La diva en fuchsia, argent, blanc, or, cristal et noir
Låt oss nu gå igenom kläderna som visades upp av stjärnan under konsertens, one by one, illustrerat antingen av bilder från som jag lånat från l'Internet eller egna foton (bildkvaliteten borde ge er en aning om vilka som tillhör vilken kategori). De ansvariga stylisterna heter för övrigt Annie Horth och Andrea Lieberman.
När Céline först visade sig för sin andäktiga publik var det iklädd en rosa klänning från Balmains ready-to-wear-kollektion för våren 2008. Förstås visste jag inte det då, men efter litet googlanden lyckades jag dock identifiera den (tack vare att någon annan före mig varit väldigt duktig.)
Nästa outfit kretsade kring en klänning prydd av någon slags mosaikliknande silverapplikationer. Det vita lakanet/manteln kan jag lugna er med att hon inte hade på sig speciellt länge.
Sedan var det dags för vad jag skulle säga var kvällens mesta bizarra ensemble: svart tröja, silverväst och svarta byxor med silverstrass på noga utvalda ställen (knän, lår, skrev har jag för mig att det var). Some people call me the space cowboy, liksom.
Därefter kom den kläduppsättning som jag måste säga gjorde starkast intryck på mig. En kort vit (glansig, toujours) kortärmad klänning och SKORNA! To be honest är de något av det jag minns bäst från hela konserten (det var liksom kronkret nog för att fastna i min hjärna). De högklackade (förstås) vita skorna med glansiga remmar faux-virade (egentligen satt de ju fast på baksidan) runt benen upp till knäna. Så. Snyggt. Så fabulöst dramatiska och uppmärksamhetskrävande. Eventuellt är även denna utstyrsel signerad Balmain.
Sedan blev kjolen något kortare igen, då la Céline iklädde sig en guldglittrig klänning med havfensformad nederkant.
Efter litet ihädigt klappande från publiken dök så Céline upp för det självklara extranumret, My heart will go on, bärandes en vacker svart långklänning med glittriga detaljer. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men den var vad jag minns ganska vid och rynkad, i ett tunt tyg, och hade någon slags volang längst ned.
Om någon kan namnge (och bevisa) upphovspersonen till de andra kläderna är jag högst imponerad, då jag inte lyckats identifiera dem med mitt googlande. I den här intervjun med stylisten Annie Horth nämns dock en gammal klänning från Versace, aldrig förr buren av en stjärna, broderad i guld och Swarowski-pärlor och en finalklänning från Alber Elbaz (designer för Lanvin) - att användas fr.o.m.den andra maj - som delar ur Célines turnégarderob.
När Céline först visade sig för sin andäktiga publik var det iklädd en rosa klänning från Balmains ready-to-wear-kollektion för våren 2008. Förstås visste jag inte det då, men efter litet googlanden lyckades jag dock identifiera den (tack vare att någon annan före mig varit väldigt duktig.)
Nästa outfit kretsade kring en klänning prydd av någon slags mosaikliknande silverapplikationer. Det vita lakanet/manteln kan jag lugna er med att hon inte hade på sig speciellt länge.
Sedan var det dags för vad jag skulle säga var kvällens mesta bizarra ensemble: svart tröja, silverväst och svarta byxor med silverstrass på noga utvalda ställen (knän, lår, skrev har jag för mig att det var). Some people call me the space cowboy, liksom.
Därefter kom den kläduppsättning som jag måste säga gjorde starkast intryck på mig. En kort vit (glansig, toujours) kortärmad klänning och SKORNA! To be honest är de något av det jag minns bäst från hela konserten (det var liksom kronkret nog för att fastna i min hjärna). De högklackade (förstås) vita skorna med glansiga remmar faux-virade (egentligen satt de ju fast på baksidan) runt benen upp till knäna. Så. Snyggt. Så fabulöst dramatiska och uppmärksamhetskrävande. Eventuellt är även denna utstyrsel signerad Balmain.
Sedan blev kjolen något kortare igen, då la Céline iklädde sig en guldglittrig klänning med havfensformad nederkant.
Efter litet ihädigt klappande från publiken dök så Céline upp för det självklara extranumret, My heart will go on, bärandes en vacker svart långklänning med glittriga detaljer. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men den var vad jag minns ganska vid och rynkad, i ett tunt tyg, och hade någon slags volang längst ned.
Om någon kan namnge (och bevisa) upphovspersonen till de andra kläderna är jag högst imponerad, då jag inte lyckats identifiera dem med mitt googlande. I den här intervjun med stylisten Annie Horth nämns dock en gammal klänning från Versace, aldrig förr buren av en stjärna, broderad i guld och Swarowski-pärlor och en finalklänning från Alber Elbaz (designer för Lanvin) - att användas fr.o.m.den andra maj - som delar ur Célines turnégarderob.
Kommentarer
Trackback