För övrigt börjar jag så smått inse att mitt tidningskonsumerande kanske inte är helt hälsosamt. Jag kan helt enkelt inte vänta på bussen på centralstationen utan att shoppa loss på Pressbyrån, oberoende av min ekonomiska situation. Bara den här veckan har jag handlat (tre, varför kan jag inte åtmisntone köpa dem som kostar typ 20 kr styck?) tidningar för sammanlagt 208 kr. Bust, L'Officiel, Mana. Jag varierar mig åtminstone genremässigt; en livsstil, en mode och en politik/samhälle typ. Samt språkmässigt; en amerikansk, en fransk och en svensk.
Sedan kan jag även intala mig själv att L'Officiel var ett bra, ekonomisk, köp, då den faktiskt innehöll en bilaga (med catwalkmode för våren), så det blev liksom två tidningar i en. För att inte tala om utbildningsvärdet i att läsa på franska (tack och lov innehöll den ju många bilder.) Franska tidningar är lättare att förstå än franska radioprogram.

Och på tal om tidningar saknar jag Alla Älskar Schlager som kom ut i, vad var det, två nummer förra året och stal mitt hjärta direkt. Vilket kan illustreras av den här produktplaceringsbilden jag tog för nästan exakt något år sedan. (Jag må se döende ut, men det beror snarare på trötthet efter resa än bristande kärlek till Rickard Engfors musikmagasin. Och kanske betyder minen att jag redan där känner på mig att den ljuva tiden med tidningen skulle bli ack så kort?)