Bara för att jag av misstag bokade en filmfestivalbiljett till en film som går på samma gång som Melodifestivalen (eller, så här var det egentligen: det fanns inte i min tankevärld att de inte skulle vänta tills att Filmfestivalen var slut – alltså nästa vecka – med att köra igång Melodifestivalen) betyder inte det att jag inte tänker engagera mig. Jag började igår med att inhandla den så kallade Schlagerbibeln, en bilaga på fladdrigt papper som ett oändligt antal a innehåller arkivbilder föreställande skeenden förra årets MF samt en och annan kort intervju med kända ska-de-vara-med-i-år-igen?! Artister. Samt kommentarer och någon meningslös krönika från en man med ett namn så intetsägande och vanligt att man nästan undrar om det är ett alias, typ den svenska motsvarigheten John Smith. Men tack och lov, om man ser till förglömligheten hos hans namn och skriverier, så illustreras varje liten åsiktsyttring från honom med en stor bild av mannen himself – för gud hjälpe om jag dessutom glömde bort hur han ser ut.

Anyways kan man visst lyssna på klipp ur första deltävlingens låtar på svt.se fram till imorgon kväll. Voilà mina korta omdömen.

Ola – Unstoppable
En musikalisk déjà vu-upplevelse. Är inte det här en gammal Zelmerlöv-låt? Eller EMD? Ola själv?Klippet känns jättelångt, vilket ger gott om tid att studera bilden: har han mascara på sig eller är ögonfransarna så mörka?

Jenny Silver – A place to stay
Tråkig. Jag får hoppas att det händer något spännande i andra eller tredje minuten.

Linda Pritchard – You're making me hot hot hot
Trots mina farhågor (inspirerade av titeln) är det här inte speciellt dåligt (vilket som bekant är ett positivt! omdöme i Melodifestival-sammanhang) och onekligen energiskt. Inte originellt i det minsta, men litet etnotrummor och Ruslana-moves på scenen tror jag att bidraget skulle kunna bli rätt så svårt att motstå.

Pain of Salvation – Road salt
Så. Långsam. Men vet ni vad den påminner mig om... Jérome Pradons försök att agera rockbandssångare, Will you be there. Den där extrema sprödheten på gränsen till sprucken falsett, i någon slags modern vaggvisa för män insida som levt ett hårt liv och som trots sitt tuffa yttre är ack så fragila på insidan. En tidig medelålderskris i vaggviseskepnad?

Anders Ekborg – The saviour
Så här kan man tänka sig att Jesus Christ Superstar hade låtit om Fredrik Kempe skrivit den (att det här sedan är en av de låtar som den senare inte varit med och komponerat är därmed ett mysterium). Medan jag är glad att han inte gjorde det, avskyr jag förstås inte det här. Bra eller dåligt, är det ju trots allt drama! musikal!

Jessica Andersson – I did it for love
Låter som en blandning mellan en Abba-ballad, och Céline Dion à la mitten av 90-talet. En sådan låt som jag genom uteslutningsmetoden kan tänka mig att gilla om allt annat är väldigt dåligt.

Frispråkarn – Singel
Ack, bevara mig från svensk hihop om relationer..

Salem Al Fakir – Keep on walking
Jag är egentligen inget fan alls av herr Fakir, eller hans röst, men måste ändå ge poäng för den dramatiska instrumenteringen. Det låter litet som indie-BWO, och behöver vi verkligen mer BWO i MF?

Så, slutsatsen: i nuläget är Pritchard, trots sin låttext, min favorit. Och förresten, kommer det att finnas sådana där MF-kakor i år som de hade 2009 (och av vilka jag släpade med mig en i flytten till Frankrike)?