Äntligen, den deltävling jag, mest på grund av Sibel Redzeps (men förstås även Lindas och litegrann Charlottes)medverkan, sett mest fram emot.
Niklas Strömstedt - För många ord om kärlek   

Kanske inte det mest falsksjungna eller upprörande, men otrevlig. Någonting gör att jag känner stark motvilja mot den. Och dessutom låter han för mycket som poer Gessle för att det ska vara bra.

Calaisa - If I could     

Söt. Fin. Os.v. Av någon anledning kunde jag inte lyssna på den på svt.se förrän för några tio minuter sedan, så jag har inte hunnit överdosera mig så mycket med den ännu.

Daniel Mitsogiannis - Pame     

Daniel är om möjligt ännu vackrare än unge herr BWO. Låten är inte helt smärtsam att höra på, men den är inte heller någon musikalisk uppenbarelse (om den inte varit med i Melodifestivalen hade jag troligen aldrig tänkt närmare på den). Men jag vet inte - om några dagar (för att inte tala om något halvår, när Melodifestival-abstinensen börjar kännas) kanske jag älskar den, trots inslag av tråkighet.

Linda Bengtzing - Hur svårt kan det va' 4,5      

Är det jag som inbillar mig eller låter versen som Mikas Gene Kelly? "I can be... I can be..." Nr jag skakat av mig de lätt obehagliga Mika-associationerna kan jag dock konstatera att det i övrigt är en fabulös och upplyftande låt. Dessutom gillar jag hennes kläder.

Nordman - I lågornas sken 

Goda gudinna, det här skrämmer mig något så gräsligt. Både låten i sig och den extremt obehagliga sången. Och den visuella aspekten vad gäller bandet självt. Texten? "Hon lustat vid djävulens bord"? Det här inte historisk samhällskommentar, kittens, det är ren häxjaktsfetisch (och det är seriously disturbing). Om ryktet talar sanning och de faktiskt utför en häxbränning på scenen blir det bara för mycket - en övertydlig text OCH en övertydlig scenshow. Ibland är faktiskt subtilitet något att sträva efter. Som Project Runway-juryn skulle ha sagt, det här är alldeles för bokstavligt. (Låt oss inte ens gå in på det motbjudande faktum att de i refrängen sjunger ickeordet "woho").

Sibel - That is where I'll go      

Som jag har väntat på den här dagen (imorgon, antar jag) sedan Sibel var med i Idol, och extra mycket sedan det avslöjades att hon skulle vara med i Melodifestivalen. Yay.

Och de ca 60 sekunderna låter fabulous.

Fronda - Ingen mår så bra som jag    

Alltås, jag vill ju inte tycka om det här men... jag lyckas inte helt. Det kanske är de extrarullade r:en som får mig att smälta (jag är så svag för god artikulation)..

Charlotte - Hero     

Tråkigt. Låter som... oinspirerade A-Teens. Silverkläder och silverskor (j'adore) kan inte blidka mig. Dock antar jag att hon inte kan göra något annat än ett bra framträdande, så litet optimism har jag ändå i mig angående bidraget.