Stockholmsresa & La Céline, ingående rapport

Bon après-midi, tout le monde. I lördag morse satte jag mig alltså ensam på tåget för att bege mig mot hufvudstaden, med målet att (till slut) se Céline Dion uppträda på Globen. Tåget (dit & hem) var förövrigt ett gammalt sådant med en alldeles, alldeles underbar gammaldags restaurangvagn med väggar i guld och grönt, inramade gamla fotografier och korgstolar, där jag kände att jag kunde ha suttit nästan hur länge som helst med min bok och en kopp eko-te (dock förstärde de berusade Göteborgarna tidigt 1900-talsstämningen något på hemvägen).



Det var trevligt att komma till Stockholm, då det inte är varje dag jag är där, och efter mångt och mycket hade jag till och med lyckats ordna (lögn: min morfar hade lyckats ordna) gratis inkvartering inkl. mat his en trevlig människa i en trevlig lägenhet ett fint hus på en hyfsat (min kusnkap och stadens geografi är begränsad) centralt belägen gata med goda tunnelbaneflörbindelser till både glob och tågstation (jag har för mig att det var linje...19?). Jag har alltid varit mystiskt förtjust i att försöka orientera mig i tunnelbanor världen omkring - jag har iofs bara testat tre, i bokstavsförkortningar T i Stockholm, U i London och M i Paris - men änå.) Tillfället till ära var jag på kvällen iklädd en glansig klänning från något märke jag har för mig heter typ Smirk och en basker som min mamma virkat. Det var förresten roligt att se hur de flesta (eller många) i konsertpubliken verkade ha klätt upp. Sådant är alltid trevligt.


   Et oui, jag tog mig till Globen i tid och hann till och med köpa ett program (som jag återkommer till senare), och efter viss förvirring orsakad av en blanding av nervositet och brist på förståelse av Globens numreringssystem (jag lyckades sätta mig på fel plats och för att göra förnedringen ännu större var det ingen annan än Carola, i cowboyhatt, och hennes posse som körde bort mig, end of story) och ett inte-alltför-spännande förband vid namn Calaisa (de som sjöng om någon som hade dött i Melodifestivalen) dök även la Céline upp på den fyrkantiga scenen mitt i Globen.
   Och tja, vad kan jag säga? Till följd av mitt evigt förälskade tillstånd när det gäller Céline, är all objektivitet - likaså sammanhängande rapport - förstås out of the question. Om ni vill läsa något negativt kan ni titta in på någon av de stora svenska tidningarnas hemsida, och själv är jag förstås odelat positiv. Så varsågod att lägga ihop allt och försöka bilda något slags sammanhang.
   I vilket fall som helst. Céline sjöng först och främst fantastiskt bra - hon må alltid ha haft en superb röst, men den tycks bli bättre och bättre med tiden vilket gjorde att de gamla låtarna växta betydligt i sin liveversion. För det andra var hon sådär übervacker så att man inte visste om man skulle vara totalt fascinerad eller avundsjuk eller bara njuta av synen, och för det tredje var showen fabulous. Förutom sångerskan själv fanns ett band, en kör och ett antal dansare (varav en, hon med rakat huvud, var supersnygg) som var mycket duktiga och, vad gäller de senare åtminstone, rände omkring på scenen och gjorde diverse genomtänkta (men ibland något what-were-they-thinking?) rörelser. Där fanns även diverse byggnationer på vilka bilder - av artisterna eller av fina saker såsom text, bilder eller fallande löv - projicerades för att skapa en vacker bakgrund till skådespelet.
Ett sidospår: jag har fortfarande hemska minnen från en konsert med The Rasmus som jag av någon anledning såg en varm dag på Liseberg, där sångaren under heöa konserten hade på sig världens tråkigaste, sjaskigaste kläder. Detta var på intet sätt fallet med la Céline som, förutom att vara konstant vacker och fabulous med glittrande kostymer, perfekt hår och fantastiska skor, under konsertens gång genomförde ett antal klädbyten så att även den modemässiga spänningen hölls konstant på topp. Men jag tror att jag lämnar en mer detaljerad genomgång till ett senare inlägg.
   Låtvalet, så, var ganska väntat, med ett antal låtar från Taking Chances (förstås), I drove all night, några gamla hits som Because you loved me, Love can move mountains, I'm your angel med en högst begåvad körkille som duettpartner och All by myself, ett potpurri med soullåtar, litet Queen, alldeles för litet på franska (Porque tu m'aimes encore, men jag är glad att hon gjorde åtminstone en) och förstås My heart will go on som avslutande finalnummer. Samtliga låtar var superba live, och även de som i studioversion inte gjort så starkt intryck på mig tycktes oemotståndliga under konserten.
   Som sagt sjöng Céline fantastiskt med en underbar röst och imponerade konstant (och ja, personligen tycker jag faktiskt att teknisk skicklighet är något att applådera), och var supersnygg (för att nämna även det igen), och true to character var - hon i sång, minspel och rörelser - uttrycksfull på det där gränslösa sättet som hälften av tiden är vad man kan kalla för mycket, underbart melodramatiskt utan minsta antydan till den tråkiga, pretentiösa subtilitet som vissa lägger sig till med. J'adore, j'adore, j'adore.
   Något annat jag avgudar är konsertprogrammet (inte helt gratis, men om man jämför substans och pris var det typ hälften så dyrt som Starlight Express-ditot), som är ursnyggt gjort (och i designen påminner om någon slags portfolio) med en framsida där bilden växlar beroende på vilken vinkel man tittar från, och innehåller ett stort antal estetiskt tilltalande bilder av Céline samt information om vilka som gjort turnén och korta presentationer av kör och dansare.

Taking Chances Programme

Darlings. Låt mig avsluta i min författarförebild Simon Doonans anda, i föreställningen att ord som är på franska automatiskt är starkare, essentiellt mer än sin motsvarighet i andra språk: La Céline är inte bara fantastisk, hon är fantastique.

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag är inget fan av Céline direkt (det längsta min awe över henne sträcker sig är nog till att spela in My heart will gå on om och om igen på A-sidan av ett kasettband), men det gör mig väldigt glad när artister övertygar live. Härligt att det var en så fabulös upplevelse!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback