Först och främst känner jag mig splittrad: om de mystiska totalitära jurygrupperna inte existerade hade den betydligt mer sympatiska Sanna Nielsen vunnit, men om det inte varit för Malmöjuryn hade inte Sibel fått någon extrmet välförtjänt tolva. Oo, vad den pseudopolitiska sidan av det hela kan vara förvirrande.
Medan jag tidigare bara ogillat (eller tänkt på annat under) Charlottes extremt intetsägande låt, hennes omänskliga kroppsform i empirekorsettklänningen och hennes i min mening trötta och smått desperata uppsyn mindes jag under gårdagskvällen, i min feberyra, plötsligt och olyckligtvis varför jag egentligen ogillar Charlotte Perelli.
Minns ni Inför ESC-programmet förra året, där "experter" från olika nordiska länder ledda av la Björkman uttalar sig om samtliga bidrag? Vad som hände var, att när livevideon med Marija Serifovic' framträdande hade visats, så sågade Charlotte totalt den - i videon i fråga - absolut bedårande Marijas klädsel och utseende och fastslog att "lite kvinnlig fägring där hade inte suttit fel." Jag blir upprörd bara jag tänker på det.
(Och ärligt talat, om jag skulle försöka tänka som Charlotte ett tag, hur mycket kvinnlig fägring blir det egentligen när man att trycker ihop sin kropp till kantiga plåtburksdimensioner?)
När jag nyss för att fräscha upp minnet sökte igenom min blogg efter namnet "charlotte" påmindes jag även om att det var ingen-annan-än-Charlotte Perelli som, ett annat år i samma tv-program, med avsmak sa att Rumäniens Luminita Anghel i sin video "såg ut som en byggarbetare." Som om det var något fel med det, och byggarbetare som arbetsgrupp nödvändigtvis skulle vara extra osexiga (not, och i fallet Luminita - absolut inte).

Så även om det vore roligt med ESC i Stockholm, tänker jag så inte heja på Sveriges bidrag i maj. Det minsta. Alls. Just nu är min röst reserverad för Baku.