Bara ignorera mig så tröttnar jag snart.

 
Jag får skylla på att jag var sysslös (eller kände mig så, iallafall, något vettigt kunde jag säkert ha gjort). Låten är av Jay Brannan (den anda låt han skrev, kan ses och höras på youtube), och det är inte av sadism riktad mot denne som jag slaktar hans låt så här, utan snarare av kärlek och beundran som jag vill vara som han. Även om jag verkligen inte kan spela gitarr, och inte heller har någon fysisk skönhet att falla tillbaks på.
Anledningen till att videon tar slut litet abrupt (om någon mot all förmodan - eftersom ingen läser bloggen överhvud taget - skulle titta så långt), är att jag filmade den med min mors digitalkamera som bara tillåter att man filmar högst tre minuter.