Att Glee lockar med ett avsnitt med musik från Rocky Horror får mig nästan att vilja ge serien, som ju började så bra (och när jag säger "började" syftar egentligen jag på pilotavsnittet; tonåriga outcasts! som sjunger!) en ny chans. För om de annars ägnar större delen av sin tid åt att ta dåliga låtar och göra de såpass förfärliga som man kunnat förvänta sig, kanske det ändå kunde bli litet trevlig omväxling med förfärliga versioner av bra låtar. Men är det värt det? Eller borde jag kanske helt enkelt acceptera mitt nuvarande förhållande till Ryan Murphy - där jag helt enkelt inte orkar med mer än en säsong av hans tv-serier (och jag försökte, tro mig, med Nip/Tuck, men intre var det med beundran och glädje).
Intressant nog är Glees utomjordiska transvestit en kvinna, och man kan inte låta bkli att tänka att o, hur nyskapande är inte det, en kvinnlig varelse från yttre rymden! härnäst kanske vi får se en kvinna i titelrollen i Doctor Who (outforskad mark om vi inte räknar med Joanna Lumley). Det är väl en någorlunda acceptabel - om än inkonsekvent realiserad - idé. Men men, intressant att notera är att hon inte alls som man hade kunnat tro kommer från en plats Transsexual, utan från Sensational! Det är intressant att se hur trenderna inom intergalaktisk turism utvecklats sedan 70-talet - men å andra sidan; med tanke på hur extremt dåligt det brukade gå för trans-karaktärerna i Nip/Tuck, är det konstigt att resandet från Transsexual till Ryan Murphys universan är inne i något av en lågsäsong?

När jag lyssnade igenom Glee Horror-låtarna på Internet snubblade jag över en notis som måste sägas ha varit något av en uppenbarelse (man ska ju inte tro något man läser, men jag väljer att det ignorera det för en gångs skull). Enligt denna fann Murphy det löjligt att de homosexuella papporna i Modern Family aldrig kysser varandra (något som jag säkert också irriterats över om jag alls förstått tjusningen med Modern Family), och lovade att protestera mot detta genom att i ett kommande Glee-avsnitt låta Britanny och Santana hångla extra mycket!
Ah, så klart! Att man inte kommit på det tidigare! För vad kan vara mer tydligt och radikalt som protest än unga,  smala inte nödvändigtvis lesbiska hejaklacksledare som kysser varandra! Vive la révolution!
Men ärligt talat, och här kommer uppenbarelsen: vore det inte inte ofantligt logiskt om detta faktiskt var det obegripliga, långsökta sätt Ryan Murphy kom på idéerna till sina tv-manus? Hur mycket skulle det inte  förklara? Är Nip/Tuck med sina svindlande vändningar möjligen ett enda stort hopkok av politiska statements=