Regard en Coulisse har så totalt ändrat layout att jag vet inte vad. Det kommer ta en evighet innan jag lära mig hitta. De gar i vilket fall som helst en liten artikel där männen från L'Opéra de sarah säger sitt om att ha fått en Molière. Alain Marcel säger något om "reprise" (betyder det det jag tror att det betyder?) och Jérôme Pradon raddar upp allt som inte talat för föreställningen och påpekar i redigt bitter anda hurs snopet det är för dem som valde att inte se pjösen att den nu emottaget priset ifråga. (Alla fransmän verkar ju inte ha varit lika entusiastiska inför föreställningen som jag, som emigrerade för att se den. Typ. Je plaisante, jag lovar. Typ.)

Resultatet blir i vilket fall som helst att Jérôme ger en superb beskrivning av de hårda kriterierna för att bli tilldelad Nobelpriset i Litteratur:

"[...] que la profession couronne un spectacle qui a eu des problèmes commerciaux, qui n'a pas bien marché, où le public n'a pas été au rendez-vous [...]"

(Typ: "att [personer inom] yrket belönar en föreställning som har haft kommerisella problem, som inte gått bra, till vilken publiken dykt upp." )

Just sayin'. Vad finns mer att berätta om mitt totally glamorösa liv? Jag har varit mystiskt genomfrusen de senaste dagarna och börjar misstänka att det är psykiskt; idag köpte jag en skiva för tre euro med Amelita Baltar som sjunger Piazzolla-låtar och ya sè que estoy pianta'a.