Min sedan en tid tillbaka pågående håridentitetskris börjar sakta men säkert transformeras till en full-fledged allmän identitetskris, vilket är ett tecken på att jag i det snaraste nog borde försöka göra något åt den. Men. Tanken på att frivilligt gå till en frisör känns inte helt självklar. Dels känner jag klart igen mig i kvinnan i Fab 5 som erkände att när hon senast var hos frisören, för 20 år sedan, sade denna att hon hade risigt hår och sedan återvände hon aldrig dit (förrän fab Kyan tvingade/övertygade henne). Dels är jag inte alls sugen på att återigen behöva höra en person som för guds skull jobbar med hår och borde veta att det växer ut igen tjata om hur hemskt och oåterkallerligt och vilken big deal det är att klippa håret kort. Det är nästan så att jag hellre klipper det själkv, eller börjar bära slöja eller turban på heltid. Eller, om jag hade varit snygg, gjort som what's-his-name i Westlife i videon till "Queen of my heart".