Jag kan ha sett dubbelt. Det kan ha varit en enda person som viftade och flängde med sina armar i psychedelica-versionen av Reichenbach. Men om jag såg rätt och Holmes i Granadas filmatisering av The Devil's Foot trots allt hallucinerar om hur han faller ned för vattenfallen med Moriarty, och detta illustreras med en crazy färglagd tillbakablick till Holmes' undergång i The Final Problem, betyder det att han och Watson gått och blivit såpass symbiotiska att de faktiskt delar minnen? För om jag inte minns fel föll Holmes aldrig jämsides med sin nemesis; och den scen som dök upp i hallucinationen var intet annat än Watsons egenhändigt (och felaktigt) hopknåpade teori hur händelseloppet borde ha sett ut. Var det därför han vid uppvaknade utropade John! - för en science fiction-osande minnesöverföring borde väl om något rättfärdiga ett personligt förnamns-tilltal. Eller hade en förargad Watson i skuldbeläggande syfte berättat historien så många gånger att Holmes införlivat minnet på vanligt écouter et répéter-vis? Eller var det när Watson i verkligheten, under hallucinationen, kom såpass nära Holmes rent fysiskt att han rörde vid hans typ tinningar och satte igång en hederlig vulkansk mind meld?



Eller så såg jag fel. Punkt slut.