Och nej, jag talar inte om frånvaron av krig, utan om den fabulöse, sagolike, talangfulle Fred Johanson, som gjorde en storslagen (tonsäker) insats som producent i Melodifestivalens annars inte så värst revolutionerande pausmusikal. För den som inte vet var det även Fred som gjorde rollen som Pontus "Oh God! My arm is stuck in the bedpost!" Pilatus i filmen Jesus Christ Superstar 2000, och följaktligen har så gott som hånglat med Glenn Carter, som i sin tur fick en Judaskyss av the one and only Jérôme Pradon.

(Vänster till höger: Glenn Carter & Fred Johanson)

Men anyway, vidare. Då jag varit och sett Cats på Göteborgsoperan (duktiga dansare&sångare, fabulous dekor, fin koreografi, men oh my goodness vilken tråkig story) tvingades jag återigen rusa för att hinna hem till Melodifestivalen. Et voilà:

Magnus Uggla - För kung och fosterland
Låten var dålig och irriterande och för konceptuell, but I don't actually care för oh my God, där är Martin Kagemark i uniform igen! Inte för att den denna gång hade den minsta likhet med en lobster (se hur jag slänger mig med 1700-talsslang, vad jag menar är förstås ett befäl i den kungliga brittiska armén), men då Martin ju ändå har brutit med sin lookalike Sam West genom att skaffa sig brunt hår är jag beredd att nölja mig med det minsta.
 
Emilè Azar - Vi hade nå't  
...Abort? Vill någon ge människan en mediacoach ?! (Denis D'Arcangelo? ...nej, kanske inte.) Har han inte lärt sig av nordamerikansk politik att det är av högsta vikt att få de konservativa kristna väljarna med sig?
I övrigt var han, trots vad som verkade som extrem nervositet, söt och charmig, och jag tyckte inte att låten var så värst dålig.
Sedan kan jag inte komma över det faktum att alla uttalar hans namn som "Émile", trots att accenten uppenbarligen är på sista e:et.  Jag ifrågasätter inte, jag vill bara veta varför? Vilket språk? Hur? Själv skulle jag , rent sponatnt, om jag bara såg det skrivet, ha uttalat det ungefär "emilä". (Eller möjligen "emelie".)
Enlighten me, someone. Please.

Sanna Nielsen - Vågar du vågar jag   
Låten var hyfsat schlagermysig och jag gillade hennes kläder. That's about it. Och så såg man kören dvs Martin Kagemark under uppträdandet. 'Nuff said.

Caroline af Ugglas - Jag tror på dig    
Snyggast skor! Jättebra artist! Men jag gillade verkligen inte låten (eller arrangemanget). Den fick mig att tänka på väckelsemöten och tidigare nämnda konservativa kristna, vilket ingav en lätt obehagskänsla (som dock inte kunde mäta sig med den som drabbade mig vid synen av Sebastians röda långkalsonger).

After Dark - (Åh) När ni tar saken i egna händer   
Clever, clever. Jag ser bilder framför mitt inre öga över hur Christer L står och instruerar kören: "Vad ni än gör, artikulera inte i refrängen."
Annars tycker jag väl kanske att den här låten, liksom den första, är lite för gimmick-y för Melodifestivalen.
 Däremot ääälskar jag Christer L's klänning! Särskilt den andra versionen. Ooo, vad snygga alla (/ovanligt många) var ikväll!
(För att glädja en familjemedlem ska jag även nämna att det svenska punkbandet Perverts redan på typ 70-talet gjorde en låt - vid namn "Ronka", vilket visst ska vara någon slags Göteborgska - som hade i stort sett samma budskap som After Darks "(Åh) När Ni...")

Sarah Dawn Finer - I remember love    
Låten växer tack och lov, och Sarah är festivalens bästa sångerska. O jag är så ofantligt glad att hon gick till final. Jag blev nästan lika gråtfärdig som Sarah. I'm so gonna learn to like this song. Och har jag nämnt att jag avgudar sång/are/erksor som står still (förutom diva-rörelser med armarna) och sjunger och bara ser totalt mäktiga ut?

Verona - La musica     
Min musikaliska favorit, egentligen. Lite Paradiso, sådär.
Och snygg klänning hon med. Och vilken plats hamnade den här på, sade ni? Sist? Ja ja ja. Whatever.

Andreas Johnson - A little bit of love   
Alltså, jag hatar fortfarande inte låten, men den blir snabbt tjatig. Och den var bättre när man slapp se människan. Han har något nonchalant över sig som jag stör mig på.

And that's that. Inga mer låtat i år.

Ciao! Layla tov, Eropa!