Yay! Den länga väntan är äntligen över. Låt oss nu alla släppa våra förutfattade meningar om vad bra musik är, och njuta så mycket vi kan av dessa Melodifestivallåtar som ju liksom alltid är i en klass för sig. Voilà min preliminärbedömning av låtarna, baserat på de 60 sekunder som funnits tillgängliga att lyssna på on the interweb. För att ge visuellt tilltalande betyg har jag beslutat att idag använda mig av en bild av Mana-samas skor.

E-Type & the Poodles - Line of Fire  

Onekligen trallvänlig, och jag vill genast sjunga med även om den mer analyserande sidan av mig säger att den kanske inte är speciellt bra. Den låter för övrigt litet som något som skulle vara med i en amerikansk high school-film.                                            

Face 84 - Alla Gamla X

Jag kan för det första inte komma över hennes accent. Varför alla dessa prickar över o:na? Ovan nämnda inre analytiker vill tycka att det är fint att hon inte reducerat sin dialekt till någon nollställd rikssvenska, men det hjälper tyvärr inte mot det faktum att låten är rent förskräckligt.

Velvet - Déja Vu     

Kanske inte helt revolutionerande, men av en typ som tål att upprepas. Det känns som en låt som kommer att växa, och som jag kommer bli glad och nostalgisk av om jag hör den om några år.

Brandur - Lullaby  

Han ligger och svävar någonstans mellan charmig och irriterande. Men "sung by butterflys"? Det lutar åt att han landar på irriterande ikväll för mig.

Michael Michailoff - That's Love

Gäsp. Väck mig när det är Amys tur. Låter han inte typ som what's-his-name-Carolas-pojke, Andreas Johnson?

Amy Diamond - Thank You     

Charmig, och Amy är super. Scenkläderna likaså. Allt som glittrar må inte vara äkta guld, men det är i alla fall mycket mer spännande.

Suzzie Tapper - Visst Finns Mirakel    

Inkluderandet av ordet "faktiskt" i texten irriterar mig, men det är å andra sedan mitt största klagomål. Det känns som att jag behöver höra resten av låten för att skapa mig en bättre uppfattning. Men jag gillar ballader, och låga toner är aldrig fel.

Christer Sjögren - I Love Europe   

Sensationell, och fabulösa kläder (dansarnas). Men nej. Jag är allergisk mot allt som andas patriotism, även när det gäller världsdelar.

Mina preliminärfavoriter är alltså Velvet och Amy Diamond, med ett nyfiket frågetecken efter Suzzie Tapper. Jag ser även fram emot Christers scenshow, och funderar på att åter ta upp mitt korsstygnsbroderi som tidsfördriv under tiden som Michailoff uppträder.

Så här glad och förväntansfull är jag: