Även om jag igår inte hittade någon NME med Beth Ditto i Göteborg igår, och inget nytt nummer av l'Officiel syntest till, kom jag dock hem med en annan tidning, Missbehave "for the fashion rebel" istället. Uppenbarligen är Kelis krönikör i den, och tar i sin första text upp ämnet feminism. Kan det bli bättre?

Jag var även som planerat och kollade in HBT-GBG festivalen litegrann, förstås genom att i allmänhet spana på homosexuella (vaddå? jag är från landet, queermänniskor är exotiskt för mig) på stan, men även genom mer eller mindre korta besök på Röhsska och Världskulturmuseet.
På Röhsska hade de en utställing (som inte hade något med festivalen att göra), "Icon Dressed" av Anette Meyer med fantastiska kläder, representerande olika tidsepoker, gjorda i vackert blommönstrat papper.

Så bar det vidare till Världskulturmuseet, som jag fullkomligt älskar. Tillsammans med bibliotek i allmänhet, är det något av min favoritplats att vistas på. Då vi redan hade sett de andra utställningarna nöjde vi oss med att se på "Gender Blender"-utställningen i foajén (bakom trappan!). Som väntat var den våäldigt trevlig, och innehöll bland annat en fantastisk kortfilm kallad "Pashke och Sofia" om en kvinna i Albanien som valt att leva sitt liv som man, enligt en gammal albansk som tillät kvinnor att "byta kön" och få tillgång till manliga rättigheter (och ansvar) genom att leva som "sworn virgin", ogift.


Sedan åt vi (jag och min mor) middag på Café Cello, ett fullkomligt fabulous libanesisk café/restaurang på Andra Långgatan vars spenatpiroger jag avgudar. Deras inredning är klockren, även om den tonats ned lite sedan de drabbades av översvämning och behövde göra om allt - jag saknar lite skidstaven i taket.

Efter detta var det dags för dagens höjdpunkt, "Ångrarna" på Pustervik. Pjäsen i sig var helt fantastiskt, och bestod helt i min smak av endast två superba skådespelare på en sparsamt inredd scen. När själva föreställnignen var slut drogs trevligheterna ut ytterligare en stund i och med ett mycket intressant publiksamtal med regissören... som ju förstås är ingen mindre än Marcus Lindeen, som jag avgudar sedan han var programledare för Flipper i P3. Dessutom visade han klipp ur den kommande dokumentärfilmen, med de Riktiga ångrarna. All in all, väldigt intressant.