SuperNanny

Vi har långfredagsmiddag, och bland gästerna finns bland annat en infödd kvinna som säger "tåera" istället för "tårna", en man från Boston som alltid får mig att tänka på Saffy's man i Absolutely Fabulous med sina frågor om husets konstruktion samt två barn med en genomsnittsålder på fem år - eftersom även jag räknas till kategorin minderårig - förväntas ta hand om och ta emot all slags våld från. Litegrand avundas jag förstås min syster som är ute och umgås med jämnåriga människor, även om jag innerst inne är för folkskygg för sådant.
De andra i sällskapet äter räkor och skvätter vilt omkring sig. Barnen springer omkring och låtsas ömsom borra i ömsom kasta bomber på och beskjuta mig med bazukas (jag finner stolthet i att inte ha någon aning om hur det stavas).
Jag hatar att deras enda intresse verkar vara att namedroppa olika vapen. Och slå mig.
(Om de ändå kunde slå varandra!)

Varför kan de inte bara leka med Barbie som man gjorde på min tid?

---

Jag använde min låga röst som Nanny Jo skulle ha beordrat och säger åt dem att kittling äfr bätre än våldoch vad hör jag den äldre säga till sin bror? "Nej, du ska inte slå henne. Kittla henne."
Go me. För att jag fortfarande lever.

---

Turns out att barnen är stora fans av Lordi.
Snacka om tydlig målgrupp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback