Current music: Suzy Solidor

I onsdags lämnade jag resten av gruppen åt sitt öde på väg till Moulin Rouge, och tog mig istället en långpromenad som enligt mina uträkningar ineffatade 3e, 11e, 12e, 4e och 1er arrondissementet. Jag har alltid tyckte om att vandra omkring i städer, och tillbringade en merveilleux förmiddag inte-helt-vilse på Paris gator. Först gick jag (från hotellet, vid métro Filles du Calvaire) via Boulevard Voltaire, som jag kände igen lite sedan jag för några år sedan gick där på väg till Père Lachaise, till Place Léon Blum där jag tog av på Rue de la Roquette för att titta in på en tygaffär vars namn jag glmöt (nånting med ett personnamn och "tissus"). Jag hade dock inte råd att köpa något där, och gick sedan vidare längs med Lédru-Rollin, där jag visste att Baby the Stars Shine Bright ligger (jag mindes inte exakt var, men den var ju tvungen att dyka upp såsmåningom)...
   Låt oss stanna där och fördjupa oss litet: Baby är en sådan affär som det, på grund av att det för det mesta inte direkt kryllar av kunder (när jag varit där, åtmisntone), är svårt att gå in i utan att köpa något. Affären är rosa på utsidan, och sött inredd med en passande bedårande kassörska i Lolita-utstyrsel. Eftersom mina ekonomiska tillgångar som vanligt var något begränsade blev det ingen klänning eller jacka e.d. därifrån för min del, utan den tygkasse, exklusiv för Paris-affären, som jag nämnde i förra inlägget. Jag kan förresten säga att man fick god service i priset - först slog hon in väskan i rosa smällkaramellpapper (i brist på bättre ord...), och sedan lade hon den i en  plastpåse som hon tejpade ihop med ett litet klistermärke med loggan. En väska. Jag hade kunnat ta den i handen, liksom. 


Innan jag går vidare måste jag nämna något om vädret. När vi vaknade på morgonen hälsades vi glada av sol utanför fönstret (illsutrerat av mitt kisande på första fotot.) Det blåste sedan något förskräckligt (jag flög nästan bort), och var hyfsat soligt. Dock ändrade det sig litegrann medans jag gick, och när jag såsmåningom nådde Place de la Bastille och såg statyn den lilla ängeln... kände jag hur vattendroppar började falla ned på mig. Förtydliganden: när jag såg ängeln började det regna.
För det obekanta örat kan detta tyckas som något helt oviktigt och inte alls magiskt, men med tanke på att jag spenderat den senaste månaden lyssnandes på soundtracket till filmen Les Chansons d'Amour får det en annan betydelse. I en vacker scen i filmen sjunger nämligen huvdpersonerna (flera gånger) att

il pleut des cordes sur le génie
de la place de la Bastille

Är det då konstigt att upplevelsen blev nästintill religiös för mig?

Anyway. Från la Bastille gav jag mig av mot mitt älskade 4e arrondissement, och när jag nådde bekant mark vid Place de Vosges dök solen återigen upp och lyste vackert upp himlen, husen och gatorna. Därifrån gick jag sedan via Rue des Rosiers, som kryllade av falafler, kosher och hebreiska tecken, och slutligen till min favoritgata med det alltför långa namnet Rue St Croix de la Bretonnerie, där nästintill varje skyltfönster pryds av en regnbågsflagga. Efter lite shopping (deckaren, och Solidor-skivan) i bokhandeln Les Mots à La Bouche gav jag mig sedan av, St Croix de la Bretonnerie till slut och förbi Centre Pompidou, till resten av gruppen som vid det laget befann sig i Les Halles.

I mitt konstnärliga fotokollage, lägg märke till himlens skiftande färg (det är kanske 20 minuter mellan dem), de fabulösa leopardstövlarna som hänger men inte är till salu i second hand-affären jämte Les Mots à la Bouche, och vegetationen på trottoarerna och på gatan (?) som går in mellan husen bredvid restaurangen Le Gai Moulin. Och det fototekniska misstaget att fotografen i sin rosa sjal (la voile is teh shit) speglades i glaset när jag skulle ta kort på det smakfulla upplägget av paljetterade tygstycken i regnbågens färger i fönstret till Café Amnésia.