Efter detta sidospår in på min egen litterära bana måste jag ju förstås snabbt och koncist (tja, det var intentionen) kommentera den där tv-serien som visades i den statliga televisionen dagarna efter jul, "Selma". Den var trevlig, Mona Berglu-... Helena Bergström, menar jag, var bra, och Valborg Olander inkarnerad av Ingela Olsson är min nya modeikon. Dock måste jag säga att själva den omtalade Kärlekshistorien lämnade mig litet förbryllad... jag menar, visst, måhända att jag är bortskämd med moderna mer explicita tv-serier som Queer As Folk, The L Word, Nip/Tuck, Six Feet Under, men srsly, om de kallar det-där-mellan-Selma-och-Valborg-och-Sophie för kärlekshistoria så är ju Xena/Gabrielle obestridlig maintext i jämförelse (jag ber om ursäkt för min  nörd-jargong). Jag menar, låt oss punkta upp sakerna:

1.
S: Selma och hennes litterära väninnor (så att säga) uttrycker sin kärlek till varandra i ord
X: Jag kan inte tänka mig en enda anna tv-serie där huvudpersonerna så ofta brister ut i kärleksförklaringar så ofta som Xena och hennes sidekick.

2.
S: Selma kysser Sophie för att... vad var det, råda denna i vad hon skulle göra för att förföra första bästa manliga bikaraktär (så Sarah Michelle Gellar och Selma Blair i Cruel Intentions)? Det där med karaktärer som bara kysser varandra när de kan hitta på en riktigt absurd förevändning till det påminner mig  om...
X: Xenas själ i Autolycus kropp kysser Gabrielle, Gabrielle för över vatten till Xena med mun-mot-mun-metod (och båda blir lite överentusiastiska) och så vidare (jag har ju bara sett tre säsonger, what can I say)

3.
S: Selma & den ej-arbetande prostituerad... sure, litet plus i kanten, men det räknas inte. Vem som helst kan väl hångla med en ung vacker, smal skådespelerska i tv utan att det behöver betyda något?
X: Litet som att Aphrodite kysser en förbryllad Gabrielle eller att de kvinnliga bacchi-vampen dansar sensuellt och väldigt nära stackars Gabrielle. Fast med betoning litet, då Selma förstås saknade det där elementet av hm-vad-vill-vår-målgrupp-av-unga-heteromän-(och-eventuellt-vissa-andra-)ha.

Egentligen är Selma inte riktigt lika subtil och tvetydig som Xena ibland kan vara, men om man tar i beräkning att...
a) Xena spelades in huvudsakligen på 90-talet medans Selma dök upp först tio år senare 
b) Xena var tvungen att behålla en majoritet av sina tittare (av olika slag och inklinationer) i sex säsonger; Selma hade två avsnitt, och so what om kristna högern eller gemene man eller vem som helst var av negativ uppfattning därefter.
c) Selma talades så om som en serie inte så mycket om författaren men om kärleksförhållandena, medan Xena handlar om våld och gudar och kvinnor i bikini-liknande outfits och råkar som bonus även innehålla en tav v-historiens vackraste episka kärlekshistorier.
... can you blame me för att jag är litet besviken? Var var kärleksscenerna (jag kräver kroppskontakt) mellan Selma och Valborg, liksom? Var de för gamla för att kyssas, eller vaddå? (Eller för gamla och normalbyggda, som Brooke Smith i kombination med inte-heller-utmärglade-Sara Ramirez) Eller mellan Selma och Sophie, sans fransman i rummet intill, då? För att vara en ovanligt sexuell Selma var hon faktiskt ganska... kysk.