Jag lånade två utomordentligt fina böcker på biblioteket idag; tanken från början var att jag skulle nöja mig med The Adventures of Sherlock Holmes (utgåva från 70-talet, den har stämplar i sig, mmm) men kunde inte motstå frestelsen då jag ställdes ansikte mot framsida med en av de mest utsökt, lekfullt formgivna böcker jag sett. Jag ska inte gå in vidare på den innan jag läst någon sida eller två och därmed har något annat än ren estetik att grunda min uppfattning på, men för att skapa er en bild av den, tänk er något i stil med: Quigley Quagmire gone wild. Till min förvåning hade denna bok, tillhörande Göteborgs Stadsbibliotek och medutgivningsår 2009, inga stämplar men likväl, en kortficka med tillhörande oanvänt stämpelkort inklistrad på en av de sista sidorna. Uppenbarligen, eftersom detta förbryllar mig så, har jag tidigare inte ägnat tillräcklig tid åt att studera de biblioteksböcker lånat, men jag ställer mig frågan: sätter man verkligen kort&kortficka i nyinköpta böcker idag? Det är förstås förskräckligt fint och har en superb mysnostalgifaktor, särkilt vad gäller boken ifråga, men finns det någon som helst användning för det när allt är datoriserat?

Är vi i hemlighet på väg tillbaka till stämplar och kort i lådor och bibliotekarier som lånar ut böcker?