I had such a fright - vad blir det på svenska igen? - jag blev plötsligen förskräckt då jag satt och oskylidgt läste igenom listan över medverkande artister i nästa års Melodifestival, och mina ögon föll på namnet Linda Pritchard. men det är ju för gudinnas skull Jeremy Bretts mystiska gamla BFF! Något ögonblick tycktes det mig möjligt att det faktiskt kunde vara hon - kanske hade hon i hemlighet bidragit med sång till någon tidig technolåt på 80-talet, och vilket forum är bättre på att gräva fram gamla anglosaxiska one-hit-wonders än Melodifestivalen? Med tanke på den Susan Boyle-hysteri som rått det senaste året kanske juryn ansåg att det var dags att låta den mogna kvinnan (som tidigare ju med stor framgång omsjöngs av de danska bröderna Olsen) med tantfrisyr få en röst.
Men nej. Så skräckfyllt/förtjusande var det inte trots allt. Visar sig att det finns en svensk sångerska/dansare som heter Linda Pritchard också. Och i jämförelse, hur ofantligt ospännande är inte det?

Enligt The Jeremy Brett Archive (hemsidan alltså, inte någon skum sprängfylld källarlokal någonstans - hoppas jag) trivdes in JBs Linda med stressen och trängseln i London, så hon flyttade ut till kusten där hon bor tillsammans med sin mor, och kan njtuta av lugnet och naturen.
Det är så utsökt udda. Så Nina Hemmingsson, den där serien med kvinnan som flyttar ut till en stuga och bara pratar med sin mamma ibland, på telefon. Så som skapt för att ge upphov till i en litet mysig, litet sådär alternativ film (dokumentär?) att visas på festivaler och sena kvällar på SVT eller - om vi hellre vill fokusera på livets mörkare sidor - en ny roman signerad Elfriede Jelinek.