~*~*~

För att försätta mig i historiskt korrekt stämning lyssnar jag på Puccinis La Bohème. Enligt wikipedia hade den premiär 1896.

Jag håller på att försöka återkalla mina minnen från Disneyland Paris, och funderar på vad som egentligen var min favoritsak i parken... och det är inte svårt att komma på. Då jag har en mystisk faiblesse för snygga utemöbler, var förstås åsynen av dessa kreationer höjdpunkten under min dag. Seriously, om jag kommer dit igen ska jag vända uppochned på de där gråa stolarna à la Antikrundan för att leta efter ett märke/stämpel/whatever som kan leda någonstans där de säljs.


...Och på tal om design, hur coolt låter det inte med Comme des garçons för H&M? Jag ska så försöka att inte vara inne i en av mina frekventa ekonomi-på-minus-faser när kollektionen kommer ut.
   Jag tycker faktiskt att jag förtjänar faktiskt minst ett plagg därifrån, efter att jag igår till min chock och förtjusning faktiskt, mellan tårarna, förstod litet av vad Den Japanske Vännen i drugstoren sa i det där leta-reda-på-folk-programmet i fyran. Borde jag kanske ta upp mina japanskastudier på allvar igen och läsa det på universitetet i höst? (O, ljuva framtidsångest.)

Idag har jag, till tonerna av Morrissey och Sarah MacLachlan, i stort gjort klart mitt senaste skolsömnadsprojekt, en randig/blommih klänning med rynkad kjol, puffärmar, knäppning frampå livet, Peter Pan-krage och en hyfsat mönsterpassad ficka på kjolen. Även om min oförmåga att fotografera eller agera modell drar ned intrycket litet, lovar jag att den faktiskt är ganska fin IRL.

Och nej, det brukar inte ligga så många väskor/påsar på golvet, men jag var tvungen att flytta (slänga ned) dem från sin normala plats för att få full vy av spegeln.

Större delen av dagen har jag ägnat åt att, för Engelska C's räkning, läsa Ernest Hemingways "A farewell to arms". Även om jag inte alls tycker speciellt mycket om boken, kan jag glädja mig åt att den åtminstone är mycket lättläst. Tyvärr verkar den även extremt sövande, vilket dock kan vara bra om jag någon gång drabbas av svåra sömnproblem men vill hålla mig borta från medicinska preparat. 
   Jag har även sett det rafflande och chockernade finalavsnittet av den brittiska vulgoversionen av Project Runway, Project Catwalk. Medan hela säsongen ärligt talat varit en pers att se, med some serious ugly going on mest hela tiden, så kan jag utan att avslöja för mycket säga att det hela trots allt - och tack och lov - slutade lyckligt. Må nu bara Ben DeLisi få tid att gå i terapi eller ta en lång semester.

På tal om Project Runway, här är, for your viewing pleasure, en av mina favoriter från Christian Sirianos (he's kind of a big deal) senaste kollektion. Ze coat:

Jag såg ganska nyss sista avsnittet av som är PR4 (just efter att ha tittat på den förskräckliga, vulgära, otroligt sjaskiga brittiska motsvarigheten Project Catwalk, så det blev en ljuv omställning) och utan att avslöja för mycket för dem som inte känner till resultatet kan jag säga att jag inte är helt missnöjd. Jag är till och med väldigt nöjd. Det kunde inte ha gått bättre. 
Dessutom har jag, tack vare PR4, fått en helt ny respekt för Victoria Beckham. Fierce!

På söndag åker jag och resten av min projektgrupp på studieresa till Paris, och för att hålla mig till traditionen (som instiftades i höstas) att på något sätt skada mig själv fysiskt några dagar innan avresa, har jag lyckats stuka foten och kan knappast gå (dramaqueen!). Nej, men allvarligt talat så är det extremt irriterande, speciellt då en av mina få relativa talanger i livet tyckts mig vara mina hyfsat välutvecklade förmåga att gå länge och i rask takt (och någorlunda korrekt riktning) i större städer. Men jag ska fösöka låta bli att springa alltför mycket under helgen, så hinner det förhoppningsvis läka. Min smärtande fot har i vilket fall som helst fått mig att fundera över vilka skor jag borde ha på mig (i allmänhet), och det enda jag kommit fram till är egentligen att jag längtar till att det blir tillräckligt varmt och soligt så att man kan ha sådana här skor på sig. Ah, j'aime bien la couleur rose.

(Inhandlade på Myrorna en kall och stormig dag i ett försök att drömma mig bort till sommaren.)

Döm förresten om min skräckblandade förtjusning då Bea Szenfeld för några veckor sedan medverkade i Fråga Olle i 5:an och hade den här klänningen på sig. (Det syns inte om man inte är extremt uppmärksam, men den svarta bag som hänger vid min högra - alltså den med klockan - arm är inget mindre än en väska från Mood Designer Fabrics, känt från Project Runway, som min mor had med sig tillbaka från NY i somras.)

Imorgon ska jag göra resternade delar (allt utom speaking som jag gjorde förra veckan) av Cambridge Advanced English, vilket innebär att så gott som hela dagen kommer tillbringas med provskrivande i Göteborg. Alltså får det troligen bli till att packa idag (om jag bara lyckas uppbringa kraften att resa mig upp och gå till resväska och packningsbara föremål) . Själva avresan kommer alltså sedan äga rum på söndag förmiddag, återfärden på torsdag förmiddag, och tiden däremellan i Paris. Efter litet om och men ser det nu ut som att vi kommer ha vårt högkvarter (aka olyxig sovplats) på ett hotell i Marais. Låt oss inte ens gå in på mina känslor inför kombinationen: bo, Marais.
Förutom det ska vi - och det här är ju då själva poängen med resan och projektarbetet - göra ett högst vetenskapligt besök på Disneyland Paris, där (till skillnad från 4e arrondissementet) jag aldrig förr varit.

Och på söndag kommer jag hålla utkik efter Jérôme Pradon som enligt sin officiella hemsida är på semester från Lord of the Rings den 2-9 mars...

För att riktiga fashionistas alltid har ett tygstycke hängande runt halsen. Så det så. Sjalen är från Myrorna (man skulee kunna tro att jag är en sådan där trendig person som bara avgudar att shoppa second hand, och inte alls tycker att begagnade saker för det mesta är rätt så motbjudande), den bylsiga samt för stora blusen under brukade tillhöra min morbrors fru och byxorna är förstås H&M. Bling-igt hårspänne (paljetter!) från je ne sais pas où. Och frisyren kallas Kelly Osbourne-wannabe med en touch av Marie-Geneviève från PR Canada.

Min gröna sammetsgardin-klänning, med lila underkjol och lilafodrad sammetscape, är sedan några dagar tillbaka typ färdig. De flesta lösa trådarna bortklippta.

Allt jag behöver nu är ett tillfälle att använda den. Maskerad, anyone? Karneval? Vårväder?

Anyways, I'm off to Göteborg för att besöka den bisarra Bröllops&Fest-mässan, där min syster ska gå korsettmodell (jag gjorde detsamma igår, vilket jag förstås tänker återkomma till i ett senare inlägg.)

Idag bar det för mig, i sällskap av min mor, iväg till Göteborgs Filmfestival, för att se den första av de fem (inte världens mest imponerande antal, jag vet) filmer jag har biljett till. Mer om detta i nästa inlägg - filmen förtjänar utan tvekan ett eget sådant.
Detta gav mig en ursäkt att ta mig ur de mjuka men mindre glamourösa kläder jag burit tidigare under dagen, och premiöranvända skjortan jag köpte under - men inte på - mellandagsrean.
Och what can I say, innehavandet av en ny fabulös rosa kamera inspirerar till narcissism.

Och så här såg jag ut igår, på väg till Footloose... hemmagjord kjol av - dare I say it? - second hand-tyg, skjorta från min favoritaffär i Borgholm (den heter något franskt, typ Magnifique), och fake-korsett från H&M.

Då jag till min stora sorg och fasa inte hittade pappret till min franskaläxa (som jag för övrigt sett fram emot att göra) har jag istället ägnat helgen åt sömnad (även det skolarbete), av min Scarlett O'Hara-wannabe gardin-klänning, med avbrott för saker såsom att se senaste avsnittet av Project Runway 4 (absolutely fabulous säger jag bara) och att läsa i Anna Karenina, samt läsa ut The Slippery Slope.
Så här såg min kreation hursomhelst ut i morse:

Och jag vill inte vara skrytsam, men är den här (inte helt nya) klänningen fabulous eller vaddå? Den är gjord efter ett mönster från tidningen ゴスロリ, med ett tyg som jag köpte (på rea!) i Rotterdam i somras, där vårt hotell låg i princip granne med en tygaffär.

 

(Och ja, det är en signerad Eddie Izzard-bild ni ser där i bakgrunden, de sålde sådana när han var på Lorensbergsteatern för några år sedan. Dvs det var ingen livesignering. Och på dörren sitter en karta över Japan som även är en kalender för 2007. What can I say, either you're in or you're out.)

Jag har förresten varit nästan-produktiv idag och försökt organisera  de skrynkliga mönsterdelar som hittills legat i total oordning i lådor och påsar. Och så har jag köpt nya mormors(farmors?)kängor i plastigt material på rea. Vi får se om de håller längre än de förra.

Jag beordrar alla att se Project Runway Canada. Designersarna är högst begåvade, utmaningarna intressanta. Och programledaren, Iman, är inget mindre än en gudinna, som tar programlederi och runway-bedömande till en helt. ny. nivå.