att sångaren liknade Jérôme Pradon. Det uttalandet bragde mig så smått ur balans (även om det mest gällde frisyren - eller bristen på sådan). Hursomhelst är det en positiv sak att likna nämnda franska superstar, så för det får han ett poäng. Och för det allt-annat-än-subtila Röda Bandet får han ett till. Men tyvärr slutar det där. Låten är för ointressant. 
Betyg: 2

Lettland: Bonaparti.lv - Questa notte
... Um... tja... non capisco, skulle jag ju kunna säga, för att slänga mig med lite italienska (som jag på inet sätt behärksar).
Varför gör de på detta viset?
Betyg: 1

Jag återkommer senare med en lista över de låtar som jag skulle vilja att gick vidare till finalen (då jag inte har något system i hur jag betygsätter låtarna - det beror nog snarare på dagshumör än speciella kriterier - kan jag inte garantera att det nädvändigtvis blir de som jag gett högst poäng. Men man vet aldrig.)
Och sedan kan jag nämna att jag väntar med de lägre betygen till de finalklara låtarna...

Schlagerhög - the international edition: part II

Yay för snabba reprisr, och voilà mina tankar angående de bidrag som presenterades i det andra avsnittet av Inför ESC.
Men först angående de medverkande i programmet... jag förstår inte vad vissa har emot Christer Björkman. Han gör inte tillräckligt mycket i programmet för att över huvud taget kunna vara förargelseväckande, och jag tycker att det är alldeles utmärkt som det är. Däremot förstår jag mig inte på dansken. Liksom, tvätta håret människa!
Charlotte tycker jag fortfarande illa om efter att hon för några år sedan klagade på att Luminita Anghel såg ut som en byggarbetare i sin video. Som om det vore något generellt fel med byggarbetare, och de inte möjligtvis kunde vara sexiga. Tsk.
Normannen och islänningen är ok, och Tomas blir jag då och då övertygad om att är min tvillingsjäl, då han ibland ger höga poäng till låtar som ingen annan i panelen.

Albanien: Aida & Fredrik Ndoci - Hear my plea
Inte revolutionerande, direkt, men ett stort plus för den allmäna dramatiken. Och för uttalet, bannemej.
Betyg: 3

Danmark: DQ - Drama Queen
Jag tycker att det är förskräckligt fantasilöst att artistnamnet är samma som "initialerna" i titeln. Snacka om one-trick-pony. Sången må vara ok, men i videon ser artisten extremt stel ut, och den nöst intill midjehöga slitzen var midnre lyckad. Låten i sig är tråkig, med ett antiklimax till refräng. Och s'il vous plait, definiera "drama queen"? För mig antyder ordet en personlighet i likhet med någon av de mer utåtagerande karaktärerna i Bravos reality shows, som Austin Scarlett (j'adore) när en av de andra tävlanden syr sig i tummen och Austin skpar stor dramatik (bland annat genom att knuffa (!) en förvånad Rob).
Låten saknar detta drama, tyvärr.
I vilket fall som helst älskar jag huvudbonaderna som sågs i videon!
Fram för mer hattar i Eurovision. Fram för mer hattar i allmänhet.
Betyg: 3

Kroatien: Dragonfly feat. Dado Topic - Vjerujem u ljubav
Alltså. De må sjunga falskt i videon, men, i studioinspelngingen tycker jag faktiskt att det låter bättre. Och låten är ganska småtrevlig, egentligen. Och riktigt katchy, om jag bara hade lyckats lära mig den kroatiska texten...
Betyg: 2

Polen: The Jet Set - Time To Party
Sååå dåligt. Och jag vet inte vad Tomas Lundin talar om: jag tillhör definitivt den yngre generationen och jag förstår inte det här.
Fel fel fel.
Och texten... "you know it's your right to party"? Javisst, låt oss diskutera mänsikliga rättigheter, och varför rätten att gå på party!
Betyg: 1

Serbien: Marija ?erifovic - Molitva
Från början var jag inte speciellt förtjust i den här låten. Den är fin och välgjord, men påminner mig om förra årets "Lejla" (från Bosnien-Hercegovina), som i min mening endast fungerade som sömnmedel.
När jag hörde låten hade jag hade bestämt tänkt mig att den sjungs av någon mager, skranglig varelse med sorgsen skyltdockeuppsyn, så döm om min förvåning när jag såg videon och upptäckte att sångerskan är absolut bedååårande!
Och stylingen må ha varit lite konfunderande, men den var åtminstone annorlunda och en kontrast mot de Lejla-sövande dansarna. (Dessutom var det alldeles lagom med kvinnlig fägring, vad Charlotte än tycker. Marija är bedårande. Moi je suis completement amoureuse d'elle.)
Betyg: 4

Tjeckien: Kabát - Malà dàma
Gäsp. Och här kan man snacka tråkig styling.
Betyg: 1

Portugal: Sabrina - Dança conmigo (vem ser feliz)
Den har något vemodigt öevr sig... som om hon säger "jag vet att livet är jobbigt nu, men kom och dan sa med mig och bli lycklig". Drama, liksom. En av mina favoriter, faktiskt.
Betyg: 5

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien: Karolina Gocheva - Mojot svet
Det ser kallt ut med de där långa bara benen i videon. Seriously, skaffa ett par långbyxor. Låten är ok, men det är allt. Inte min tekopp.
Betyg: 2

Norge: Guri Schanke - Ven a bailar conmigo
Cover your legs, människor! Helsinki är (vad jag vet) inte Athen, ens i maj.
Förresten har jag aldrig förstått meningen med att sjunga hela låten på engelska utom en mening i refrängen/titeln. Ganska svängig är låten annars, även om den inte sätter några djupare spår i mitt medvetande.
Betyg: 2

Voilà, c'était tout.

Som Johnathan Adler hade sagt, seeya later, decorator!

Schlagerhög - the international edition

Litet snabbt bara, Eurovision-låtarna - eller åtminstone de som presenterades i första delen av Inför ESC (jag har inte sett det andra programmet ännu, då jag som sagt såg Rikard III igår och ingen spelade in det till mig.) I vilket fall som helst hade man ju lyssnat på låtarna lite innan. Fast vissa måste jag fräscha upp minnet av genom att lyssna nu, och det blir en väldigt intressant effekt då min syster lyssnar på någon form av hårdrock i samma rum.
Voilà, starting with:

Bulgarien: Elitsa Todorova & Stoyan Yankupov - Voda
Låtar med framträdande trummor påminner mig alltid om Luminita Anghel & Sistems "Let me try" låt från 2005 (för Rumänien, har jag för mig), vilket enbart är något positivt. Den här låten är dock lite enformig, och knappt något jag slkulle lyssna på allt för ofta - jag befarar att den skulle orsaka huvudverk efetr ett tag. Men... jag gillar den ändå. Den är energisk.
Betyg: 4

Israel: Teapacks - Push the button
Jag gillar hebreiska, och jag gillar för övrigt att de sjunger på hela tre språk. Samt att de som enda land verkar ha brytt sig om att erbjuda någon form av tröst för dem som fortfarande deppar över att Morrissey inte, som ryktena sade, representerar Storbritannien. Om jag blundar och ansträönger mig riktigt mycket, kan jag då månntro intala mig att det är Moz som sjunegr där i bryggan?
Visst kan låten ses som spretig, blablabla, men jag föredrar ordet eklektisk. De ord som Jay McCarroll en gång anvädne för att beskriva Austin Scarlett, "eclectic weirdo", passar även ganska väl på Teapacks låt.
Sedan är var det det där med den kontroversiella texten, och lite tycker jag att de kanske kunde ha försökt vara lite mer subtila. Det är tråkigt när (folks tolkning av) en text blir så viktigt redasn innan själva tävlingen. Det finns ju så många andra faktorer beakta, som scenframträdande och en bra musikvideo (vilket de dock saknar).
Hurosmhelst gillar jag verserna och mångspråkigheten...
Betyg: 2

Cypern: Evridiki - Comme ci comme ça
Jag blev chockad när jag såg videon, för att hon såg så ung ut. Låten känns så  gammal - herregud, hon sjunger om sitt tråkiga vardagsliv, hur spännande är det? Texten påminner mig om Arjas "Vad du en trodde så trodde du fel", fast utan dramatiken och den långa titeln.
Så intetsägande. Comme ci comme ça, liksom. Sådär.
Betyg: 2

Vitryssland: Dmitry Koldun - Work your magic
Jag går helt emot alla dem som klagar på dålig engelska, och säger bara: love the accent!
Jag menar, vilken annan sångare skulle kunna få "feeling" att rimma så elegant med "willing"? Huh? Jag läste någonstans, kanske någon blogg, där Anzej Dezan, love him, hånades för att han förra året skulle ha sjungit "pee-low" istället för "pillow". Först och främst tror jag nog att man hör det man vill höra. Och för det andra, vad är  "dåligt uttal"om man faktiskt hör vad de sjunge och förstår vad de försöker förmedla? Snacka om att försöka bli av med varje litet tecken på individualism eller avvikande från riksengelska och ordboksstandard. Dessutom, när så många i ESC nu tyvärr framför simna låtar på samma språk, är det bara trevligt om de ger det en liten personligt.
Som sagt. Love the accent. Och jag älskar även låten, och videon, och sångarens framträdande i den som bara är trop dramatique. (Inte lika bra som Anzej, nej, men sådan standard tvilar jag att man någonsin kommer nå upp till igen i ESC.)
Betyg: 5

Island: Eirikur Hauksson - Valentine Lost
Oh my goddess, han ser ut som Jérôme Pradon i Aragorn-peruk i videon!!! Hjälp!!!
Visual traumas aside, så hade jag föredragit den på isländska. J'adore isländska. Som det är melodin inte tillräckligt bra i sig, och texten dålig (jag hade inte haft något emot att inte förstå den), och hur fånigt är det inte när man i rocklåtar sjunger orden "rock 'n' roll"? Liksom "det här är minsann ingen fånig fjollschlager utan riktigt, machomanlig ROCK 'N' ROLL! Hell yeah!" Spar på elitismen, liksom. Men, som sagt, jag gillar den isländska versionen som jag inte förstår de snygga orden i.
Betyg: 3

Georgien: Sopho Khalvashi - My Story
Lite för komplicerad för mins smak kanske. Men den låter å andra sidan som att den är bra, underneath it all. Dock tror jag att den liksom Bulgariens skulle kunna vara lätt huvudverksframkallande i längden.
Betyg: 4

Montenegro: Stevan faddy - 'Ajde Kroči
Boring, som den franska killen som bodde hos mig förra veckan skulle ha sagt. Inte så dålig, men... inte så spännande. Varför inte låta No Name representera dem igen (eftersom deras eventuella medverkan förra året var en så big deal)? Det hade låtit bättre än det här.
Betyg: 2

Schweiz: Dj Bobo - Vampires are alive
Well, the thing is, att jag verkligen är svag för Eurodisco och sånt som spelades på mellanstadiediskon. Det må ha att göra med min uppväxta under nittiotalet, men så är det bara. Och den här är ganska bra gjord. Precis lagom smaklös, med en i min mening förvånande smakfull video. Och vampyrer. Och tihi, den blir bättre varje gång jag hör den. Så vad kan jag säga, annat än j'adore.
Betyg: 5

Moldavien: Natalia Barbu - Fight
Sannerligen en förbättring sedan förra årets poetiska "hey loca give me give me your boca".
Sångerskan är dessutom smått förhäxande i videon. Och låten är ganska bra. Den påminner mig om t.A.T.u. (inte deras ESC-bidrag, utan gruppen i allmänhet), av någon anledning. Refrängen är inte riktigt vad jag hade önskat, men...
Betyg: 4

Holland: Edsilia Rombley - On top of the world
Återigen en stor förbättring sedan förra året, då jag verkligen avskydde deras bidrag.
Deb här är däremot inte så värst dålig, tycker jag, även om jag hade föredragit den holländskspråkiga verisonen.
Betyg: 2

Och det var allt för idag, skulle jag tro.

See ya later, Eurovision debater!

Separerade vid födseln...

För att alla kända människor är ju så himla lika varandra.
Gårdagen till ära tänkte jag även att min nattliga och inte-fullt-så-lyckliga studie skulle få ha ett litet schlagertema (minst en stjärna från årets festival i varje dubbel/trippelgångarskara).

First I give you... de vackra trillingarna Dana International, Jennifer Beals och Sonja Aldén. Två sångerskor och en skådespelersk:
Dana International & Jennifer Beals & Sonja Ald?


Och sedan, min totala hang-up bland lookalikes, som jag ältar konstant inför fullkomligt oförstående medmänniskor: Martin Kagemark, Melodifestivalkör, och Samuel West, superb brittisk skådespelare. Tyvärr är det extremt svårt att hitta bra bilder på båda av dem (och då särskilt den förstnämnda). Och eftersom de ju helst bör ha samma min och frisyr är det snudd på omöjligt för mig att bevisa min tes att de faktiskt är bara SÅ lika varandra.
Hursomhelst får vi nöja oss med det här, och det är mitt ödmjuka förslag att du, ärade läsare, föreställer dig att Martin är iklädd den scenkostym som han bar när han körade till Evans "Under your spell" i Melodifestivalen 2006.
Martin Kagemark & Sam West


Anyway... layla tov &
see ya later, Björkman-dater!

(Ja, jag vet, jag borde hålla mig till rim som andra människor hittat på.)

Post-final

Grattis till The Ark!
Åk nu till Helsinki och sparka de obegripliga Les Fatals Picards bakdelar! Eller, åtminstone, be the bet you can be!

Och grattis även till Sonja, Sarah och Sanna för att ni var fabulous!
(Jo, jag inser själv att jag har en lätt fixering vid kvinnliga soloartister, men so what?)

Och tack till Sebastian för att han valde att bära kläder som inte gjort ont att se på.
Och när hela cirkusen började för några veckor sedan trodde jag inte att jag skulle säga det här men... Kristian Luuk var ganska bra. Inte så pjåkig alls, till och med.
För att inte tala om huskören, vilken som alltid var mäkta imponerande! J'adore.

Final!

Melodifestival ikväll. :D:D:D
Jag har aldrig varit förtjust i att tippa resultat, utan väljer att endast lyssna till mitt hjärta... så voilà:

1. Sonja Aldén - För att du finns
2. Sarah Dawn Finer - I remember love
3. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
4. The Ark - The worrying kind
5. Måns Zelmerlöw - Cara mia
6. Andreas Johnson - A little bit of love
7. Marie Lindberg - Trying to recall
8. Sebastian - When the night comes falling
9. Anna Book - Samba Sambero
10. Tommy Nilsson - Jag tror på människan

För att kort kommentera, då, så kan jag ju nämna att den enda anlednign att Sebastian hamnar såpass högt upp är att han åtminstone sjunger någorlunda rent. Och The Arks placering är tack vare fjäderboleron.
Angående topp tre är Sonja min absoluta favorit sedan länge och j'adore som
Jonathan Adler skulle ha sagt, Sarah helt fantastisk och Sanna Nielsen otroligt duktig med en catchy schlagerlåt.

Nu sägs det ju dessutom att Christer Björkman och Kristian Luuk  ska sjunga en kärleksduett med koreografi från årets låtar, och hur fabulous är inte det?

See ya later, Christian Slater!

It's late.

Andra Chansen var ju något av en pärs (med något konstigt upplägg). Men efter frenetiskt röstande kan jag nästan känna att jag faktiskt hade en liten del i att Sonja Aldén gick vidare. (Grattis, Sonja! *klappar händer*)
Men vem i hela världen röstade på Magnus Uggla? Och varför?
Och Martin Kagemark såg svettig ut.

När vi ändå är inne på eurovisions-wannabes...
Diona Dimm som var med (men inte vann) i den Slovenska uttagningen till ESC är bara rent fascinerande. Och låten... vilken dramatik. Det är inte varje dag man hör sådant. Breathtaking.
I den franska uttagningen (som inte varit än, so there's still hope) hejar jag på Les Vedettes, och deras "Vive papa".
Jag tänker mig att, om alla tragiska sånger gjorde att medlemmarna i de gamla tjejbanden från 60-talet till sist blev galna och för att hantera sina trauman bildade en Radical Cheerleading-squad (och lät sig inspireras lite av crazy teatergrupper som amerikanska Blacklips) så skulle det se ut så här. Typ.

På tal om ingenting whatsoever, here's some kinda fun stuff. Som är extra roligt om man har sett Jesus Christ Superstar 2000. Even better om man har sett den där numera outhärdliga trailern till brokeback Mountain ett antal gånger. Och ännu mer roligt om man "valde" att tolka filmen på ett Visst Sätt (/lät bli att blunda för den uppenbara sanningen). Och absolutely fabulous om man dessutom är mer eller mindre besatt av den fantastiske Jérôme Pradon (aka Judas i detta sammanhang). Även Mr Melodifestival-Musikal Fred Johanson är med.


Layla tov, Eropa.

Et si on se taisait?

Hur himla lätt är det att lära sig ett nytt språk när folk gör de mest obegripliga saker hela tiden?
Jag hörde den franska versionen av magnus Carlssons Melodifestival låt "Live forever", och vad har människan döpt den till? Jo, "J'ai vivrai".
And me, I'm all like, QUOI? Liksom, vad i hela världen ska det betyda? 
"Jag har kommer att leva"?

Huh?

Från Glorious till The Glory of Love

Så det var därför jag inte avskydde Andreas Johnsons låt. Igenkänningsfaktorn.
Voilà Mayim Bialik (Blossom!) som Bette Midler i filmen "Beaches", framförandes "The Glory of Love".



Behöver jag nämna att jag föredrar Beaches-Bette framför Andy?

Tidigare inlägg Nyare inlägg