Enligt allvetande Wikipedia är Karlsson På Taket en nationalsymbol i Ryssland, tack vare en animerad serie som gjordes efter böckerna i Sovjet. Den är sådär fabulöst artsy som jag inbillar mig att animerad barn-tv var förr i tiden (min edna historiska referens: Karl-Bertil Jonsson) och gissa vem som gör rösten till Karlsson? Jo, ingen mindre än Vasily Livanov <3<3<3!



Ju fler avsnitt jag ser av Sherlok Kholmes i Dr Vatsona och ju mer jag förtjusas av serien samt av Livanov och Solomin, desto starkare blir den där gnagande känslan av att jag bedrar min Sherlockian Crush No I, Jeremy Brett. Ack, dessa imaginära kärleksbekymmer...
Risken är att jag blir såpass förvirrad att mitt undermedvetna snart kommer finna sig oförmöget att bestämma vem av de tu det ska föreställa sig som Holmes då jag läser bokförlagorna, för att sså lutligen ge upp och istället, av ren vana, för mitt inre öga projicera en bild av Austin Scarlett.
Men. Varför skriver jag det as if it were a bad thing? Tänk er...


"And as we have all undoubtedly deduced by now, it was with this invisible string that the cunning Count Klum strangled his poor wife."

(Ja, er deduktion är korrekt! Korrekt! Jag har återfunnit den skattgömma med egenhändigt  tagna screen-captures föreställande The Artist himself, den ohjälpligt fabulöse Austin Scarlett, som jag befarade försvunna under övergången till en ny dator. Darn, he is pretty. För att återgälda förlorad tid kommer jag nu att låta överdrivet många av bilderna pryda min blogg, så det så.)