Idag har jag sett de två sista festivalfilmerna för mig i år (av sammanlagt - det mindre imponerande antalet - fem.
   Först såg jag en fransk film kallad helt enkelt "La France". Den handlde om en kvinna i början av nittonhundratalet som klippte håret och tog på sig sk manskläder för att söka upp sin make som försvunnit i (första världs)kriget. Väl ute i skogen träffar hon på en grupp soldater som hon följer med, och detta resulterar i diverse trevliga scener. I mina ögon var det en ganska ovanlig krigsfilm, då den inte innehöll en endaste faktisk stridsscen, och även då soldaterna regelbundet plockade fram sina små instrumnet och (sätt dig ned om du läser det här, hans Wiklund) brast ut i sång (sånger i vilka de var en blind flicka som träffade och socialiserade diverse män från olika länder). Dock menade regissören, som efter filmen talade animerat och mycket på personlig engelska, att inget i filmen egentligen var originellt, nyskapande eller hade någon intellektuell baktanke - nej, frånvarande strider och soldater som sjöng ur kvinnlig synvinkel var nämligen kotym i gamla krigsfilmer från nittonhundratalets tidigare del. Det var även brukligt att använda sånger som inte alls var historiskt korrekta, så i den andan hade regissören själv knåpat ihop de visor som framfördes.
   Även om jag tyvärr inte kände till någon av regissörens filmhistoriska referenser var filmen i vilket fall som helst mycket trevlig och underhållande.
Trailer:

I en av sångerna sjöng en av att han (som blind flicka) hade träffat en utomordentlig polack (samt för övrigt att han ville att Polen skulle invadera Frankrike), vilket innebar en utmärkt övergång till dagens andra film. Efter detta bar det nämligen av från Folkan till de något mer bekväma stolarna på Bergakungen, för att bevittna ett schweiziskt verk (av och med Lionel Baier) kallat "Comme des voleurs (à l'Est)", eller på engelska "Stealth". Den handlade om westernbok-besatte radioprataren Lionel (ja, samma Lionel som som regissören/huvudrollsinnehavaren) som vid upptäckten av att han hade till viss del polskt ursprung blev lätt besatt av denna tanke, och, efter mycket om och men och under dramatiska omständigheter, plötsligt lämnar familj, (ex)pojkvän och allt för att tillsammans med sin syster (lysnade spelade av Natacha Koutchoumov) åka på en drmatisk roadtrip i Polen i sin lånta jobbil.
Även om slutet lämnade mig litet förvirrad, tyckte jag mycket om filmen (trevlig, sympatisk, engagerande karaktärer och skådespelare) och hade gärna sett att den fortsatt någon timme till... 
   Et voilà, la bande annonce:

Bande annonce Comme des voleurs
Uppladdat av GayClic

Om jag så skulle rangordna de filmer jag sett skulle det se ut såhär:

1. Les Chansons d'Amour (Love Songs) - j'adore, nynnar fortfarande på låtarna och kommer definitivt att köpa dvdn
2. Comme des voleurs (Stealth) - rolig, engagerande, flerspråkig, och dessutom var Natacha Koutchoumov superb
3. Itty Bitty Titty Committee - onekligen det roligaste namnet att försöka uttala, dessutom en trevlig och rolig film  
4. La France - mycket underhållande, fast kanske inget jag kommer att gå omkring och tänka fundera över
5. La Antena (The Aerial) - estetiskt tilltalande, men övertydlig och inte så tankeväckande som den kudne ha varit