Igår hade vi drog- och alkoholinformation i skolan (jag satt där och fattade nada - jag dricker inget som är starkare än kaffe), och jag förnedrades totalt då informatören skulle demonstrera hur man kan avgöra om ens reaktionsförmåga har påverkats negativt av eventuell alkoholkonsumtion. Experimentet gick ut på att låter en annan person släppa något platt, typ en sedel, en bit ovanför ens hand och så ska man fånga den (mellan pekfingret och tummen, ungefär). Om man är berusad klarar man inte detta och bör inte köra bil. Sure. Jag sitter närmst till hands och blir testperson.
Och förstås, för vad annat kunde man vänta sig, klarar jag inte att fånga sedeln. Jag försöker skylla det på dålig syn (vilket jag har, och som enligt mig är en fullkomligt legitim ursäkt), men ändå.

Imorgon drar min klass till Malmö (och Skåne i allmänhet) för att studera stenar, men hur gärna jag än skulle vilja få lyssna till den skånska accenten följer jag inte med då jag verkligen inte vill missa min en-gång-i-veckan-japanskalektion. Vilket förstås inte är intressant för någon annan än mig.

Då min ipod valde att dö av batteribrist, tvingades jag att ägna dagens bussresor till och från skolan åt läsning, av Donna Tartts "The little friend". Jag har inte kommit så värst långt i den, men kan redan nu meddela att den är en ren njutning att läsa. Den är fiktion när det är som bäst, med en massa intressanta karaktärer och detaljerade beskrivngar av gamla hus och trädgårdar i Amerikanska södern. J'adore.

Gissa förresten om jag blev överförtjust över att se Tim Gunn i dagens avsnitt av "Ugly Betty"? Jag visste förstås sedan innan att han skulle vara med, men att äntligen få se honom leverera sina, vad var det, två repliker var ju näst intill en religiös upplevelse.