Srsly, what's the deal med att det bara är män som är expertkommentatorer i den usla "dokumentär" (i klass med vh1s dokumentärer, eller "All Access" på mtv) om vampyrfilmer. Är det verkligen en såpass manlig sfär att man inte kan vaska fram en endaste kvinna som kan säga något meningslöst om en film hon eventuellt sett någon gång? Och om vampyrfandomen nu är en såpass homosocial värld, varför tar de inte upp den mystiskt underutvecklade homoeroticismen i Stokers Dracula (som framträder mest i sin frånvaro, då Dracula plötsligt glömmer Johnathan totalt efter några kapitel för att bli helt besatt av dennes hustru istället)?

"How dare you touch him, any of you? How dare you cast eyes on him when I had forbidden it? Back, I tell you all! This man belongs to me! Beware how you meddle with him, or you'll have to deal with me."

(Oh my, där fick jag fel, det är ju faktiskt en kvinna med. En snygg blond cool skådespelerska. Som spelat vampyr. Inget ont alls om Kristianna Loken, hon var ju med i L Word ett tag, men så länge hon är skönheten bland en massa nördiga odjur är jag inte övertygad.)

Men tillbaka till "det är något de undlåter att nämna" ämnet: när turen så kommer till att lovorda Anne Rice och hennes nya ras av sexiga vampyrer visar de mest bilder av Kirsten Dunsts  vampyr-Lolita Claudia och glömmer att omtala kemin mellan Lestrat och Louis och Armand (inte för att den görs direkt explicit när Tom, Brad & co. sätter löständerna i karaktärerna), trots att alla Anner Rices manliga karaktärer verkar vara bisexuella, punkt slut.

En gång när jag blivit känd och rik och jobbar Med TV ska jag bannemej göra en dokumentär där endast kvinnor (och möjligen James Marsters som får representera den blonda vampyrskådissexsymbolen) av alla typer och storlekar och hårfärger (inkl. Kristianna Loken, och helst med Poppy Z Brite som superüberexpert) intelligent kommenterar utvecklingen av vampyrgenren inom film och litteratur och kommer med både inressanta teorier och ytliga åsikter om huruvida de föredrar Spike, Angel eller möjligen Lestat.

För att vara litet övertydlig vill jag påpeka att det mest itnressanta med Bram Stokers vampyrklassiker är just eventuell subtext, samt försök till djupare tolkning av historien. I den utgåva av boken jag äger var det alltså förordet, av någon sakkunnig vars namn jag inte minns, snarare än själva romanen, som hade det största underhållningsvärdet (och gjorde att resten av boken blev litet intressantare att läsa).

Goodness jag är bitter ikväll. Vad kan jag skylla på? Tidigare idag belönade jag mig själv (ingen bra idé) för att jag gått till skolan en helgdag genom att shoppa loss på Åhlens. Där hittade jag äntligen en behållare med måttet "cup" (och olika bråk av detta), och likaså dl, ml och oz tryckt på utsidan, och när jag väl hade kommit igång med konsumismen kunde jag omöjligen motstå den dvdbox med första säsongen av Damages som förföriskt lockade med sin übersnygga framsida där den stod på filmavdelningen... När jag kom hem såg jag på extramaterialet, eller, en del av det. Och jag kan meddela att Glenn Close är precis lika  snygg och übercool även när hon inte har ett manus (och när hon har det... well, se  själva, hennes awesomeness kan inte beskrivas med blotta ord.) Eventuellt är det Damages' fantastiskhet som gör att jag blir extra upprörd när jag ser något på tv som är så dåligt.