Le CD des Hommes Trouvés!
Så alltså, imorse efter frukost, tog jag mig själv i kragen och cyklade den lååånga backiga vägen till Sätilas bensinmack i motvind från alla håll (...) och iskyla. Det var en utmattande upplevelse, no boubt, men se vad jag kom hem med!
Le Cabaret des Hommes Perdus the cd!!!! Från Paris! Beställd direkt från teaterkompaniet, på très mauvais (men uppenbarligen begriplig) franska. Jag fick t.o.m. ett fint fot från showen med en handskriven artighetsfras på baksidan. Jippi, liksom. :D :D :D
Le Cabaret des Hommes Perdus the cd!!!! Från Paris! Beställd direkt från teaterkompaniet, på très mauvais (men uppenbarligen begriplig) franska. Jag fick t.o.m. ett fint fot från showen med en handskriven artighetsfras på baksidan. Jippi, liksom. :D :D :D
Om väder och Sonja Aldén
Igår, efter att ha spenderat dagen i sällskap av dammiga serietidningar (ve och fasa) lämnade jag vid klockan kvart över sex arbetsplatsen för att ta mig den inte allt för långa vägen till den - för en ensam flicka som jag - skrämmande platsen Liseberg, där jag planerade att avnjuta en timmes musikalisk kultur. Naturligvus talar jag om Sonja Aldén.
Regnet föll jämnt (och ständigt) då jag intog min plats på tredje bänken (inte så pjåkigt trots allt) vid Wärdshuscenen för att - omgiven av, tja, barn, om än i olika ålderskategorier - invänta stjärnan. När denna så anlände, 10 regniga minuter för sent, var den första tanken att hon, under sitt skyddande paraply och med perfekt hår och ett strålande leende, var ofantligt vacker. Visst, hon är det på tv också, men det är något särskilt med verkligheten trots allt... Under kvällen förstärktes detta intryck ännu mer i takt med att publiken blev mer och mer dyngsur och oglamourös.
Anyways. Vädret var alltså rent gräsligt: det regnade utan uppehåll och man blev mer och mer nedkyld där man satt - regndroppar rann nedför ansiktet, skorna blev till vattenbehållare, det gick att vrida vatten ur kjolen och jag var väldigt nöjd med att ha på mig värmande bloomers och underkjol. Men denna plåga till trots, är jag så glad att jag vågade mig dit. Sonja var, i min mening, fantastisk. Hon var onekligen en solstråle själv, även om några meteorlogisk sådana inet hade skadat, och sången var så bra och låtarna (samtlåtvalet) mycket trevliga. Dessutom var det en trevlig scen, som onekligen gav en intimare stämning (särskilt som Sonja erbjöd folk att komma och sätta sig på scenen om de frös - något som ett antal barn nappade på...) än sin större motsvarighet.
Och... jag älskar fortfarande "För att du finns." Och den blir inte mindre vacker av att håret droppar och kroppen är till större delen avdomnad av kyla.
Efter konserten fick jag ingen autograf då korten som miss Sonja skrev på tog slut (jag insåg senare att jag är ju för guds skull 18 år så det är hög tid att jag lär mig unna de yngre fansen sådant, grow up liksom, men iallafall) och rusade på tre minuter i regnfyllda högklackade skor och droppande klänning med underkjol (jag måste ha sett smått besynnerlig ut, ja) till Korsvägen där bussen stod. Och jag hann med den, och kom så hem just i tid för att se Morden i Midsommer. Jippi, liksom. What a night.
Regnet föll jämnt (och ständigt) då jag intog min plats på tredje bänken (inte så pjåkigt trots allt) vid Wärdshuscenen för att - omgiven av, tja, barn, om än i olika ålderskategorier - invänta stjärnan. När denna så anlände, 10 regniga minuter för sent, var den första tanken att hon, under sitt skyddande paraply och med perfekt hår och ett strålande leende, var ofantligt vacker. Visst, hon är det på tv också, men det är något särskilt med verkligheten trots allt... Under kvällen förstärktes detta intryck ännu mer i takt med att publiken blev mer och mer dyngsur och oglamourös.
Anyways. Vädret var alltså rent gräsligt: det regnade utan uppehåll och man blev mer och mer nedkyld där man satt - regndroppar rann nedför ansiktet, skorna blev till vattenbehållare, det gick att vrida vatten ur kjolen och jag var väldigt nöjd med att ha på mig värmande bloomers och underkjol. Men denna plåga till trots, är jag så glad att jag vågade mig dit. Sonja var, i min mening, fantastisk. Hon var onekligen en solstråle själv, även om några meteorlogisk sådana inet hade skadat, och sången var så bra och låtarna (samtlåtvalet) mycket trevliga. Dessutom var det en trevlig scen, som onekligen gav en intimare stämning (särskilt som Sonja erbjöd folk att komma och sätta sig på scenen om de frös - något som ett antal barn nappade på...) än sin större motsvarighet.
Och... jag älskar fortfarande "För att du finns." Och den blir inte mindre vacker av att håret droppar och kroppen är till större delen avdomnad av kyla.
Efter konserten fick jag ingen autograf då korten som miss Sonja skrev på tog slut (jag insåg senare att jag är ju för guds skull 18 år så det är hög tid att jag lär mig unna de yngre fansen sådant, grow up liksom, men iallafall) och rusade på tre minuter i regnfyllda högklackade skor och droppande klänning med underkjol (jag måste ha sett smått besynnerlig ut, ja) till Korsvägen där bussen stod. Och jag hann med den, och kom så hem just i tid för att se Morden i Midsommer. Jippi, liksom. What a night.
Scarlett Fever
Fabulously glamourosly beautiful, Austin Scarlett.
Min eklektiska musiksamling, typ.
Medans jag frenetiskt sydde idag (på en hängslekjol inspirerad av en Simplicity Patterns barnklänning...) lyssnade jag på Mark Levengoods sommarprogram i P1, och jag kunde inte låta bli att märka att... det han berättade om sin typ mormor sist i programmet bar stor likhet med den historia som Candy förtäljer när han ligger på sjukhuset i Livet är en Schlager. Likt så till den grad att jag genast tänkte "aha! det här känner jag igen! har han månne sagt det förr? oh nej nu vet jag, filmen!"
På tal om det har det gått månader sedan jag såg Livet är en Schlager senast. Goodness.
Och så tycker jag att Jonas Gardell är bäst när han inte sjunger.
Anyways, här är ett tråkigt musikmeme.
Reglerna är som vanligt. Sätt musikspelaren på "blanda", svara på frågorna med låtarna som spelas, och fuska inte.
Will I get far in life?
Maggie McNeal - Amsterdam
Då jag inte har någon önskan om att bli fast i Amsterdam, väljer jag att tolka detta som att låten "Amsterdam" medverkade i ESC 1980, och att det skulle betyda att jag kommer gå såpass långt i livet att jag får vara med i ESC.
How do my friends see me?
Josephine Baker - Sous Le Ciel D'Afrique
Benägen att dansa halvnaken? I don't think so. Och om jag ska befinna mig under Afrikas himmel ska det vara i sällskap av ett parasoll (såvida det inte är regnsäsong elelr något).
Where will I get married?
Björn Skifs - Fångad i en dröm
Antingen kommer mitt bröllop vara såpass fantastiskt att det är som i en bra dröm, eller så kommer jag sitta för evigt ensam och endast drömma om att gifta mig. Troligen det senare.
What is my best friend?s theme song?
Dolly Parton & Porter Wagoner - Please don't stop loving me
Jag är inte för stolt för att be, uppenbarligen.
What is the story of my life?
Miss "Lady" Bunny - The Pussycat Song
Katter och drag queens och dubbeltydighet! Yay!
What was high school like?
Edith Piaf - Les Amants d'Un Jour
Detta kan tolkas så som att jag var/är väldigt fokuserad på att försöka lära mig franska, och - om man tolkar texten vidare - även ägnade mig åt bli nedstämd av att se lyckliga kärlekspar. Tror jag att den handlar om.
How can I get ahead in life?
Leonard Cohen & U2 - Tower of song
Ja, det här passar ju utmärkt med antagandet att min karriärs häjdpunkt kommer att vara att tävla i ESC, så...
What is the best thing about me?
Laakso & Peter Jöback - Italy vs. Helsinki
Jag har biljett till Peter Jöbacks konsert i Gbg i höst! Vilket iofs kanske inte direkt är ett personlighetsdrag... Whatever. Låten är iallafall fantastisk.
How is today going to be?
Maribelle - Ik hou van jou
Tja, jag förstår inte titeln, så det siar väl om en dag full av förvirring...
What is in store for this weekend?
Chavela Vargas - En el Último Tango
Dans? Det låter onekligen oroväckande.
What song describes my parents?
Current 93 & Baby Dee - Idumea
Min mamma är i NYC och hänger på Coney Island där Baby Dee brukade jobba som (...) hermafrodit på freak-showen, och pappa, ja... i hans butik handlar säkert vissa människor som lyssnar på Current 93, kan jag tänka mig.
My grandparents?
Baby Dee - Small Wonder
Oh my, Baby Dee igen. Hennes musik är förresten ofantligt vacker. Även om rösten kan ta en liten stund att vänja sig vid.
How is my life going?
Lauryn Hill - The Mystery of Iniquity
Jag tycker om komplicerade ord.
What song will they play at my funeral?
Chavela Vargas - Cuando vivas conmigo
Det skulle inte kännas (...) helt fel med Chavela på min begravning, det vore snarare ett ganska fint och passande slut (men för att bli lite allvarlig här, om jag fick välja skulle jag nog vilja att de spelade Barbaras "L'Aigle Noir".)
How does the world see me?
Loreena McKennit - Standing Stones
Betyder det att världen ser mig som ungefär lika spännande som en sten...? Det var ju onekligen mindre lyckat.
Will I have a happy life?
Midnight Syndicate - Dark Discovery
Mörker behöver inte symbolisera något negativt. Jag kanske finner lycka i mörkret. Det kanske bara är där lyckan kan överleva. För att plötsligt citera Céline Dion, därför att jag har henne på hjärnan: Je cherche l'ombre comme on cherche un ami, mon amour, qui nous prendra la main, sans larmes, sans chagrin, pour nous conduire ailleurs, cacher notre bonheur...
What do my friends really think of me?
Joan As Police Woman - Anyone
Inte särskilt speciell. Naturally.
Do people secretly lust after me?
The Smiths - Heaven knows I'm miserable now
... eftersom svaret på den frågan är så uppenbart. Här hade jag lyckats förtränga veteskapen om hur ointressant jag är, och så påminns jag! Inte konstigt att man blir miserabel.
How can I make myself happy?
Dolly Parton & Keith Urban - Twelfth of never
Är det möjligt att inte bli glad av Dolly?
What should I do with my life?
Barbara - Litanies pour un retour
Återvända, eller vänta på någon annans återkomst.
Will I ever have children?
Soft Cell - Caligula Syndrome
Åh säg inte att mina barn kommer bli Antiken-nördar. Anything but that, liksom.
What is some good advice?
Terranova Cosmonauts From Outer Space - Allergic
¨Rådet lyder att det är lika bra att i någon utsträckning hålla sig borta från människor man inte tycker om.
What is my signature dancing song?
Hari Vare?anović - Lejla
Jag kan inte dansa, så det finns viss logik i att det blev världens långsammaste, tråkigaste låt ever. Och om jag dansar är det endast till ESC-relaterad musik - dvs möjligen Lejla.
What do I think my current theme song is?
Barbara - Les Insomnies
Vaddå, bara för att jag är vaken efter midnatt? Tss.
What does everyone else think my current theme song is?
Nina Simone - For all we know
För att jag vet så mycket...? njae.
What type of men/women do you like?
t.A.T.u. - Ne ver ne boisya
Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera det. Förutom möjligen genom att fokusera på ESC-anknytningen: jag kanske träffar min (ryska) drömpartner när jag medverkar i ESC....
Ca c'est tout, la fin.
Lahko noc, Evropa.
På tal om det har det gått månader sedan jag såg Livet är en Schlager senast. Goodness.
Och så tycker jag att Jonas Gardell är bäst när han inte sjunger.
Anyways, här är ett tråkigt musikmeme.
Reglerna är som vanligt. Sätt musikspelaren på "blanda", svara på frågorna med låtarna som spelas, och fuska inte.
Will I get far in life?
Maggie McNeal - Amsterdam
Då jag inte har någon önskan om att bli fast i Amsterdam, väljer jag att tolka detta som att låten "Amsterdam" medverkade i ESC 1980, och att det skulle betyda att jag kommer gå såpass långt i livet att jag får vara med i ESC.
How do my friends see me?
Josephine Baker - Sous Le Ciel D'Afrique
Benägen att dansa halvnaken? I don't think so. Och om jag ska befinna mig under Afrikas himmel ska det vara i sällskap av ett parasoll (såvida det inte är regnsäsong elelr något).
Where will I get married?
Björn Skifs - Fångad i en dröm
Antingen kommer mitt bröllop vara såpass fantastiskt att det är som i en bra dröm, eller så kommer jag sitta för evigt ensam och endast drömma om att gifta mig. Troligen det senare.
What is my best friend?s theme song?
Dolly Parton & Porter Wagoner - Please don't stop loving me
Jag är inte för stolt för att be, uppenbarligen.
What is the story of my life?
Miss "Lady" Bunny - The Pussycat Song
Katter och drag queens och dubbeltydighet! Yay!
What was high school like?
Edith Piaf - Les Amants d'Un Jour
Detta kan tolkas så som att jag var/är väldigt fokuserad på att försöka lära mig franska, och - om man tolkar texten vidare - även ägnade mig åt bli nedstämd av att se lyckliga kärlekspar. Tror jag att den handlar om.
How can I get ahead in life?
Leonard Cohen & U2 - Tower of song
Ja, det här passar ju utmärkt med antagandet att min karriärs häjdpunkt kommer att vara att tävla i ESC, så...
What is the best thing about me?
Laakso & Peter Jöback - Italy vs. Helsinki
Jag har biljett till Peter Jöbacks konsert i Gbg i höst! Vilket iofs kanske inte direkt är ett personlighetsdrag... Whatever. Låten är iallafall fantastisk.
How is today going to be?
Maribelle - Ik hou van jou
Tja, jag förstår inte titeln, så det siar väl om en dag full av förvirring...
What is in store for this weekend?
Chavela Vargas - En el Último Tango
Dans? Det låter onekligen oroväckande.
What song describes my parents?
Current 93 & Baby Dee - Idumea
Min mamma är i NYC och hänger på Coney Island där Baby Dee brukade jobba som (...) hermafrodit på freak-showen, och pappa, ja... i hans butik handlar säkert vissa människor som lyssnar på Current 93, kan jag tänka mig.
My grandparents?
Baby Dee - Small Wonder
Oh my, Baby Dee igen. Hennes musik är förresten ofantligt vacker. Även om rösten kan ta en liten stund att vänja sig vid.
How is my life going?
Lauryn Hill - The Mystery of Iniquity
Jag tycker om komplicerade ord.
What song will they play at my funeral?
Chavela Vargas - Cuando vivas conmigo
Det skulle inte kännas (...) helt fel med Chavela på min begravning, det vore snarare ett ganska fint och passande slut (men för att bli lite allvarlig här, om jag fick välja skulle jag nog vilja att de spelade Barbaras "L'Aigle Noir".)
How does the world see me?
Loreena McKennit - Standing Stones
Betyder det att världen ser mig som ungefär lika spännande som en sten...? Det var ju onekligen mindre lyckat.
Will I have a happy life?
Midnight Syndicate - Dark Discovery
Mörker behöver inte symbolisera något negativt. Jag kanske finner lycka i mörkret. Det kanske bara är där lyckan kan överleva. För att plötsligt citera Céline Dion, därför att jag har henne på hjärnan: Je cherche l'ombre comme on cherche un ami, mon amour, qui nous prendra la main, sans larmes, sans chagrin, pour nous conduire ailleurs, cacher notre bonheur...
What do my friends really think of me?
Joan As Police Woman - Anyone
Inte särskilt speciell. Naturally.
Do people secretly lust after me?
The Smiths - Heaven knows I'm miserable now
... eftersom svaret på den frågan är så uppenbart. Här hade jag lyckats förtränga veteskapen om hur ointressant jag är, och så påminns jag! Inte konstigt att man blir miserabel.
How can I make myself happy?
Dolly Parton & Keith Urban - Twelfth of never
Är det möjligt att inte bli glad av Dolly?
What should I do with my life?
Barbara - Litanies pour un retour
Återvända, eller vänta på någon annans återkomst.
Will I ever have children?
Soft Cell - Caligula Syndrome
Åh säg inte att mina barn kommer bli Antiken-nördar. Anything but that, liksom.
What is some good advice?
Terranova Cosmonauts From Outer Space - Allergic
¨Rådet lyder att det är lika bra att i någon utsträckning hålla sig borta från människor man inte tycker om.
What is my signature dancing song?
Hari Vare?anović - Lejla
Jag kan inte dansa, så det finns viss logik i att det blev världens långsammaste, tråkigaste låt ever. Och om jag dansar är det endast till ESC-relaterad musik - dvs möjligen Lejla.
What do I think my current theme song is?
Barbara - Les Insomnies
Vaddå, bara för att jag är vaken efter midnatt? Tss.
What does everyone else think my current theme song is?
Nina Simone - For all we know
För att jag vet så mycket...? njae.
What type of men/women do you like?
t.A.T.u. - Ne ver ne boisya
Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera det. Förutom möjligen genom att fokusera på ESC-anknytningen: jag kanske träffar min (ryska) drömpartner när jag medverkar i ESC....
Ca c'est tout, la fin.
Lahko noc, Evropa.
Can stand up, will stand up.
Buffy the Vampire Slayer är vad jag vet den bästa tv-serie som någonsin gjorts. Jag har kommit till mitten av säsong sex i mitt nygenomtittande av den, vilket innebär att jag inte är framme vid det här än på ett tag...
Är det alls möjligt att se det här utan att få tårar i ögonen?
Modeanekdot från New York, second hand gossip
Min draperingsstuderande New York-mamma berättade för mig om när hon och hennes klass var på stuidebesök hos haute couture-designern Ralph Rucci. När mannen ifråga skulle berätta om sin karriär tittade han inte på sina inte alltför glamourösa åhörare, utan vilade istället sina ögon på sin egen spegelbild i en spegel som stod i rummet..
Vem sade någonsin att fashionistas skulle vara självupptagna?
Oh-la-la-la med franskt uttal.
Jag tog en paus från mitt skapande av VÄRLDENS FULASTE och mest misslyckade JACKA NÅGONSIN för att lyssna på en (kort) intervju med Jérôme Pradon på Les Musicals hemsida (av någon anledning talade de bara om JCS-filmen och vilken intensiv upplevelse det var att spela in den - bygones, liksom) och nu när datorn är igång kan jag lika gärna passa på att använda den.
Uppenbarligen är jag tillbaka från den veckolånga resa (med tåg! gudinnahjälpemig) till Rotterdam som företogs tillsammans med mina morföräldrar, då min morfar skulle (och fick betalt för att, believe it or not) läsa några av sina dikter på Poetry International Festival som gick av stapeln i ovan nämnda stad. Själva festivalen var måttligt intressant - poesi är inte riktigt min tekopp - men vad jag dock gillade var en nederländsk poet vid namn Anneke någonting som såg ut som Isabelle Huppert (just för att hon såg ut som Isabelle Huppert och gick omkring och var allmänt supercool) och egyptiskan som gestikulerade dramatiskt med ena handen när hon lästa sina (inte alltför imponerande) med ena handen.
--- senare ---
På grund av åska tvingades jag lämna datorn och tog istället - ackompanjerad av Dions nya album D'Elles som jag ääälskar - itu med tidigare omskrivna av VÄRLDENS FULASTE och mest misslyckade JACKA NÅGONSIN. Den blev klar under kvällen, och till min förvåning (och skamlöst strålande stolthet) ställer jag mig numera tveksam till huruvida den faktiskt är gör sig förtjänst av sin titel: efter att ha sett det färdiga resultatet är jag övertygad om att det till och med kan finnas flera plagg i världen som är fulare, även om konstruktionen av just den här kanske lämnar något att önska. ("Möbeltyg är väl jättebra? Och rita mönster ja, hur svårt kan det vara? Peter Pan-krage, hur svårt kan det vara?" Très.)
Nu behöver jag bara svälta mig själv för att se till att jag kommer i den tillhörande kjolen (det är alltid läskigt när man tycks ha blivit fetare under själva sömnadsprocessen.)
Hursomhelst, då, tillbaka till resan. Innan vi anlände vid vårt mål spenderade vi en natt på ett hotell i Hamburg. PÅ grund av dettas placering i staden (granne med centralstationen) var det enda jag fick se av staden djupt dekolleterade, um, gatuarbetare samt casinon som öppnade vid typ nio på morgonen. Sammanlagt intryck av Deutschland blev följaktligen: sjaskigt och vulgärt.
Snart lämnade vi dock denna gudsförgätna plats till förmån för resan huvudort, det nederländska Rotterdam. Om denna stad har jag en god sak att säga: alla cyklarna! Jag blir lika förvånad varje gånga jag ser alla cyklar i Holland. Det är rent fantastiskt. Tyvärr avskyr jag med passion det Rotterdamska biblioteket, ett tråkfärgat åbäke till byggnad med super-sizeade orangea avloppsrör utanpå. Rent vidrigt.
För att slippa dylika syner åkte jag med mina morföräldrar till den mycket närbelägna staden Delft, känd för sitt blåvita porslin. Där höll vi oss till den gamla delen av staden, som i min mening är fantastiskt fin, med kanaler och stenhus med blommor på väggarna (ibland).
På hemvägen från Nederländerna, sedan, spenderade vi en varm halvdag i Bryssel, i det delvis fransktalande Belgien (efter att ha vistats i Tyskland och Holland var det en välsignelse att kunna förstå vad folk sade omkring en). Det såg jag som en utomordentligt möjlighet att få öva min lätt katastrofala franska. Jag var mycket ambitiös, och sade, vad jag kan minnas, inte ett ord på engelska (eftersom samtalspartnerna dock begränsades till expediter blev det inga långa konversationer av det), och lyckades på något vis göra mig förstådd och förstå.Till och med lärde jag mig ett nytt ord genom att peka på ett föremål i en dentelle-butik och fråga vad det hette... éventail, solfjäder.
Förutom solfjäder inhandlade jag en samlad volym av Marjanes Satrapis "Persepolis" (det är fascinerande hur så fort man hamnar i ett fransktalande land ser man plötsligt tecknade serier överallt) en francais. Innan sommarlovet frågade min franskalärare - uppfordrande snarare än undrande - om jag planerade att läsa någon fransk bok under sommaren. Jag undrar om serier räknas??
Uppenbarligen är jag tillbaka från den veckolånga resa (med tåg! gudinnahjälpemig) till Rotterdam som företogs tillsammans med mina morföräldrar, då min morfar skulle (och fick betalt för att, believe it or not) läsa några av sina dikter på Poetry International Festival som gick av stapeln i ovan nämnda stad. Själva festivalen var måttligt intressant - poesi är inte riktigt min tekopp - men vad jag dock gillade var en nederländsk poet vid namn Anneke någonting som såg ut som Isabelle Huppert (just för att hon såg ut som Isabelle Huppert och gick omkring och var allmänt supercool) och egyptiskan som gestikulerade dramatiskt med ena handen när hon lästa sina (inte alltför imponerande) med ena handen.
--- senare ---
På grund av åska tvingades jag lämna datorn och tog istället - ackompanjerad av Dions nya album D'Elles som jag ääälskar - itu med tidigare omskrivna av VÄRLDENS FULASTE och mest misslyckade JACKA NÅGONSIN. Den blev klar under kvällen, och till min förvåning (och skamlöst strålande stolthet) ställer jag mig numera tveksam till huruvida den faktiskt är gör sig förtjänst av sin titel: efter att ha sett det färdiga resultatet är jag övertygad om att det till och med kan finnas flera plagg i världen som är fulare, även om konstruktionen av just den här kanske lämnar något att önska. ("Möbeltyg är väl jättebra? Och rita mönster ja, hur svårt kan det vara? Peter Pan-krage, hur svårt kan det vara?" Très.)
Nu behöver jag bara svälta mig själv för att se till att jag kommer i den tillhörande kjolen (det är alltid läskigt när man tycks ha blivit fetare under själva sömnadsprocessen.)
Hursomhelst, då, tillbaka till resan. Innan vi anlände vid vårt mål spenderade vi en natt på ett hotell i Hamburg. PÅ grund av dettas placering i staden (granne med centralstationen) var det enda jag fick se av staden djupt dekolleterade, um, gatuarbetare samt casinon som öppnade vid typ nio på morgonen. Sammanlagt intryck av Deutschland blev följaktligen: sjaskigt och vulgärt.
Snart lämnade vi dock denna gudsförgätna plats till förmån för resan huvudort, det nederländska Rotterdam. Om denna stad har jag en god sak att säga: alla cyklarna! Jag blir lika förvånad varje gånga jag ser alla cyklar i Holland. Det är rent fantastiskt. Tyvärr avskyr jag med passion det Rotterdamska biblioteket, ett tråkfärgat åbäke till byggnad med super-sizeade orangea avloppsrör utanpå. Rent vidrigt.
För att slippa dylika syner åkte jag med mina morföräldrar till den mycket närbelägna staden Delft, känd för sitt blåvita porslin. Där höll vi oss till den gamla delen av staden, som i min mening är fantastiskt fin, med kanaler och stenhus med blommor på väggarna (ibland).
På hemvägen från Nederländerna, sedan, spenderade vi en varm halvdag i Bryssel, i det delvis fransktalande Belgien (efter att ha vistats i Tyskland och Holland var det en välsignelse att kunna förstå vad folk sade omkring en). Det såg jag som en utomordentligt möjlighet att få öva min lätt katastrofala franska. Jag var mycket ambitiös, och sade, vad jag kan minnas, inte ett ord på engelska (eftersom samtalspartnerna dock begränsades till expediter blev det inga långa konversationer av det), och lyckades på något vis göra mig förstådd och förstå.Till och med lärde jag mig ett nytt ord genom att peka på ett föremål i en dentelle-butik och fråga vad det hette... éventail, solfjäder.
Förutom solfjäder inhandlade jag en samlad volym av Marjanes Satrapis "Persepolis" (det är fascinerande hur så fort man hamnar i ett fransktalande land ser man plötsligt tecknade serier överallt) en francais. Innan sommarlovet frågade min franskalärare - uppfordrande snarare än undrande - om jag planerade att läsa någon fransk bok under sommaren. Jag undrar om serier räknas??
Språkblandning?
Jag letade efter fakta om Skånes natur och snubblade över den här sidan:
"FagBogInfo
- orientering om nye fagbøger"
Vid första anblick verkade det ju mycket mer intressant än åsar, kalk och barrskogar, men nej. Det handlade förstås om fackböcker, vilket för övrigt inte är till så stor hjölp för mig som ska lämna in vad jag kommit fram till i skolan imorgon.
"FagBogInfo
- orientering om nye fagbøger"
Vid första anblick verkade det ju mycket mer intressant än åsar, kalk och barrskogar, men nej. Det handlade förstås om fackböcker, vilket för övrigt inte är till så stor hjölp för mig som ska lämna in vad jag kommit fram till i skolan imorgon.
Oh my.
"It's better in life to choose your own labels than eschew them. I mean, really-- do you think that just because you "don't like labels" they'll go away? Think of them as something that line today's clothes that define and dress the who of the you of the moment. " (- Clint Catalyst)
Min mor är från och med idag i New York för att gå en tre veckor lång kurs i drapering (låter inte ordet glamouröst? Mme Vionnet?) å Tillskärarakademins vägnar. Mina förhoppningar är att hon ska råka springa in i teamet som filmar den nya säsongen av Project Runway, vore inte det spännande?
Anyways, på något sätt har jag lyckats ta mig igenom dagen utan att ens tänka något negativt (förutom möjligen ohmygodglobaluppvärmninghjälp!!!) om vädret och temperaturen på trettio grader. Dock skulle detta kunna vara svagt relaterat till det faktum att jag spenderat större delen av min tid inomhus, bakandes, tittandes på Fab 5 och Martha och pysslandes med min blivande nya underkjol.
Medans jag sydde lyssnade jag på radio (P3 Star, bland annat) och måste säga att jag aldrig härt en artist säga att hans album suger med lika god inlevelse som Enrique Iglesias. Och ärligt tralat, det är inte som om jag ogillar honom eller hans musik eller något.
The cuteness!
Inte som Mika: om jag hör ett (lov)ord till om honom blir jag - möjligen inte galen, men - åtminstone väldigt irriterad. Överreklamerad, anyone? Och mind you, jag ogillade honom innan bloggarna på AfterElton började tröttna på hans "etiketter är så tråååkiga"-fasoner. Även om jag håller med dem till punkt & pricka, det som gjorde honom mindre intressant i mina ögon, mindre djupt kanske, att han såg så sjaskig ut i Grace Kelly-videon.) Människor som ofärtjänt kallar saker för "boring" påminner mig om den franska killen som bodde hos mig en vecka i våras; han sade hela tiden att "it's really boring" om allt möjligt... Det var irriterande när han gjorde det (även om jag då kunde försöka skylla det på språkskillnader), och det är lika irriterande när Mika gör det.
... För övrigt cyklade jag och min syster i eftermiddags till närmsta bensinmack och hyrde en film; A Tale of Two Sisters. Jag fattade nada, och erkänner det villigt. Om någon känner för att förklara storyn, vore det högst välkommet.
Min mor är från och med idag i New York för att gå en tre veckor lång kurs i drapering (låter inte ordet glamouröst? Mme Vionnet?) å Tillskärarakademins vägnar. Mina förhoppningar är att hon ska råka springa in i teamet som filmar den nya säsongen av Project Runway, vore inte det spännande?
Anyways, på något sätt har jag lyckats ta mig igenom dagen utan att ens tänka något negativt (förutom möjligen ohmygodglobaluppvärmninghjälp!!!) om vädret och temperaturen på trettio grader. Dock skulle detta kunna vara svagt relaterat till det faktum att jag spenderat större delen av min tid inomhus, bakandes, tittandes på Fab 5 och Martha och pysslandes med min blivande nya underkjol.
Medans jag sydde lyssnade jag på radio (P3 Star, bland annat) och måste säga att jag aldrig härt en artist säga att hans album suger med lika god inlevelse som Enrique Iglesias. Och ärligt tralat, det är inte som om jag ogillar honom eller hans musik eller något.
The cuteness!
Inte som Mika: om jag hör ett (lov)ord till om honom blir jag - möjligen inte galen, men - åtminstone väldigt irriterad. Överreklamerad, anyone? Och mind you, jag ogillade honom innan bloggarna på AfterElton började tröttna på hans "etiketter är så tråååkiga"-fasoner. Även om jag håller med dem till punkt & pricka, det som gjorde honom mindre intressant i mina ögon, mindre djupt kanske, att han såg så sjaskig ut i Grace Kelly-videon.) Människor som ofärtjänt kallar saker för "boring" påminner mig om den franska killen som bodde hos mig en vecka i våras; han sade hela tiden att "it's really boring" om allt möjligt... Det var irriterande när han gjorde det (även om jag då kunde försöka skylla det på språkskillnader), och det är lika irriterande när Mika gör det.
... För övrigt cyklade jag och min syster i eftermiddags till närmsta bensinmack och hyrde en film; A Tale of Two Sisters. Jag fattade nada, och erkänner det villigt. Om någon känner för att förklara storyn, vore det högst välkommet.
All kinds of everything: the cultural edition.
Även om jag igår inte hittade någon NME med Beth Ditto i Göteborg igår, och inget nytt nummer av l'Officiel syntest till, kom jag dock hem med en annan tidning, Missbehave "for the fashion rebel" istället. Uppenbarligen är Kelis krönikör i den, och tar i sin första text upp ämnet feminism. Kan det bli bättre?
Jag var även som planerat och kollade in HBT-GBG festivalen litegrann, förstås genom att i allmänhet spana på homosexuella (vaddå? jag är från landet, queermänniskor är exotiskt för mig) på stan, men även genom mer eller mindre korta besök på Röhsska och Världskulturmuseet.
På Röhsska hade de en utställing (som inte hade något med festivalen att göra), "Icon Dressed" av Anette Meyer med fantastiska kläder, representerande olika tidsepoker, gjorda i vackert blommönstrat papper.
Så bar det vidare till Världskulturmuseet, som jag fullkomligt älskar. Tillsammans med bibliotek i allmänhet, är det något av min favoritplats att vistas på. Då vi redan hade sett de andra utställningarna nöjde vi oss med att se på "Gender Blender"-utställningen i foajén (bakom trappan!). Som väntat var den våäldigt trevlig, och innehöll bland annat en fantastisk kortfilm kallad "Pashke och Sofia" om en kvinna i Albanien som valt att leva sitt liv som man, enligt en gammal albansk som tillät kvinnor att "byta kön" och få tillgång till manliga rättigheter (och ansvar) genom att leva som "sworn virgin", ogift.
Sedan åt vi (jag och min mor) middag på Café Cello, ett fullkomligt fabulous libanesisk café/restaurang på Andra Långgatan vars spenatpiroger jag avgudar. Deras inredning är klockren, även om den tonats ned lite sedan de drabbades av översvämning och behövde göra om allt - jag saknar lite skidstaven i taket.
Efter detta var det dags för dagens höjdpunkt, "Ångrarna" på Pustervik. Pjäsen i sig var helt fantastiskt, och bestod helt i min smak av endast två superba skådespelare på en sparsamt inredd scen. När själva föreställnignen var slut drogs trevligheterna ut ytterligare en stund i och med ett mycket intressant publiksamtal med regissören... som ju förstås är ingen mindre än Marcus Lindeen, som jag avgudar sedan han var programledare för Flipper i P3. Dessutom visade han klipp ur den kommande dokumentärfilmen, med de Riktiga ångrarna. All in all, väldigt intressant.
Jag var även som planerat och kollade in HBT-GBG festivalen litegrann, förstås genom att i allmänhet spana på homosexuella (vaddå? jag är från landet, queermänniskor är exotiskt för mig) på stan, men även genom mer eller mindre korta besök på Röhsska och Världskulturmuseet.
På Röhsska hade de en utställing (som inte hade något med festivalen att göra), "Icon Dressed" av Anette Meyer med fantastiska kläder, representerande olika tidsepoker, gjorda i vackert blommönstrat papper.
Så bar det vidare till Världskulturmuseet, som jag fullkomligt älskar. Tillsammans med bibliotek i allmänhet, är det något av min favoritplats att vistas på. Då vi redan hade sett de andra utställningarna nöjde vi oss med att se på "Gender Blender"-utställningen i foajén (bakom trappan!). Som väntat var den våäldigt trevlig, och innehöll bland annat en fantastisk kortfilm kallad "Pashke och Sofia" om en kvinna i Albanien som valt att leva sitt liv som man, enligt en gammal albansk som tillät kvinnor att "byta kön" och få tillgång till manliga rättigheter (och ansvar) genom att leva som "sworn virgin", ogift.
Sedan åt vi (jag och min mor) middag på Café Cello, ett fullkomligt fabulous libanesisk café/restaurang på Andra Långgatan vars spenatpiroger jag avgudar. Deras inredning är klockren, även om den tonats ned lite sedan de drabbades av översvämning och behövde göra om allt - jag saknar lite skidstaven i taket.
Efter detta var det dags för dagens höjdpunkt, "Ångrarna" på Pustervik. Pjäsen i sig var helt fantastiskt, och bestod helt i min smak av endast två superba skådespelare på en sparsamt inredd scen. När själva föreställnignen var slut drogs trevligheterna ut ytterligare en stund i och med ett mycket intressant publiksamtal med regissören... som ju förstås är ingen mindre än Marcus Lindeen, som jag avgudar sedan han var programledare för Flipper i P3. Dessutom visade han klipp ur den kommande dokumentärfilmen, med de Riktiga ångrarna. All in all, väldigt intressant.
Ditto, darlings.
Jag tänkte spendera större delen av morgondagen i Göteborg, så... gissa vilken tidning jag tänker köpa, om jag hittar den. Beth Ditto sparkar derrière så det förslår. Varför ska de spela på Accelerator i Stockholm istället för Göteborg? Hallå?
All kinds of everything.
Hm. Under lunchen i skolan idag informerade mig den imponerande upplysta Frida om vad löpe är för något, och jag kände mig förstås tvungen att googla det direkt när jag kom hem. Turns out att det finns i keso. Jag älskar verkligen keso - om jag vore tvungen att bara äta en produkt resten av mitt liv vore det keso. Seriously. Så jag känner mig lite emotionellt nedbruten nu. Å andra sidan verkar det som att Valios cottage cheese är löpesfri. Så...
Och nu ska jag trösta mig själv med Chris Boswell och utländsk eurovisionsschlagermusik i Diggil-ej. Fungerar alltid.
Men vad är DAB-radio och hur i hela världen får man tag i det? Jag vill lyssna på SR Atlas hela tiden. Liksom på vilken annan kanal kan man få höra Dana Internationals "Layla tov, Eropa"? J'adore, obviously.
På tal om radio ska jag imorgon se pjäsen "Ångrarna" (som spelas i Göteborg i samband med HBT-festivalen), skriven av Marcus Lindeen, radioprataren. Boy, har jag undrat vart han tog vägen efter Flipper i p3.