Nu på vintern, då stan ligger täckt av is och jag av försiktighet/rädsla låter cykeln stå orörd och istället promenerar överallt, är det viktigt att fylla eventuella bärbara musikspelare med musik musik som manar framåt och till rask gångtakt. Ja, till framgång, rentav.

Så voilà några av mina favoriter (Marc Almonds "Heart on snow" undantagen, då jag ju hade med den i ett annat inlägg alldeles, alldeles nyligen):

Vad kan möjligen överträffa en låt som faktiskt handlar om att vandra genom städer?Om ett fruktlöst sökande efter det omöjliga kombinerat med en aldrig sinande vilja att knalla på (<- den allmängiltiga tolkningen)...  Det är nästan så att man vill skutta fram. (Av samma artist ska förstås nämnas i synnerhet Tout va bien, som det kan vara läge att knappa fram när man har riktigt bråttom, och i allmänhet hela albumet Le rouge et le rose, som innehåller mången en pärla av fransk teatralisk musikkonst.)

I've seen you wandering, baby, up and down my street? Möjligen ett svar på låten ovan, från kvinnan som tröttnat på att se Jean stup i kvarten smyga förbi på jakt efter onämnbara passioner, och tänker: allez, mon petit Jean, venez donc à diner!


Sazzy, liksom.


Ingen vanlig marsch till promenad, men en saligt surrealistisk vansinnesflykt genom staden.


Oundgängligt är förstås soundtracket till Les chansons d'amour. Det att vandra genom en stad, tonsatt till perfektion. P.S. Se filmen !!! !!! !!!


Cali inger känslan av att faktiskt röra sig framåt med just lyckan som det svårfångade målet.


Och om staden den sköna i sin gråskala, efter timmar och timmar till fots, förlorat sin charm och sin förmåga att förundra, är det kanske dags att fundera på ett byte av dekor. Så stämmer vi då möte vid tågstationen!