Tack och förlåt, Sverige. 

För jag vågade aldrig riktigt tro det här om er, om oss, där jag satt ensam och maktlös vid min dator i en stad i Frankrike, hade liksom börjat tappa hoppet nu till slut. Och så åstadkommer ni det här. Ni bildade er en egen uppfattning, ni öppnade era sinnen för något nytt, ni stod upp mot jurygrupperna, och ni vann. För det var egentligen den största kampen ikväll; mellan folket och de som tycker sig veta. Det är en kamp vi ofta förlorat, som resulterat i upprörda löpsedlar (men vad gör inte det?), men i år... vi gjorde det. Och det var vackert. Så ofantligt vackert. Tack, tack, tack, svenska folket, Malena, Fredrik. Vi gjorde det.