Trots trötthet kunde jag förstås inte låta bli att hålla mig vaken för att se drama-debatten/samtalet mellan  Åke Green (det är nästan så att jag skäms över mitt halvöländska ursprung, och förresten, what's with det desperata presque-falsettonläget?), Lars Gårdfeldt som jag fått för mig satt framför mig på Antony & the Johnsons på Trädgår'n för några år sedan (?), och två andra mindre celebra personer, ledda av en elegant Elisabeth Olsson Wallin.
   Och vet ni, man lär sig alltid något nytt. 
  
Det visar sig nämligen att Åke Green inspirerades till att skriva sin (ö)kända predikan efter att ha sett på Melodifestivalen. Tänka sig.