Jag är inte vänskapligt inställd till tabloidjournalistik, men...
Det är något lugnande med att läsa nyheter som till större delen saknar substans. Ungefär som när löpsedlarna löd "Kalle olyckligt kär i Mariette" eller vad det nu var; för ett ögonblick kan jag låta mig själv tro att det faktiskt är det största, mest angelägna som har hänt på senaste tiden. Inga katastrofer. Inga osämjor eller orättvisor (ödets eller samhällets). Bara ett tv-program och en medverkande som sade något som blev till något annat.
Dagens ickenyhet (som jag tydligen trots den benämningen känner för att föra vidare - paradox!), om än en mindre trivsam sådan, verkar vara att Sherlock Holmes-uppföljaren är hotad, då en person som enligt vissa källor inte har några rättigheter till Holmes hotar med att dra tillbaka desamma ifall film nr II innehåller för många anspelningar på att Doktorn & Detektiven skulle vara romantiskt involverade, som vi säger i den övertydliga shipper-branschen.
Vad gör då den här historien intressant? Först och främst tycker jag att det faktum att en vad jag vet icke ännu påbörjad uppföljare kan vara all over the news som ämnet för någon slags debatt (om än inbillad) bara någon vecka efter att dess föregångare haft premiär. Här snackar vi heavy publicitet.
För det andra är ser jag födelsen av ett nytt allitererande modeuttryck: anglofonerna får nämligen det hela att handla om rättighetshävdarens rädsla för så kallade "homosexual hints". Smaka på det - homosexual hints - är det inte för ljuvligt? Inte bara upprepningen av bokstaven h, dessutom skapar det en abstrakt bild av den lilla hinten som inser att den gått och kärat ned sig i en annan hint. Hur ser då en hint ut, är det en fantasivarelse eller helt enkelt ett dialektalt sätt att uttala "hind", som i "Den Lilla Hinden", om djuret som blev satt i guldbur hos kungen osv... och frågan på ALLAS läppar: är de homosexuella hintarna släkt med de homosexuella ljudteknikerna?
Och sist men inte minns inspirerade storyn det alltid lika pålitliga Aftonbladet att författa den deliciösa rubriken "Homo-Holmes kan stoppa uppföljare". Det, darlings, är inte bara journalistik på hög nivå, det är en genialisk potentiell tagline till en uppföljare, alternativt till en serietidning av superhjältetypen. Just you wait.
Dagens ickenyhet (som jag tydligen trots den benämningen känner för att föra vidare - paradox!), om än en mindre trivsam sådan, verkar vara att Sherlock Holmes-uppföljaren är hotad, då en person som enligt vissa källor inte har några rättigheter till Holmes hotar med att dra tillbaka desamma ifall film nr II innehåller för många anspelningar på att Doktorn & Detektiven skulle vara romantiskt involverade, som vi säger i den övertydliga shipper-branschen.
Vad gör då den här historien intressant? Först och främst tycker jag att det faktum att en vad jag vet icke ännu påbörjad uppföljare kan vara all over the news som ämnet för någon slags debatt (om än inbillad) bara någon vecka efter att dess föregångare haft premiär. Här snackar vi heavy publicitet.
För det andra är ser jag födelsen av ett nytt allitererande modeuttryck: anglofonerna får nämligen det hela att handla om rättighetshävdarens rädsla för så kallade "homosexual hints". Smaka på det - homosexual hints - är det inte för ljuvligt? Inte bara upprepningen av bokstaven h, dessutom skapar det en abstrakt bild av den lilla hinten som inser att den gått och kärat ned sig i en annan hint. Hur ser då en hint ut, är det en fantasivarelse eller helt enkelt ett dialektalt sätt att uttala "hind", som i "Den Lilla Hinden", om djuret som blev satt i guldbur hos kungen osv... och frågan på ALLAS läppar: är de homosexuella hintarna släkt med de homosexuella ljudteknikerna?
Och sist men inte minns inspirerade storyn det alltid lika pålitliga Aftonbladet att författa den deliciösa rubriken "Homo-Holmes kan stoppa uppföljare". Det, darlings, är inte bara journalistik på hög nivå, det är en genialisk potentiell tagline till en uppföljare, alternativt till en serietidning av superhjältetypen. Just you wait.
Kommentarer
Postat av: Mattias Boström
Härligt att se att du tillämpat mer källkritik på den här nyheten än vad Aftonbladet gjorde. De hade bara behövt googla på hennes namn för att se att det var något skumt med det hela.
Skrev nyss en bloggpost om det: http://www.sherlockholmes.se/2010/01/05/aftonbladet-gick-pa-sherlock-holmes-bluff/
Gillar din blogg!
Hälsningar,
Mattias
Trackback