Snedfördelning.

Jag har aldrig varit något socialt under, men till min förskräckelse har jag insett att nu när jag inte går i skolan och får sällskap på köpet består mitt umgänge, förutom familjen, uteslutande av män i fyrtioplus-åldern. Kunderna räknas inte. Men tack och lov, i mångfaldens namn - såvida jag inte blir utslängd ur kören skulle jag möjligen kunna sägas utöka det till att innefatta även kvinnor i samma ålder.
Vad kommer det ha för konsekvenser för mitt psyke och personliga utveckling, månntro?

Det blir en ond cirkel, uppenbarligen; ju mer asocial jag är desto mer missanpassad känner jag mig förstås desto mer folkskygg blir jag. Och till slut, så, är jag smärtsamt ocool. Vilket bådar mindre gott för en potentiell spännande framtid. Ibland funderar jag på om jag borde sluta läsa till synes intressanta människors bloggar - inte för att jag är missunnsam (det gäller bara när människor som är yngre än jag lyckas i Idol eller dylikt medialt sammanhang), men för att det är lätt att ge upp hoppet om att kunna nå upp till någon slags samhällets lägsta acceptabla coolhets-coolhetsgrad.
Borde jag färga håret igen? Rött, orange?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback