I år var familjens julfirande uppdelat i tre delar, hopknutna med hjälp av välsignade SJ (men var var de fina bistrovagnarna som ju står för halva anledningen att sätta sig på InterCity till hufvudstaden?): hemma den 23, med morbrors familj i Stockholm den 24 och 25 och så farbror den 26. Julklappsutdelningen hemma blev till en mycket opretentiös och trivsam stund, mycket tack vare att vi - inspirerade av Anna Ankas Jul - beslutade att spontanrimma till julklapparna; litet som Poetry Slam. Mycket rolig idé. Andra höjdpunkter under helgen var möjligheten för mig att för första prova på singstar och likaså ett välsmakande vin utan minsta tillstymmelse till sötma, den försenade och därmed något utdragna tågresan hem då jag hann läsa ut en ypperlig bok (Ali Smith - The Accidental) samt två timmar lång promenad i Vällingby; vi ska till och med ha gått förbi den sjö där Oskar i Låt den rätte komma in knockade sin plågoande.

Imorgon är det back to work; årets mellandagsrea ska visst gå under namnet "mellandagspriser" och jag kan meddela att hos oss är de senare faktiskt är rätt så identiska med "innandagspriserna" och de kommande "efterdagspriserna". Det är som de där "Before, Dring & After Sex Mints"-pastillerna fast med priser och högtider.
Jag planerar även att se till att kunna skriva upp trettio böcker (inte speciellt imponerande mål; nu ligger jag på ungefär 28) på min approximativa lista över litteratur insupen under år 2009, så ihop med intensivt arbetande (kunder! I'm talking to you!) och förhoppningen om att lyckas färdigställa åtminstone den där blusen jag sytt på i några månader, hoppas jag kunna distrahera mig själv tillräckligt mycket för att kunna undvika att läsa eventuella  illusionsspolierande recensioner av Sherlock Holmes-filmen innan fredag, då filmen har Sverigepremiär och jag biobiljetter. Jag råkade förresten igår av en slump se en kort trailer på hemmabiostorbildstv igår: RDJ, Jude Law, waistcoats och klockkedjor? Mm, deliciöst. Senaste och ack så minnesvärda tillfället då jag såg en viktoriansk Law var för en evighet sedan i Wilde, ni vet den där filmen om  überdandyn i vilken även en ung Ioan Gruffud gjorde en en storslagen insats (syftningsfel?).
Så fatta vilka höga förväntningar jag har när han, Law alltså, nu återigen ikläder sig den eleganta viktorianska herrens skrud.