Paris, i korthet

För sisådär två veckor sedan var jag alltså i Paris och såg Hedwig & the Angry Inch (tillsammans med Poudre de fée och hennes musikalvänner, samtliga supertrevliga) som jag redan skrivit om, L'Opéra de Sarah och Madame Raymonde. Den senare är en two-man-show med Denis d'Arcangelo (som vi sedan tidigare känner som "Ödet" från Le Cabaret des Hommes Perdus) i rollen som Mme Raymonde, babblandes och sjungandes ackompanjerad av en accordéonist som även denne sjöng väldigt bra. Jag kände typ inte igen en enda av de gamla låtar som framfördes (men däremot en fransk version av Amy Winehouses "Rehab"), men det var i det hela en trevlig föreställning, och jag tror aldrig att jag tidigare sett så många gråhåriga tanter samlade i en teatersalong (utblandade med the occasional yngre man utan hår).

   För att hålla mig till den, um, finkulturella stilen kompletterade jag teaterbesöken med att även besöka tre (det magiska numret) museer och utställningar: 1800-talskläder på Musée Galliéra, medeltidskonst på Musée de Cluny och modernt fotografi i form av David LaChapelle på Monnaie de Paris. De två första var båda väldigt trevliga (särskilt Cluny med alla sina gobelänger), medan det senare faller under kategorin "mindre imponerande".


L'Opéra de Sarah är inte så-gott-som-utelämnad ur min snabbgenomgång av helgen därför att jag inte tycker att den är värd att nämna vidare. Nej, förstås är det för att den förtjänar ett helt eget inlägg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback