Vad är värst: en man som säger sig läsa Elle för att "komma i kontakt med sin kvinnliga sida", eller en man som, som svar på frågan om han gör detsamma muttrar att han absolut inte läser Elle (underfärstått att kontakt med kvinnlig sida är överflödigt)?

Jag vet inte om det är för att Ricardo i Sunset Beach gillade att shoppa för att komma i kontakt med sin feminina sida och för att han råkade vara superond (och indirekt tvingade Gabi att lämna staden för att Ricardo trots triangeldramat skulle kunna bonda homosocialt och bokstavligt talat broderligt med Antonio) som jag blir ytterst irriterad och känner mig manad att föraktfullt rulla med ögonen var gång jag hör en man prata om att göra något för att komma i kontakt med sin kvinnliga sida.
    Det enda andra fenomen som kan få mig att koka lika mycket av oproportionerlig ilska och förakt är när män pratar om kvinnlig mystik. Varför tror ni att jag så konsekvent håller mig borta från de flesta manliga författare?

Och nej, jag läser inte Elle. Nej, jag behöver inte komma i kontakt med min kvinnliga sida.