(-Courtney Love)

Under eftermiddagen säger Mr Boston, angående grannarnas fyraåring som slänger glass (litegrann, på fatet i princip, nothing serious), att mina föräldrar hade tur som bara fick döttrar, för väna små flickor skulle ju aldrig göra något sådant.
Och det bara ryckte så i mina fingrar efter att få slänga min glass på honom.
Som ett statement, liksom. Även om jag är 17 snarare än fyra skulle han förhoppningsvis förstå principen.
(Att jag sedan aldrig frivilligt skulle skiljas från något ätbart med hög sockerhalt är en annan historia.)

På tal om annat har jag på senaste tiden blivitg mer och mer besatt av tv-programmet The Hills. Och Six Feet Under, HBO's kritikerrosade serievsom jag tidigare tyckte så mycket om tycks nuförtiden snarare ett ont måste att se. Alltså, skulle man kunna säga att min smak när det gäller televsionen är på rak nedgång. Dock vill jag påpeka att jag faktiskt ser på och underhålls av så kallad scripted televsion ibland. Om man räknar bort Ugly Betty som av någon anledning för närvarande inte visas i Sverige, så tycker jag även om The Nanny och Drawn Together (som mig veterligen inte heller går på svensk tv, men whatever.) Tecknade dokusåpor-med-manus, yay.
Och så har jag förstås blivit helt frälst av tv3's fabulöst bilingvistiska "Simon och Tomas". Genialt.
Men som Bravo-fanatiker förbryllas jag av det faktum att de lyckas prata om en tv-apparat flera minuter utan att nämna produktmärket tio gånger. Fascinerande.