Häromdagen, innan jag hunnit titta på senaste avsnittet av PR5 (vilket jag nu gjort), i vilket de tre finalisterna utses, surfade jag oskyldigt runt på the interweb då min blick plötsligt föll på en bloggrubrik som spoilade, som man säger, förstörde, det nämnda avsnittet för mig genom att i bara några få ord avslöja vilka designers som kommer att tävla i Bryant Park, i denna sista säsong på Bravo. Förstås blev jag litet besviken, själva spänningen var ju som bortblåst, men på samma gång kände jag mig... upplyft.
   Jag tänker uppenbarligen inte skriva vilka de tre finalisterna är, men kan inte låta bli att sådär litet vagt kommentera konstellationen av fortfarande tävlande designers (dock föreslår jag att den som är rädd för spoilers eller inte känner till utgången slutar läsa nu). 
   För möjligheten att kunna läsa en rubrik som denna - nu i slutet av den sista säsongen av Project Runway hos den tv-kanal som skapade serien - betyder, om man lägger modeperspektivet åt sidan (för finns många andra perspektiv som kan vara värda ett försök) och ser tillbaka på tidigare PR-finaler och blickar ut i världen på aktuella presidentvalskampanjer, att finalen av PR5 faktiskt har det där lilla extra, som är så svårt att finna någon annanstans. Det som gör att den, ur politisk synvinekl, är bättre än politiken.

Med detta sagt, så har jag förstås mina favoriter i finalen, men vill ändå påstå att vem som än vinner av de kvarvarande designersarna är jag faktiskt nöjd. 
   Så som man säger, må bästa...