Produktivitet.
Imorgon är det förresten rep inför Le Fashion Show i skolan. Lahko noc!
I'll follow you tonight.
With a hi, hi, hay.
Miss Scarlett, will you be using curtains?
Les femmes qui lisent sont dangereuses.
Jag är äntligen klar med alla plagg tills visningen på torsdag. Jag hann till och med sy en matchande hatt (inte för att jag sedan hunnit göra något annat av det jag borde, men, men...)
Leve demokratin.
Now. Jag var personligen övertygad om att det var tråkiga Danmark som fått special treatment av de hemliga beslutsfattarna, men så var det tydligen inte och darlings, jag är inte för stolt för att erkänna när jag har haft fel. Ty resultatlistorna visar på något jag inte ens hade vågat drömma om, och oh så mycket bättre än att Europa somnade vid sina telefoner vid danska Kool & the Gangs frmaträdande.
Et voilà... (för scoreboards se eurovision.tv)
- Ukraine - 152
- Portugal - 120
- Denmark - 112
- Croatia - 112
- Georgia - 107
- Latvia - 86
- Turkey - 85
- Iceland - 68
- Albania - 67
- F.Y.R. Macedonia - 65
- Bulgaria - 56
- Sweden - 54
- Switzerland - 45
- Malta - 38
- Cyprus - 36
- Lithuania - 30
- Belarus - 27
- Czech Republic - 9
- Hungary - 6
Grattis Dima!
Vilken känsla det är, ändå, att höra kommentatorerna bli mer och mer bittra...
Annars var kvällens höjdpunkter Vânias väntade superba framträdande, Azerbajdzjans glädjande lyckade show och resultat (men var var E & S när tolvorna rullade in? jag såg dem inte), Georgiens klädbyte och förstås...
Marija! Bruden! Halvkostymerna! Klädbytena! Den nya singeln! Marijas blotta närvaro!
Senhora do Eurovisão
Eurovisionary V
England: Andy Abraham - Even if
Ungefär lika tråkig som Danmark, med skillnaderna att refrängen vad ag vet inte är lika stulen och att den låter så gammal. Don't bore Nina, och försök för gudinnas skull att vara litet (musikaliskt) fashion forward.
Betyg: 2
Tyskland: No Angels - Disappear
De andra behöver väl åtminstone inte oroa sig för att sjunga falskt, då dessa troligen överträffar de flesta på det planet.
Betyg: 1
Frankrike: Sebastien Tellier - Divine
Tråkigt och lätt irriterande. Dessutom något av en besvikelse, då jag fått uppfattningen av all hype att han skulle vara något av det bästa Frankrike har att erbjuda. (Jean Guidoni, någon? Emilie Simon?)
Betyg: 2
Spanien: Rodolfo Chikilicuatre - Baila el chiki chiki
Smårolig, och för sådana för mig som inte kan dansa är det ju alltid trevligt med låtar som ger instruktioner (typ The Time Warp från Rocky Horror). Inte fullt så hemsk som man skulle kunna tro.
Betyg: 2
Et voilà... den nuvarande mästaren...
Serbien: Jelena Tomasevic - Oro
Det här är ännu en låt som har växt med tiden. Den har alltid varit vacker, men det krävdes att jag suderade texten litet innan jag riktigt förlorade mitt hjärta till den. Oro är visst en slags dans, och jag är svag för låtar som omnämner danser, musikstilar och sådant (som Kroatien, sjunger om att spela en "romancu"). Enligt de översättningar jag läst sjunger hon dessutom om vete... om inte det ger extra poäng vet jag inte vad som gör.
Betyg: 5
Ömsint (adv.)
Tendrement
Uppladdat av fany24
Retrospektivt.
- Meneguzzi sjöng förskräckligt. Jag skämdes för att jag låtit mig luras av hans envisa hävdande att sara stupendo.
- Jag dkämdes ännu mera när jag insåg hur bra Georgien faktiskt är. Hon rockade fett igår, och refrängen må fortfarande vara ennerverande men vad gör det? (Jag fick en tankeställare när någon på tv liknade hennes röst vid t.A.T.u. som j'adore.)
- Hur kunde Danmark gå vidare? Och har vi inte fått nog av människor som upprepat sjunger "celebrate good times come on"? Kool & the Gang, anyone?
- Vânia Fernandes var så bra. Finns inget mer att säga om det.
- Evdokia åkte ut men var superb i alla fall.
- La Perellis nya klänning är så mycket bättre än den gamla. Nu liknar hon mindre Plåtmannen från Oz och ser mer ut som en tunnhårig discoversion av hår-klänningen i Hedwig & the Angry Inch.
- Ani Lorak är som en mänskligare, yngre, snyggare, piggare, rörligare och mer välkoreograferad version av Charlotte. Till och med stylisten är bättre! Till och med låten!
Semi Final the Second.
Sjömanshustrun som sjunger dramatiskt om mörka vatten, Portugal.
Den farliga kvinnan som är enda tävlande i år att sjunga på grekiska, Cypern.
Den unga flickan som sjunger om kärlek och om tid som går, Albanien.
Den gamle som talar om hur hand var det första Internetet, Kroatien.
Och jag gillar även... Schweiz' Meneguzzi, Turkiets Mor ve Ötesi, Ungerns Csézy
Och jag laddar upp inför finalen genom att måla hjärtan på händerna. Det är singelversionen AKA The Lucia , med en på varje hand.
Eurovisionary IV
Betyg: 5
Bulgarien: Deep Zone & Balthazar - DJ, take me away
Låten gör mig inte direkt salig (kanske helt enkelt för att den saknar övertydliga religiösa inslag?), men jag inser ändå att den är bra, och jag gillar den.
Betyg: 4
Danmark: Simon Mathew - All night long
Välproducerad men tråkig och tjatig. Ringer det några klockor?
Betyg: 2
Georgien: Diana Gurtskaya - Peace will come
Jag kan tänka mig att se bortom det uttjatade och inte speciellt originellt framförda fredstemat om låten i övrigt är bra, men i det här fallet är den mest irriterande (refrängen!) och i sina bästa stunder tråkig, så nej.
Betyg: 2
Ungern: Csézy - Candlelight
Jag tyckte när de visade videon på tv att hon liknade Céline Dion litegrann ur en viss vinkel när hon log: Det är mer än nog för att få mig på fall, och jag gillar faktiskt låten.Visst, den är kanske inte det mest originella, men det låter åtminstone som något jag hört förut och tyckt om.
Betyg: 4
Malta: Morena - Vodka
Hur mycket Fab "alla de nya möblerna har jag köpt på IKEA" 5 och Project "låt oss gå ned till L'Oreal Paris make up-rummet" Runway så hade det uppenbarligen inte gjort mig beredd på detta, mpåste jag säga, praktexempel i produktplacering. Det finns liksom inget subtilt i den, alls. Med det sagt, dock, så är den ganska rolig.
Betyg: 2
Cypern: Evdokia Kadi - Femme Fatale
Den här låten älskade jag första gången jag hörde den, och mina känslor för den har sedan hållit sig ganska jämna. Den är trevlig, ubersnygg och jag gillar hennes röst.
Betyg: 5
FYR Makedonien: Tamara, Vrcak & Adrijan - Let me love you
Hm. Den här låten har jag ingen större koll på (särskilt som min dator fortfarande är sönder och jag inte kunnat lyssna på den senaste veckorna), mest för att den inte gjort något starkare intryck. Den är ganska bra, men inte jättespännande.
Betyg: 3
Portugal: Vânia Fernandes - Senhora do mar
En till av mina första favoriter. Liksom Evdokia från Cypern blev hon sågad av Inför ESC-panelen, och jag antar att det är för att de inte gillar deras respektive lugg (som är så gott som identisk, längre i mitten och inte jättesnygg). För det här är superbt (som man kan vänta sig av han som gjorde Sloveniens Cvet z juga förra året). Och för att återgå till SVTs panel, det är väl klart att hon sjunger dramatiskt, hon har för gudinnas skull förlorat sin älskade till havet. Bara för att man är opåläst betyder det inte att allt man inte vet något om är meningslöst. Jag har i vilket fall som helst alltid varit svag för låtar om sjömanshustrur (det här är den sorgliga fortsättningen på fadon Meu amor é marinheiro), och den här är precis min tekopp: fantastisk sångerska, portugisiska språket, mäktiga hav, mörka vatten, sjömanshustrur och havsdamer. Eu adoro.
Blandad kompott.
Mhm. Så, ESC-kval igår, alltså. Mellanakten var klart evenemangets höjdpunkt, och jag gillade utformingen av scenen och ljussättningen. Vad gäller de tävlande tyckte jag att Israels Boaz gjorde bra ifrån sig, och det var sött att se hur han till synes inspirerats av förra årets vinnande koncept och i slutet av låten halv-omringades av fem samkönade (...?) körpersoner. Elnur & Samir har fortfarande mitt fulla stöd och kärlek (det var dem jag nervöst höll tummarna för när resultatet presenterades), även om sången kanske inte var helt felfri.
Programmet fick mig även att minnas varför jag så starkt ogillade Luuk förra året. Oo, vad jag önskar att han skulle kunna vara tyst någon gång då och då (är det förresten jag som missminner mig, eller försökte Pekka Heino ge ett intryck av någorlunda objektivitet back in the days när han kommenterade? i vilket fall som helst: kom tillbaka, allt är förlåtet). Gör det verkligen saken bättre att han säger redan innan de börjat uppträda att alla bidrag är dåliga? Någonsin hört talas om positivt täkande? Och det blev ju inte direkt trevligare att lyssna på när la Charlotte dök upp.
Och ohmigod you guys, Anzej Dezans (slovenska) hemsida har blivit uppdaterad! För första gången sedan juni 2007!
Och happy birthday to me.
Show us the right way.
Andra av mina favoriter i kvällens kval är Israel, San Marino och Armenien.
Eurovisionary III
Det här är väl småtrevligt och smådansant, men inte jättespännande. Och som vanligt hade jag ju förstås velat att de hade sjungit på isländska, då det tillhör mina favoritspråk.
Betyg: 3
Sverige: Charlotte Perelli - Hero
Oh my. Så kommer vi hit till sist. Den här låten skrev jag förstås mer än nog om när den tävlade i Melodifestivalen, och min åsikt har inte ändrats speciellt mycket sedan dess. Sångerskan ser fortfarande ut som om en utbränd drag queen hade fått barn tillsammans med en plåtburk och sedan vägrat att mata det. Jag tar för givet att hon tänker ha andra kläder på sig i Belgrad, och ser mycket fram emot det. Låten, å andra sidan, är bara tåkig och intetsägande.
Betyg: 2
Turkiet: Mor ve Ötesi - Deli
Jag älskar turkiska. Det gör mig alldeles knäsvag när jag hör det, så jag kan förstås inte låta bli att charmas totalt av den här låten. Aldrig har galenskap låtit så här bra.
Betyg: 4
Ukraina: Ani Lorak - Shady Lady
Ännu en tråkig och intressant låt, som faller i samma kategori som Charlotte. Hon sjunger bra och glittrar, men lyckas aldrig fånga mitt intresse. Fast hon ser mer mänsklig ut än sin nordiska motsvarighet.
Betyg: 3
Litauen: Jeronimas Milius - Nomads in the night
Orena toner till trots är jag litet svag för det här. Låten är dramatisk och storslagen à la musikal, och sångaren ser ut som Aragorn troligen skulle göra om han tvättade håret. Och det är ju liksom det jag efterlyst ända sedan jag såg den först Lord of the Rings-filmen.
Betyg: 3
Albanien: Olta Boka - Zemrën e lamë peng
Det här var den första av årets ESC-bidrag jag hörde, för många månader sedan, och den har växt varje gång jag lyssnat på den sedan dess. Rösten är vacker, låten likaså, och det finns någon slags, vad säger man, uppriktig sense of urgency över den som griper tag i mig. Och hon sjunger visst om tiden som går, så. Om någon låt ur årets startfält skulle få mig att gråta av rörelse är det den här.
Betyg: 5
Schweiz: Paolo Meneguzzi - Era stupendo
Ännu en låt som växer, inte bara för att jag härt den fler gånger utan för att jag hört den hypas frpn vissa håll. Och vad jag har kommit fram till är att den är sympatisk, ganska fin och precis en sådan låt som jag vill höra om 20 år och tänka tillbaka på min ungdom och tänka att det var tider, det, era stupendo.
Betyg: 4
Tjeckien: Tereza Kerndlová - Have some fun
Tråkigt. Fast kryddat med en viss bisarrhet, vilket jag inte vet om det är en för eller nackdel.
Betyg: 1
Vitryssland: Ruslan Alenho - Hasta la vista
Tja, det är kanske inte den mest originella titeln. Eller den mest vettiga eller realistiska. Men Vitryssland har en historia av att imponera på mig med glansiga videos och unga hyfsat estetiskt tilltalande män, och även om de inte är i närheten av att upprepa förra årets storverk kan jag inte med att ogilla det här. Catchy. Och den vitryska accenten, sen...
Betyg: 3
Lettland: Pirates of the sea - Wolves of the sea
With a high, high ho' with a high, high hay? Vad är det för text, liksom? Det här är dumt och varken roligt eller bra, men inte fullt lika osympatiskt som Estland.
Betyg: 1
A series of (un)fortunate events.
Nu tänkte jag försöka trösta mig själv genom att läsa det senaste numret av Buffy the Vampire Slayer säsong 8-serien, som ligger och väntar på ett bord nära mig. Och sedan, beväpnad med ännu en kopp rött te, återigen dyka ned i miljöjuridikens magiska värld...
Förresten hade jag en fabulous eftermiddag/kväll i fredags, tillbringad i Borås (som jag helt ändrat uppfattning om) växelvis med trevliga människor, besök på diverse bibliotek, shopping, sojachailatte, litet opera och mycket fantastisk nuevo tango. Och så såg jag förstås på avtäckningen av la Pinocchio, som var förvånande estetiskt tilltalande - ag är très imponerad.
See ya later, cultural debater.
Topp 6 + några till
Så, om alla telefoner utom min skulle gå sönder när den första semifinalen i ESC går av stapeln skulle nog dessa tio bidrag gå vidare (inklusive ett wildcard, vilket jag har undlåtit att ta reda på nhur man väljer ut).
- Azerbajdzjan, förstås.
- Armenien, bien sûr.
- Israel, of course.
- San Marino, claro.
- Polen
- Moldavien
- Bosnien & Hercegovina
- Slovenien
- Belgien
- Irland
Förresten finns det en promo-video för en av mina två absoluta favoriter nu, den sorgsna sjömanshustrun från Portugal:
Vânia Fernandes - Senhora do mar
Eurovisionary II
Förskräckligt försenat, här är mitt omdöme om de bidrag som presenterades i förra veckans avsnitt av Inför ESC...
Och (förra) veckans filosofiska spörsmål är: varför tycks panelen så ototalt förmögen att lära sig namnen på de låtar/artister de presenterar? Hur svårt kan det va'? Hur oengagerad får man va'?
Irland: Dustin the Turkey - Irelande douze points
Alltså. Generellt sett är jag kritisk men låtar varas texter går ut på att hävda sin egen överskattade vinstchans, men jag kan tänka mig att vara litet mer accepterande om de visar upp någon annan form av kvalitet. Vilket jag tycker att kalkonen gör. Låten är inte alls så irriterande som man kunde ha förväntat sig, inte lika sövande (eller enerverande) som vissa andra irländska bidrag, och lagom dansant
Betyg: 3
Andorra: Gisela - Casanova
Det här däremot, förstår jag mig inte på. Den må ha glada och positiva tendenser, men for goodness sake, om man vill lyssna på något glatt finns det så mycket annat bättre att välja mellan (för att ta ett ej ESC-relaterat exempel: Legally Blonde-musikalen) än denna förtvivlande intetsägande och identitetsbefriade låt från landet som för två år sedan gav oss den fabulösa Sense Tu. En snygg eller intressant video hade kunnat ge den ett högre betyg, men nu är det ända som talar till dess fördel det faktum att den låter välproducerad och trots allt inte är smärtsam att höra på.
Betyg: 2
Bosnien & Hercegovina: Laka - Poku?aj
Det här bidraget lämnar mig högst kluven. Å ena sidan avskyr jag låten och kommer knappast lära mig att tycka om den fram tills att tävlingen går av stapeln, men å andra sidan tycker jag att det är fantastiskt att man har trädgårdsredskap på scenen och kan inte låta bli att charmas av det faktum att sångare ser ut och rör sig som en av The Gentlemen i det prisbelönta Buffy-avsnittet "Hush". Ah, quoi faire?
Betyg: 3
Armenien: Sirusho - Qele qele
Äntligen något bra! Jag har förstått att många tycker att det här är något av en Elena Paparizou #1-kopia, men det stör mig inte det minsta då jag inte direkt kan påstå att jag minns hennes låt. Snarare tycker jag att det är bra att någon sett potentialen i låttypen och gjort något bättre av den - för Sirushos låt är i min mening mycket bättre. J'adore trummorna (och trummor i allmänhet: Bulgarien '07, Rumänien '05) och tycker om den kanske inte överdrivet innehållsrika men positiva och handlingskraftiga texten...
Betyg: 5
Nederländerna: Hind - Your heart belongs to me
Först och främst: de där scenerna i lekrummet i videon är bara för bisarra, och inte på ett bra sett. Hur i hela världen tänkte de? Låten, sedan, är oförarglig men intetsägande.
Betyg: 2
Finland: Teräsbetoni - Missä miehet ratsastaa
Det här låter för mig som ett typiskt exempel på dålig och tråååkig pudelrock från några decennier tillbaka, något som skulle få mig att sömnigt byta kanal om jag såg det på VH1 någon sen kväll. Jag förstår uppenbarligen inte texten, men den engelska översättning jag sett övertygar mig om att den är ganska fånig på ett manlighets-pornografiskt male bonding-vis (tänk Aragorn & Legolas, långhåriga, modiga krigare och så här tighta) så i det här fallet känner jag inte att språkbarriären smärtar allt för mycket.
Betyg: 1
Rumänien: Pe-o margine de lume
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i människor som sjunger popmusik som om de sjöng opera. Resultatet blir alltid någon slags halvdan halvklassisk sörja som får mig att önska att upphovspersonen bestämt sig för att istället göra en operalåt och en poplåt. Dock är den här låten inte helt (bara halvt) anskrämlig, och promovideon gjorde mig mer vänligt inställd, med sin uttrycksfulle sångare och sin energiska och estetiskt tilltalande sångerska. Det är för övrigt tack vare den sistnämnda som de trots att jag inte gillar låten får ett så pass högt betyg.
Betyg: 3
Ryssland: Dima Bilan - Believe
Låten är dålig och sången likaså, men Dima ser fantastiskt melodramatisk på scen och gör till och med en piruett (fantastique!) ut vilket förstås ger extrapoäng.
Betyg: 3
Grekland: Kalomira - Secret combination
Intetsägande låtar verkar vara ett tema i andra halvan av första semifinalen. Som Nina Garcia skulle ha sagt: boring. Den är egentligen bättre än sina intetsägande kollegor, men det räcker inte tillräckligt långt. För att jag ska ge den ett högre betyg krävs något spännande. Piruett, operaintro, hötjuga, vad som helst...
Betyg: 2
Devilish & delicious.
Crimes, follies & misfortunes.
La Agrado.
Plocka fram eventuella gamla spanskakunskaper och förundras...
Porque una es más auténtica cuando más se parece a lo que ha soñao de sí misma.
Ma vie en rose.
På svenskan i skolan har vi i uppgift att observera någon på en allmän plats och studera personens klädsel, rörelsemönster osv, för att sedan med hjälp av den fantasi vi förhoppningsvis besitter fylla i tomrummen i personens historia. Osv. I vilket fall som helst påminner det mig om när jag var i Paris för några år sedan och var så gott som övertygad om att jag satt och lunchade jämte Jocke Berg och dennes hemlige älskare.... det var tider, det.
Student-y
Sedan åt jag crêpes med nutella, banan och lönnsirap. Det är fantastiskt hur crêpesätarna har inkluderat nutella i sin matkultur, måste jag säga.
Och mina byxor som jag sytt i skolan är klara så till den grad att de sitter ihop och går att ha på sig, och idag bar jag dem tillsammans med bland annat en högst estetiskt tilltalande Lagerfeld for H&M-kavaj som jag inte kunde låta bli att köpa på Myrorna härmodagen (det är inte varje dag man hittar något i strl 34 där, heller).
Idag, insåg jag förresten när jag lugnt satt och åt lunch, publiceras (kl 12 närmare bestämt) resultaten i CAE-provet. Jag kommer eventuellt behöva terapi.
Worship him, bitches.
Filmmorgon.
I morse var det nära att jag såg två filmer i rad på Silver. Det började med att jag och min mor fastande framför en film om en fransman som, efter at hans far dött, åker till Rumänien för att söka upp sin pappas (romska) favoritsångerska. Just det går sådär, men han skaffar sig diverse nya bekantskaper i en romsk by, och dansar och dricker och så vidare... Filmen var trevlig, även om huvudrollsinnehavaren likande han från Cue.
När denna tagit slut, however, och jagt var för lat för att resa mig ur soffan började ett nytt mexikanst drama ("Broken sky"?) som - jag sk vara ärlig - var rent vidrig. Den handlade, vad jag förstod, om ett par (med betoning på par) unga killar varav den ena såg ut ungefär som Darin som träffades i en trappa, där Daring lade handen på den andres axel, medan den andre satt i ett komaliknande tillstånd. I nästa scen var de inomhus och nakna, och tja. You get the picture. Och så fortsatte det: huvudpersonerna är ensamma och funderar i tysthet, huvudpersonerna träffas och kysser varandra, huvdpersonerna har sex, huvudperosnerna promenerar (för att sedan börja kyssas igen)... och allt detta görs utan att säga ett ord. Och nej, de kommunicerade inte med teckenspråk heller. Bara ingen dialog (däremot någon gång i halvtimman litet poetiskt tal av en berättarröst). Det var något av det mest irriterande och långsamma och meningslösa jag sett. Till råga på allt ska filmen ha varit två och en halv timma lång (jag såg inte alls så mycket, men satte på när det var en halvtimma kvar för att se om de börjat prata - men icke.) Seriously. Det kändes som att regissören, troligen nyutexaminerad från någon konstskola, hade bestämt sig för att ta uttrycket "the love that dare not speak its name" och dra det till sin ultimata spets. Och den spetsen, I'm telling you, är inte en plats där man vill befinna sig.
I vilket fall som helst kom Darins & Darins pojkväns tendens att kommunicera med mun-mot-mun-metoden mig att tänka på det här gamla promo-klippet för en musikal, "L'Autre Histoire de Babel". Ett klipp som jag förstås inte hade sett om inte Jérôme Pradon spelat än av huvudrollerna i det (trots att han inte medverkade i musikalen).
Och herregud, det slog mig just, är det där Sinan Bertrand som tolken?! Öronpiercingen stämmer.