Jag känner att det är på tiden (beskåda hur jag är villig att bli nästintill självutlämnande för att inte bloggen ska verka helt död) att jag kommer ut med en sak, en sida som jag till min stora förfäran och chock på senare tiden upptäckt hos mig själv: min inre Ytterst Irriterande, Lätt Nedlåtande, Utan Minsta  Respekt För Personligt Utrymme-, Höhöhö-ande Gamla Gubbe.

Aldrig hade jag misstänkt att jag - 20 år gammal, kvinna, petite och lagom folkskygg - skulle bära en sådan varelse inom mig, men tji fick jag och är vi kanske mer lika varandra än man tror?
Hur har jag då kommit till denna oroväckande insikt?, vore den logiska följdfrågan. Jo, det ska jag berätta.
Varje gång jag ser på post-Reichenbach Granada-Holmes får jag den något absurda men starka impulsen att upphäva fysikens lagar, gå in genom tv-rutan och nypa Edward Hardwicke i kinderna. Sådär kärleksfullt men samtidigt (oavsiktligt) nedlåtande och såpass hårt att det ändå gör litet ont. Liksom: "Hej du, Edward lille, det gjorde du bra. Höhö. Och vad roligt att se att du äter duktigt. Hö."
Percis som till exempel Jeremy Brett och Glenn Close gör sig extra bra i närbilder och vissa människor har tjockt hår som man bara vill ta på, tycks mig Edward Hardwickes kinder som skapta för att nypas i.utsätta sina redan hårt prövade läsare

Jag tänkte illustrera här med en youtube-video, men det är inte helt lätt när man har som mål att bara med endast det bästa. 10-minutersklippen från Holmes-avsnitten är imho egentligen för långa för att se tagna ur sitt sammanhang, och jag avskyr verkligen, verkligen alla de sentimentala hyllningsvideor med någon finstämd poplåt som bakgrundsmusik som förekommer i överflöd (de flesta med Jeremy Brett som huvdperson, förstås): så föreställ er min besvikelse då det visar sig att den musikvideo som någon knåpat ihop till tonerna av Sin With Sebastians mästerverk "Shut up (and sleep with me)" endast innehåller klipp från A Scandal in Bohemia, där Hardwicke inte ens är med. Så föga originellt, voilà, scenen i vilken Watson dånar av synen av den återuppståndne Holmes (när jag tänker efter: nyp honom, Holmes, så vaknar han!)...