Äntligen.

West End Star är något av mitt nya favorit-tv-program. Hur länge har inte världen väntat på ett seriöst, konstruktivt och intressant musikaliskt(/teatralisk) tävlingsprogram? Det fyller ett hål i tv-världen. Och dessutom handlar det ju förstås om musikaler. Som jag, vilket jag säkert nämnt förut, älskar. Fabulous. Jag har dessutom fått för mig att jag sett Divina Sarkany som Maria M i JCS på Göteborgsoperan. Och i Fame i Lisebergshallen? Det var nog innan jag fick för mig att jag skulle köpa program till alla föreställningar jag såg.

Entrez dans la danse de ceux qui osent aimer.

Le Cabaret des Hommes Perdus är precis så bra som jag mindes den. Merveilleux. Live eller dvd (och dvd innebär förstås en massa underbart genialiskt roligt extramaterial).
Om jag bakar riktigt många pepparkakor till min franskalärare, tror ni jag kan övertala honom att använda den i undervisningen i vår då? Vi går ju ändå sista terminen - det är hög tid att börja studera modern fransk kultur.

image67

Le DVD des Hommes Perdus & moi

Tack och lov är jag den i min familj som är hemma nu, men om någon anna för stunden befann sig i huset skulle den stackaren få höra mig göra lyckoutrop (squeal?), ungefär som Dawn i Buffy the Vampire Slayer gör när hon inser att Willow & Tara är ihop igen. Mais qu'est-ce qu'elle a? frågar du dig nu.

Jo, när jag kom hem från skolan för någon halvtimma sedan och hämtade posten fann jag till min stora spänning ett paket från amazon i brevlådan. Redan där började mitt hjärta slå snabbare. När jag så kom hem kunde jag inte, trots att paketet egentligen var adresserat till min mor (av betalningstekniska skäl), låta bli att öppna det. Et voilà!

image64

image66

Jérôme en francais

Scener ur Road Movie
(för dem som föredrar honom när han inte sjunger...)

Roadmovie
Uppladdat av fany24

Heaven on their minds

(This is me procrastinating.)

Voilà Jérôme Pradon et Glenn Carter:




Jérôme är inte direkt vad man skulle kalla "lättlyssnad" och antingen älskar man honom eller så håller man händerna för öronen och nöjer sig med att njuta av den visuella aspekten. Och blir smått besatt av att analysera det faktum att Judas tycks vilja stå väldigt nära Jesus (I got one word for y'all, kittens: bibelslash)

Den tredje december...

image55
Yay.

Le CD des Hommes Trouvés!

Så alltså, imorse efter frukost, tog jag mig själv i kragen och cyklade den lååånga backiga vägen till Sätilas bensinmack i motvind från alla håll (...) och iskyla. Det var en utmattande upplevelse, no boubt, men se vad jag kom hem med!
Le Cabaret des Hommes Perdus the cd!!!! Från Paris! Beställd direkt från teaterkompaniet, på très mauvais (men uppenbarligen begriplig) franska. Jag fick t.o.m. ett fint fot från showen med en handskriven artighetsfras på baksidan. Jippi, liksom. :D :D :D

image35

Swing!



Tragedy (take a look and see)

Mitt hår är fortfarande en tragedi. Men å andra sidan cyklade jag tidigare idag flera kilometer utan svårighet, samt klippte ut diverse mönsterdelar ur mitt fabulösa älv-tyg, och dessutom ser mitt rum ovanligt städat, genomtänkt och elegant ut. Det är nästan så att jag kan glömma bort at sura över det faktum att adaptern till min laptop har bestämt sig för att . Vilket innebär att datorn i sig har ca en timma och tio minuter kvar att leva innan även den går till de sälla jaktmarkerna.

För övrigt har jag verkligen, verkligen försökt att tänka positivt angående den kommande Lord of the Rings-musikalen och Jérôme Pradons medverkan i den. Det har dock varit utan framgång, så nu har jag beslutat att ge upp och helt enkelt omfamna den sida av mig som tycker att hober, gråa trollkarlar och mänskliga krigare med otvättat hår är något av det mest patetiska som finns. Sorry, Jérôme.
Men, från ett skamlöst fördomsfullt perspektiv, erkänn att hela idén med LotR: The Musical är väldigt gay. Jag menar, långfilmerna var ju redan homoerotiska så att det förslog, så hur ska det bli nu när de till råga på allt brister ut i sång och dans stup i kvarten? Och när Jérôme Pradon, av alla tänkbara människor, syns i rollen som El Macho.

På tal om Jérôme, så upptäckte (=blev medveten om dess existens) jag förra veckan den franska tv-serien Clara Scheller, om Clara som bor ihop med sin bögkompis JP. Min första tanke när jag läste den här sammanfattade programinformationen var "Oh my god! JP är ju Jérôme Pradons initialer! Karaktären måste ju förstås vara direkt byggd på honom!" Efter att ha kastat ett öga eller två på serien kunde jag dock lätt besviken konstatera att så inte var fallet. JP var typ kontorsarbete snarare än musikalstjärna, och hade dessutom halvlångt lockigt hår. Suck.

Anyway, I'm doing skolarbete. Mycket koncentrerat och fokuserat.

Nyare inlägg