Igår var jag och min syster i Göteborg i nästan 12 timmar, som vi på något vis fick svårt att få räcka till. Vi inledde vistelsen med fly regnet utomhus och ta en längre fika på Espresso House (oo, som jag har saknat sweet soya-chailatte när jag varit och villat ute i Europa), och jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet till och beundran för den som kom på att bygga en slags balkong där man kan sitta med sin fika och se ut över affärens (köpcentrats?) bottenplan pch allt spännande som försiggår där. På något vis föll det sig sedan så att vi fastande inne på NK, och inte gav oss ut på (de då inte längre regninga) gatorna förrän flera timmar senare. Jag vet inte vad det är som har h'nt med mig, men jag får erkänna att "realisation" (se, de orkade till och med skriva ut hela ordet) på NK är något av det roligaste jag varit med om de, um, senaste dagarna. Jag köpte en svart klänning på 70% och något så okaraktäristiskt som ett par - wait for it - gymnastikskor. Vars pris, trots realisationen, översteg min vanliga gräns på 100 kr. Detta innebär att jag, för att inte behöva gråta över slösade pengar, måste inleda ett nytt skede i mitt liv (småsmåningom) och börja träna. Även den fabulösa klänningen jag inhandlade förser mig med motivation till att göra detta, då den är i storlek 34 och ganska tight.
Såsmåningom lämnade vi dock den varma gallerian och gav oss iväg mot nya äventyr, vilka för mig bland annat gick ut på att köpa ett par högtalare till min i-pod (och hypotetiskt sett till min dator, om den hade fungerat, vilket den fortfarande inte gör), en fullpris(!)-kofta från MQ och 7,5 meter (jag var duktig och köpte så litet som jag möjligen skulle kunna klara mig på) vit spets på Knappcarlsson. Och så åt vi sushi, förstås. Och nej, jag kan fortfarande inte äta ordentligt med chopsticks, även om jag i Italien övade på att äta pasta med sådana då vi insåg hur praktiska de var att ta med sig till matsäcken.
När klockan började lida mot 18 begav vi oss så bort mot Bergakungen, med händerna passande fulla av NK & MQ-kassar (vi hann helt enkelt aldrig till H&M och Myrorna) och skokartonger (med praktiska snören att bara den i), för den huvudsakliga ursäkten till vår stadsvistelse: Sex & the City! Yay! Filmen var, som jag hade hoppats, alldeles underbar och superb och trots sin längd inte alls tråkig. Både skådespelarna och kläderna och skorna var lika syngga som vanligt om inte än mer, och jag blev bara glad av den.

Förresten. Jag vet inte om det är jag som har sett för mycker tv (of course i have!) och börjar se i syne eller, men jag är övertygad om att expediten som jag köpte den svarta klänningen av på NK har varit med i Scandinavia's Top Model. Bara så att ni vet.
Och på tal om talangjaktsdokusåpor började ju tv3 som bekant visa den fantastiska fkjärde säsongen av Project Runway häromdagen (Christian Siriano!), och det första avsnittet av säsong två av Shear Genius sändes i onsdags i USA, och sist men inte minst är det bara några veckor kvar tills säsong fem, den sista på Bravo, av Project Runway börjar visas i USA.
Den fråga som återstår är: när ska någon svensk kanal visa PR Canada (mig veterligen har ingen ännu  tagit sig i kragen och gjort det)? Vår nation behöver kanadensisk design, Iman och Lucianm från Transylvanien.