Så här är det: jag lånade The Memoirs of Sherlock Holmes på biblioteket, och som det föll var den pocketutgåva från 2001 ur serien "Classics of Mystery & Suspense" som hamnade i mina händer.

Jag har aldrig, aldrig varit med om en så slarvigt skriven - alltså nedtecknad - bok. Visst, det där exemplaret av Egalias Döttrar som vi har hemma är väl något oortodox med sina plötsliga inslag av ord på norska, men den är åtminstone fullt begriplig, logisk. Och ärligt talat: när en bok funnits i över hundra år, borde inte eventuella slarvfel från originalet ha hunnit fixas och (helst utan att nya tillkommer)?
Nu saknar jag tyvärr Arthur Conan Doyles naturliga fallenhet för 1800-talsengelska, ett faktum som  jag är smärtsamt medveten om, men jag tror mig ändå se skillnad på tidstypiska egenheter och regelrätta tidslösa typos. Det här liknar onekligen det senare. Några fina exempel som jag kan påminna mig är: much har bytts ut mot must, Holmes har blivit litet sådär härligt dialektal och uttalar ordet with som wit, than har systematiskt blivit till that, i vissa småord har sista bokstaven rationaliserats bort, are blir till a (för att framhäva att vi är i Storbrittannien?), she har blivit till det i sammanhanget bisarra shoe, it har ersatts med I. Detta hade jag spontant hade förklarat med automatisk stavningskontroll i datoriserad ordhanterare om det inte varit så att  förekomsten av följande ord tycks motsäga den teorin: blookthirsty.
Då jag tvivlar på att det skulle bero på att förläggaren har någon vision om att offentliggöra Conan Doyles tidigare censurerade slarviga sinnelag (inte läs- och skrivsvårigheter, isåfall hade han snarare varit än mer noggrann) kvarstår två plausibla förklaringar: antingen har förlaget lyckats lägga vantarna på världens mest ouppmärksamme skrivmaskinist (datorist? existerar yrket?) som för övrigt högst troligen har gått på samma texterdigeringsskola som TV3s textare av utländska program (en annan av mina hjärtefrågor); eller så bildar de felskrivna orden helt enkelt ett hemligt kodat meddelande (då troligen bestående av de förvanskade originalorden).

Hittills kunde jag ändå utstå dessa egenheter, då jag trots allt tror mig ha lagt märke till majoriteten och spontanöversatt dem till vanlig engelska. Dock blev jag ordentligt konfunderad när jag började läsa de första sidorna av The Musgrave Ritual och inte förstod ett dyft. Läs följande mening och försök hänga med. Vem syftar det till? Finns det överhuvudtaget någon logik i les connecteurs logiques?

"The rough and tumble work in Afghanistan, coming on top of a natural Bohemianism of disposition, has made me rather more lax than befits a medical man who keeps his cigars in the coal-scuttle, his tobacco in the toe end of a Persian slipper, and his unanswered correspondance transfixed by a jack-knife into the very centre of his wooden mantlepiece, then I begin to give myself virtuous airs."<

Vem är bohemisk? Vem är medicinsk? Vem har tobaken i tofflan? Och när - till följd av vad? - bli Watson dygdfull (...)? Det tycks mig att meningen, osannolikhet som det må vara, håller sig till ett och samma subjekt från början till slut (jag-personen). Av bokens nästa paragraf kan man dock utröna, om så bara genom att anta att ACD var kapabel till logiskt tänkande - vilket hans samlade litterära verk onekligen tyder på,att nej, det finns nog en annan person, Holmes, med i sammanhanget. Så, jag konsulterar Google Books och vad ser jag? Jo, detta:

"The rough and tumble work in Afghanistan, coming on top of a natural Bohemianism of disposition, has made me rather more lax than befits a medical man. But with me there is a limit, and when I find a man who keeps his cigars in the coal-scuttle, his tobacco in the toe end of a Persian slipper, and his unanswered correspondance transfixed by a jack-knife into the very centre of his wooden mantlepiece, then I begin to give myself virtuous airs."

Inga oklarheter. Inga eventuella syftningsfel. Och hey, vad är det där? Jo, en punkt, ett kommatecken och tretton ord mer som inte finns i Classics...-utgåvan. Så nu är jag riktigt orolig när jag läser: tänk om det har funnits en massa fel som jag inte upptäckt? Om jag missuppfattat hela historier? Ska jag behöva dubbelkolla allt på Google Books för att begripa? Eller med filmatiseringarna? Ingen bok jag tidigare läst har varit så ytterst förvirrande.