Från skymning till gryning.

Det är något visst med att gå på bio vid obekväma tider på dygnet. Jag är just hemkommen, medelst cykel genom ett skumt upplyst Göteborg, från något så utmattande som ett Twilight-triatlon på en av stadens biografer. Av en slump läste jag om det idag och inhandlade den sista biljetten, då jag börjat ana att min avgudan av Buffy the Vampire Slayer och min tendes att se Lestat & Louis som representanter för modern vampyrfiktion kanske innebär att jag inte längre är helt à jour med den aktuella blodsugarscenen.
Må hända att jag läst första Twilight-boken som kurslitteratur (jo jag lovar! dessa högre utbildningar!), men filmerna var mig helt främmande och inte alltför lockande, så vad bättre då än utsätta mig själv för en åtta timmars intensivkurs i filmatiserad meyersk mytologi, tillsammans med hundratals entusiastiska tonårsflickor? Jo, de senare var något skrämmande förstås - som alla större och något homogena grupper är - då deras fnittrande påminde mig om de skoldiscon jag tenderade att undvika. Men, personalen var utklädd och det är alltid roligt att se filmer som del av en publik som faktiskt är tillräckligt intresserad för att vänta ända till en minut över midnatt för att få se en film som tydligen hade sitt premiärdatum fastslaget till idag, 30e.

Filmerna då? Jag minns knappt vilken som var vilken - men ett bestående intryck var att hur i hela världen kan en varulv ha så vita tänder? Ge gossen litet kaffe! Allt som allt var de snygg gjorda; episka miljöbilder och våld gör sig utomordentligt bra förpackat i modern teknologi. Och i film två dök det upp några karlar i västar, vilket ju trots allt är mer attraktivt än en vaxad varulvsbringa. På tal om det blev jag dock litet inspirerad av de flickor (och säkert enstaka pojkar) i publiken som jublade och applåderade då nämnda barbröstade bodybuildern ("Doesn't he have one shirt?" e.d. för att citera någon lagom perifer karaktär) dök upp, och föreslår detsamma inför nästa Sherlock Holmes-film. På något fint viktorianskt sätt, alltså. (OMG de borde ordna Sherlock Holmes Movie Night för premiären! Jag tänker fancy sirliga biljetter, utdelande kanderade äpplen (à la Pomegranate), specialinredd biosalong och, hur stor turnyr kan man ha innan det blir omöjligt att få plats i en vanlig biostol?)

Innan jag somnar: den avslutande filmen hette ju "Eclipse" vilket osökt får mig att tänka och nynna på detta. Asså om ni tyckte att Pattinson var blek så...



Sist men inte minst: familjen Cullens hus var snyggt, men det slog inte det i A Single Man. Och hur kommer det sig, att de som har något att dölja vad gäller sitt privatliv boätter sig i hus som består till sådan stor del av fönster?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback